Inför hobbyhästägandet i hästsporten igen

Travsporten är en av de absolut största publiksporterna
i Sverige. Sverige är en av de största travnationerna i
världen. Utvecklingen har gått uppåt vad det gäller både
sporten och spelomsättningen. Hästägarna har haft sina
hästar både i företag och i privat ägo. Fram till 1991 fanns
det något som hette hobbyhäst. Denna hästägarform var
skattebefriad, men efter 1991 skall alla hästägare som går
med vinst skatta för dessa vinster. Denna beskattning är ett
hån mot sporten och hästägarna.

Travsporten omsatte 1991 ca 7 miljarder kronor i spel.
Av denna omsättning betalades drygt 650 miljoner in till
statskassan. Hästägarna i Sverige har en total kostnad för
sina hästar på 1,6 miljarder kr/år. Den totala prissumma
som dessa hästägare har att tävla om ligger på 440 miljoner
kr/år. Den som nu räknar snabbt kan lätt konstatera att
ekvationen inte går ihop på långa vägar. Underskottet blir
440 --1 600 
miljoner det vill säga --1 miljard 160 miljoner. Med
detta stora underskott på 1,16 miljarder skulle det
egentligen inte ha funnits några hästägare, men nu råkar de
vara fanatiker och älska sin sport.

Endast 10--12 % 
av de hästar som kommer till start går med vinst. Då
skall man beakta att av alla travhästar som föds kommer
endast 35--40 % 
av att tävla om dessa 440 miljoner.

Utvecklingen på uppfödarsidan 1991 visar en minskning
på ston till betäckning på drygt 30 % 
jämfört med tidigare år. Av antalet födda hästar 1991
som var omkring 6 500 st var det ca 5 500 st som
registrerades som travhäst. Denna utveckling är mycket
farlig för travsporten och dess existens. Uppfödarna klagar
att det knappast går att sälja en travhäst idag, de hör alltför
ofta de tilltänkta köparna säga: ''Det är väl ingen idé att
köpa en travhäst med så otroligt små chanser att vinna
storkovan, om man mot förmodan skulle ha turen att äga en
häst som springer in 1 miljon så får man lägga omkring 65 % 
av detta i skatt.''

Det är 60.000 personer som idag för sin försörjning är
beroende av travsporten och dess binäringar. Genom att
inte ge hästägarna denna morot som skattefri hobbyhäst
innebär är det uppenbarligen stor risk att travsportens
utveckling vänder. Då kommer också omsättningen på
spelet att minska drastiskt. Vid en inte alls överdriven 25-
procentig nedgång på spelsidan förlorar staten intäkter på
162 miljoner (25 % 
av 650 milj). Om inte travsporten stimuleras genom
att hobbyhästägande införs så gör staten en mycket dålig
affär. Räknar man sedan med den stora nedgången för
stuterier och uppfödare samt travsportens övriga binäringar
så gör staten ytterligare en stor förlust.

Man får heller inte glömma att ATG (Aktiebolaget trav
och galopp) stöder med ekonomiska resurser hästkliniker,
forskning, utbildning, Flyinge, Wången, Strömsholm,
galoppsporten samt friidrotten genom olympiatrav m.m.

Med dessa underlag borde det inte vara orimligt att
riksdagen beslutar att återinföra det skattefria
hobbyhästägandet igen.

Även om inte alla hästägare på långt när kan räkna med
att vinna, så kan med vårt förslag både sporten och staten
räkna med det. Där finns inga förlorare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemmställs

att riksdagen beslutar om lagändring så att det skattefria
hobbyhästägandet återinförs med maximalt två hästar per
person.

Stockholm den 27 januari 1992

Peter Kling (nyd)

Sten Andersson (m)
i Malmö