I den tidigare beskattningen av jordbruksfastighet och jordbruksrörelse kunde utgifter för drift och underhåll av även mangårdsbyggnader dras av som kostnader i rörelsen. Genom skatteomläggningen har detta förändrats så att mangårdsbyggnaden bryts ut och beskattas som andra bostadsfastigheter. I praktiken innebär detta att samtliga kostnader för drift och underhåll betalas med beskattade inkomster i stället för att utgöra kostnader i rörelsen.
Det är en accepterad och allmän åsikt att de svenska slotten och herrgårdarna utgör ett omistligt inslag i vårt gemensamma kulturarv. Det rör sig här också om en i högsta grad levande kultur eftersom de allra flesta slotten och herrgårdarna ägs och bebos av privatpersoner med ett oftast stort och nedärvt engagemang för huset och gården.
Drifts- och underhållskostnaderna för dessa byggnader är i allmänhet mycket betungande, inte minst om kostnader för park och omgivande miljö också medräknas. Det kan röra sig om utgifter i storleksordningen 75 000--500 000 kr. Var och en inser lätt orimligheten av att dessa kostnader skall bestridas med beskattade medel.
Det är en felsyn när herrgården enbart betraktas som privatbostad för ägaren/brukaren. Herrgården har traditionellt haft, och har fortfarande, en mycket vidare roll inom den ram för den ekonomiska verksamhet som herrgården utgör centrum för. Det är inget djärvt antagande att åtskilliga slott och herrgårdar kommer att avvecklas som bostäder om de nuvarande sakernas tillstånd får råda även fortsättningsvis.
Avdragsrätt bör införas för kostnader för drift och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla herrgårdar och slott. Denna avdragsrätt bör även omfatta mangårdsbyggnader på jordbruksfastigheter som i sig inte kan betecknas som herrgårdar men som har betydande kulturhistoriskt värde.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underhåll av slott och herrgårdar.
Stockholm den 24 januari 1992 Gustaf von Essen (m)