Rätten till avdrag för pensionsförsäkringar har under de senaste decennierna undergått betydande begränsningar. Detta gäller avdragsbeloppets storlek och möjligheterna inom en familj att på ett likvärdigt sätt säkra bägge makars pensionering vid ojämn fördelning av inkomsterna mellan makarna. Tidigare fick en make betala in försäkringspremier för den andre maken med full avdragsrätt. Detta gav -- i de flesta fall gällde det kvinnor med förhållandevis små förvärvsinkomster -- rättvisa vid skilsmässa, pensionering och arvsfall på ett helt annat sätt än dagens regler. Kvinnans trygghet blir sämre om hon endast blir förmånstagare till pensionsförsäkringar, som borde betraktas som gemensam egendom.
Det finns vägande motiveringar för att de tidigare avdragsreglerna skall återinföras. Dels har progressiviteten i vår beskattning minskat kraftigt, varför överflyttning av avdragsrätten från den ena maken till den andra inte leder till ''skatteflykt'', dels har rätten till efterlevandepensioner i de allmänna pensionssystemen tagits bort, visserligen med vissa övergångsregler. De på detta vis ändrade reglerna bör även gälla registrerade samboförhållanden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till avdrag för pensionsförsäkringar mellan makar och i samboförhållanden.
Stockholm den 24 januari 1992 Margit Gennser (m)