I 2 § 14 mom. lagen om statlig inkomstskatt finns regler
om att förluster på s k kapitalplaceringsaktier och andra
liknande finansiella instrument för juridiska personer
endast får dras av mot vinster på egendom av samma slag.
Förlusten kan utnyttjas mot vinster under senare
beskattningsår.
Denna regel motiveras ofta med att för fysiska personer
finns en avdragsbegränsning till 70 procent för reaförluster
och att detta skulle innebära en likformig beskattning för
båda kategorierna. Detta resonemang är emellertid i
princip felaktigt. Aktiebolag är underkastade
dubbelbeskattning, vilket gör att vinstberäkningen på aktier
för juridiska och fysiska personer inte kan jämföras. Till
detta kommer att förluster på fastigheter, obligationer och
näringsbetingade aktier fullt ut får kvittas mot andra
inkomster.
I en tid då behovet av riskkapital är stort stimulerar
rådande skatteregler till placeringar i fastigheter och
obligationer. Detta måste vara en felaktig resursallokering.
Vad är det för skillnad om ett aktiebolag placerar en del av
sitt rörelseöverskott i kapitalplaceringsaktier jämfört med
fastigheter och obligationer?
Det är uppenbart att en viss del av det nödvändiga
riskkapitaltillskott som måste ske till kapitalmarknaden
skall komma från juridiska personer. Regeln om
kvittningsförbud för kapitalplaceringsaktier bör därför
upphävas. De statsfinansiella inkomstminskningarna torde
vara tämligen begränsade eftersom regeln effektivt stoppar
placeringar i denna typ av aktier.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjning.