För drygt tio år sedan, våren 1981 infördes en ny
bestämmelse i § 19 i kommunalskattelagen. Där lagfästes
principen om att de intäkter av försäljning av vilt växande
bär och svamp som en skattskyldig själv plockar inte blir
skattepliktiga om de understiger 5 000 kr. under ett
beskattningsår. Den regeringsprop. (1980/81:139) som låg
till grund för detta ställningstagande hade tillkommit för att
skapa klarhet om gällande regler. Avsikten var också att
stimulera plockandet av vilt växande bär och svamp. Till
detta kom också strävan att få en bättre överensstämmelse
med de skattetekniska förhållandena i Finland och Norge.
KdS anser att ett tillvaratagande av naturprodukter
genom detta beslut fick ett visst officiellt erkännande. Den
faktiska utvecklingen inom skogslänen visar att betydande
ekonomiska resurser kunnat utvinnas genom plockning och
förädling av dessa produkter. De nya skattebestämmelserna
1981 gav hela näringen en stimulans, vilket KdS länge
arbetat för. Detta är positivt då det har inneburit att
människor fått möjlighet till ökade inkomster i områden
som i övrigt har allvarliga sysselsättningsproblem. Bär- och
svampplockning kan för befolkningen i glesbygd innebära
ett viktigt ekonomiskt tillskott.
I samband med den stora skatteomläggningen fastslogs
ånyo skattefrihetsprincipen för inkomst från bär- och
svampplockning upp till 5 000 kr. Under de år som gått
sedan dess har prisbilden på skogsbär och svamp förändrats
avsevärt. Från de av Riksskatteverket till riksdagens
skatteutskott 1979 lämnade prisuppgifterna har priserna
ökat med mellan 250 och 400 % till 1991. Ex. Orensade
lingon från 2,50--4 kr per kilo till 9--10 kr, för orensade
blåbär från 3--4 kr också till 9--10 kr per kilo, rensade
hjortron från 15--25 kr till 50--65 kr per kilo. Ungefär
samma prisutveckling för skogshallon, 25--35 kr per kilo
liksom stenmurklor 20 -- 25 kr per kilo. Med den låga
prissättningen 1979 var 5 000 kr. en rimlig övre gräns för
normala inkomster från fritidsplockning. Men enligt
exemplen ovan har priserna ökat starkt under den senaste
tioårsperioden. KdS anser det vara riktigt att principen om
skattefri fritidsplockning behålls. I konsekvens med detta
bör gränsen för sådan skattefrihet ökas från 5 000 kr. till
10 000 kr. Det motsvarar inte prisökningarnas storlek, men
är ändå en acceptabel nivå. Denna anpassning kan ske utan
minskning av skatteintäkterna från bär- och
svampplockarna. Sådana intäkter är i dagsläget närmast
försumbara. Sannolikt skulle ett genomförande av förslaget
få positiva samhällsekonomiska effekter. Dels genom en
ökad sysselsättningsgrad inom tillvaratagande- och
förädlingsindustrin och därmed ökade skatteintäkter, dels
genom minskat importbehov/ökad exportmöjlighet. Enligt
KdS uppfattning är det ett angeläget samhällsmål att skapa
goda tillfällen till extrainkomster i skogslänen, samtidigt
som en hälsosam och värdefull råvara nyttiggörs för
folkhushållet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av
beloppet för skattefri inkomst från bär- och
svampplockning, som inte sker yrkesmässigt, från 5 000 kr.
till 10 000 kr.
Stockholm den 27 januari 1992
Jan Erik Ågren (kds)
Stefan Attefall (kds)
Ulf Björklund (kds)
Pontus Wiklund (kds)