Lagen om upphovsmannakonto (SFS 1979:611) ger konstnären och författaren möjlighet att visst år med ovanligt hög inkomst fördela beskattningen på en del av inkomsten på högst de sex därpå följande beskattningsåren.
Det är karaktäristiskt för den konstnärliga verksamheten att inkomsterna är ojämna. En konstnär har kanske separatutställning vart tredje eller fjärde år och får då förhoppningsvis förhållandevis stora intäkter och intäkter i sådan omfattning att det räcker att arbeta vidare med i nya projekt. En författare får vid enstaka tillfällen en försäljningsframgång med sin bok -- den stora försålda upplagan leder till stora royaltyinkomster det år då dessa redovisas från förlaget. Däremellan har konstnären och författaren åter små intäkter.
Systemet med upphovsmannakonto innebär en välkommen möjlighet att verkligen nyttiggöra den enstaka ekonomiska framgången. Dessutom ökar möjligheten på grund av pensionssystemets utformning -- där inbetalda avgifter över 7,5 basbelopp det enskilda året inte ger någon motsvarande förmån -- att den enskilde får effektivare återbäring i form av pension för sina avgifter till systemet. Fr.o.m. 1991 tas årligen ut en skatt om 15 % på den ränta som gottskrivs det enskilda upphovsmannakontot, vilket på sätt och vis strider mot principen att beskattning skall ske först när pengarna tas ut.
Systemet med upphovsmannakonto innehåller den egenheten att upphovsmannen för det vid det enskilda tillfället hos viss bank insatta beloppet därefter är skyldig att kvarbli med sin insättning hos just denna bank ända till den dag då beloppet tas ut och beskattas. Det innebär att konkurrensen mellan bankerna är upphävd på detta område. Lite förenklat uttryckt är uppsägningstiden på det enskilda på upphovsmannakonto insatta beloppet 6
år. Detta sätter kontoinnehavaren i ett oacceptabelt underläge i förhållande till banken. Någon restriktion av motsvarande slag finns inte beträffande det s.k. skogskontot, varifrån upphovsmannakontot hämtat modell.
Det är inte rimligt att bankerna ges rätt att låsa den enskildes tillgångar på detta sätt. Upphovsmannalagstiftningen bör ändras och ge kontohavaren rätt att flytta tillgodohavandet till annan bank utan att uppskovet med beskattningen därmed upphör.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i lagen om upphovsmannakonto i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1992 Hans Göran Franck (s) Maj Britt Theorin (s)