Den statliga fastighetsskatten tillkom 1984 och kom då
att ersätta den tidigare gällande hyreshusavgiften. Det
främsta motivet till lagens tillkomst var statens ökade
utgifter till bostadssektorn i form av bostads- och
räntebidrag samt skattesubventioner till egnahemsägare.
Den dåvarande regeringen ansåg att införandet av statlig
fastighetsskatt var ''det instrument som tillsammans med
räntebidragssystemet för ny- och ombyggnad bäst svarade
mot kravet på ett rättvis och solidariskt
omfördelningssystem inom bostadssektorn''. Den statliga
fastighetsskatten kom även att omfatta hyresfastigheter
huvudsakligen innehållande lokaler.
Budgetåret 1992/93 beräknas fastighetsskatten utgöra 7
procent av statens inkomster, 15,6 miljarder kronor.
Budgetåret 1991/92 uppgick den statliga fastighetsskatten
till 8,3 miljarder kronor, vilket är en ökning med 2,3
miljarder jämfört med budgetåret 1990/91.
Orsaken till de ökade inkomsterna är dels de nya
taxeringsvärdena för småhus som infördes 1990 och dels den
höjda fastighetsskatten för kommersiella fastigheter från
och med 1991.
För hyreshus är fastighetsskatten som huvudregel 2,5
procent av taxeringsvärdet. I proposition 1990/91:56
föreslogs en tillfällig höjning av fastighetsskatten till 3,5
procent, med anledning av ''den privata tjänstesektorn där
överhettningen varit särskilt påtaglig under senare år''. Den
antagna lagen är tidsbegränsad och den högre skattesatsen
gäller för inkomståren 1991 och 1992.
Det marknadsvärde som ligger till grund för
taxeringsvärdet beräknas på ett genomsnittligt
försäljningsvärde två år före det år då allmän
fastighetstaxering sker. Den senaste fastighetstaxeringen
för hyresfastighet huvudsakligen innehållande lokaler
skedde 1988. Marknadsvärdet som ligger till grund för
nuvarande beskattning baserar sig alltså på 1986 års
marknadsvärde. Nästa fastighetstaxering sker 1994 och
kommer att ha 1992 års marknadsvärden som grund för
beskattning.
En avreglerad kredit- och fastighetsmarknad har lett till
betydligt större prisfluktuationer än tidigare. Under en
lågkonjunktur med fallande hyror kommer
fastighetsskattens relativa andel av hyran att öka.
De negativa konsekvenserna av fastighetsskatten:
För många företagare och butiksinnehavare, exempelvis
i Stockholmsområdet, där taxeringsvärdena ökat kraftigt,
innebär kombinationen av fleråriga hyreskontrakt och höjd
fastighetsskatt väsentliga problem. Dessa kostnadsökningar
har för många butiksinnehavare tillsammans med den
rådande lågkonjunkturen gjort att situationen blivit
ohållbar och fått konkurser, nedläggning och avflyttning till
följd.
Konkurser är dyrt för samhället; för enskilda människor
och för kreditgivarna. Småföretagen utgör ryggraden i
svenskt näringsliv. Det är därför alltid angeläget att
företagares och butiksägares villkor är drägliga
skattemässigt, inte minst i en lågkonjunktur.
Att många butiker tvingas flytta eller slå igen idag får
negativa effekter både på kort och lång sikt. För det första
är det förenat med stora kostnader att flytta. De faktiska
flyttkostnaderna kanske inte är de största utan kostnaden
för att lämna ett känt läge och en upparbetad kundkrets är
mycket större.
En innerstadskärna i en storstad som Stockholm med
många tomma butiker, restauranger och kontorslokaler
skapar också en allmän förfulning och ödslighet.
På längre sikt får den gradvisa utslagningen av främst
mindre butiker till följd att servicen till medborgarna
försämras. Det drabbar framför allt äldre och
handikappade människor.
I Stockholms innerstad är cirka 55 procent av totalt 350
000 hushåll ensamhushåll. Det medför att det finns en stor
efterfrågan på närservice, i form av till exempel
livsmedelsbutiker. De stora köpcentra som finns utanför
innerstadskärnorna lockar främst familjer med bil som
handlar en gång i veckan och utnyttjas alltså mer sällan av
ensamstående.
Samtidigt som många mindre fristående butiker
försvinner från innerstaden, ökar de stora kedjornas
storköp i stadens ytterområden. Med ett fåtal aktörer på
marknaden finns risk för en oligopolsituation som verkar
hämmande på konkurrensen.
Affärsvärldens chefredaktör Ronald Fagerfjäll skriver i
boken ''Den svenska utmaningen'', som har den
amerikanske ekonomen Michael Porters ''The competitive
advantage of nations'' som utgångspunkt, att
''hemmakonkurrenter är företagets bästa sparringpartner.
Det är ju lokalfienden som hela tiden syns och som
underblåser oron. Hans konkurrens känns inte bara
ekonomiskt utan också emotionellt och personligt. Det är
den lokale konkurrenten som driver den enskilde
medarbetaren, hans chef och alla andra i företaget att
ständigt bli bättre''.
Mot bakgrund av detta resonemang är det lätt att se vilka
konsekvenser en utflyttning av kontor och butiker från
innerstadskärnan skulle få för de kvarvarande aktörerna
och för konkurrensen exempelvis i detaljhandelsledet. Med
ett fåtal aktörer på en marknad blir utbudet och servicen
sämre vilket i sin tur kan leda till avfolkning och
förslumning av områden. Ett flagrant exempel på det är
vissa av de stora förortsområdena som saknar så gott som
all form av närservice.
Den höjda fastighetsskatten har också delvis bidragit till
den låga produktionen av nya fastigheter, till exempel i
Stockholm. Byggandet av kontors-, butiks-, fabriks- och
lagerlokaler i Stockholms län uppgick 1991 till 385 000
kvadratmeter. Motsvarande siffra för 1990 var 413 942
kvadratmeter och för 1989 632 579 kvadratmeter.
Rapporten ''Stockholms fastighetsmarknad 1991'',
utgiven av Stockholms fastighetskontor, visar att
fastighetspriserna i Stockholms innerstad sjunkit med 40
procent mellan våren 1990 och hösten 1992.
Handelns företrädare ser mycket allvarligt på det
ökande antalet konkurser och avflyttningen från
stadskärnor och centra. De menar att till och med
livsmedelsbutiker börjar slå igen i vissa områden i
Stockholm. När livsmedelsbutikerna flyttar då dör ett
samhälle relativt fort, något som kan skapa
glesbygdsproblem i storstaden.
För många mindre företagare, liksom för fastighetsägare
med en stor andel outhyrda lokaler, kan fastighetsskatten
motverka de tillväxtbefrämjande sänkningarna av andra
skatter som genomförts. Det finns därför anledning att
närmare studera fastighetsskattens effekter utifrån
erfarenheterna 1991.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av en skyndsam
utvärdering av fastighetsskattens effekter främst i
Stockholmsområdet.