Motion till riksdagen
1991/92:Sk353
av Leif Marklund m.fl. (s)

Avdragsrätten för konferensresor utomlands


Företagens avdragsrätt vid beskattning för utbildnings-
och konferenskostnader i utlandet varierar mellan länderna
i vår omvärld. Sålunda medger inte tysk lagstiftning
företagen någon avdragsrätt vid beskattning för kostnader
för utbildning och konferenser utomlands såvida inte
särskilda och sakliga skäl motiverat utrikesresan.
Åtskilliga av de resor företagen företar till utlandet, t.ex.
för försäljning och inköp, för studiebesök etc. är
avdragsgilla vid beskattning. Detsamma kan inte sägas
beträffande andra typer av utrikes resor, främst
utbildningsoch konferensresor. Dessa skulle i de flesta fall
mycket väl kunna förläggas till Sverige.
Svenska företags utlägg för resor med övernattning
utomlands har ökat dramatiskt under 1990. Man kan
kalkylera med att utläggen i samband med dessa resor
under 1990 kommer att överstiga 20 miljarder kronor.
Huvudmotivet för ca 1/3 av resorna är
konferenser/kongresser/kurser/seminarier. (Källa: Sveriges
Turistråds Turist- och resedatabas.)
Från valutasynpunkt och av näringspolitiska skäl finns
det anledning att i Sverige liksom i t.ex. Tyskland vara
restriktiv med avdragsrätt för resor som inte av sakliga skäl
måste förläggas till utlandet. Om hälften av de konferenser
och liknande som svenska företag förlägger till utlandet i
stället förlades inom landet skulle 2-3 miljarder i utländsk
valuta sparas, ett mycket stort antal arbetstillfällen inom
turistnäringen i Sverige säkras och åtskilliga nya arbeten
tillskapas där. Detta är mycket angeläget i ett läge där
turistvalutabalansen visar på ett mycket stort underskott för
Sveriges del och där turistnäringen står inför betydande
svårigheter med både beläggning och lönsamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenska företag bör medges
avdrag för konferenser, kurser och liknande utomlands
endast om det av särskilda och sakliga skäl är motiverat att
förlägga dessa utanför Sverige.

Stockholm den 27 januari 1992

Leif Marklund (s)

Åke Selberg (s)

Berit Andnor (s)