I förordningen l983:6 med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt meddelas de grundläggande reglerna för detta. Skillnaderna i skatteberäkning för de olika klasserna är avsevärda. Tanken -- om någon -- bakom denna särbehandling i skatteklasser torde vara att närmare släktskap till arvlåtaren eller givaren skall medföra viss nedsättning eller förmån.
Man kan emellertid vända på resonemanget -- om man är på det humöret: Den som avlidit ensamstående, d.v.s. utan make eller bröstarvingar eller andra avkomlingar i rakt nedstigande led, skall ''straffas'' postumt. Visserligen kan sägas att denne inte själv blivit lidande därpå men enbart tanken på vad som skall hända med ens jordiska ägodelar kan fördystra en människas sista år. Det är väl omsorgen därom som föranleder att man skriver testamente om det nu finns någonting kvar sedan alla skatter betalts.
Den fria testamentsrätten för en ensamstående blir emellertid illusorisk om man i praktiken måste testamentera till det ''allmänna'' -- låt vara till en specificerad verksamhet om man ej sympatiserar med Allmänna arvsfondens syften och beslut -- för att så mycket som möjligt skall kunna sammanhållas och ej gå bort i skatt. Inte ens barn har ofta råd att ärva sitt hem eftersom rörelsekapitalet -- många gånger räcker inte det utan fastigheten måste först säljas -- åtgår till att betala arvsskatten. Än mindre har då en utomstående eller oskyld -- adoptionsinstitutet står därvidlag ej till buds -- råd att ärva det som tillkommit vederbörande enligt testamente, särskilt om det gäller en fastighet vari denne kanske bott och tjänat i många år. Systemet är både cyniskt och orättfärdigt.
Regeringens förslag att sänka både arvsskatt och gåvoskatt är värt allt beröm. Det hindrar emellertid inte att ovan nämnda orättvisa kvarstår, låt vara att de skadliga effekterna nu kommer att bli mindre.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att till arvsskatteklass I hänföra även sådan oskyld som genom testamente erhållit arv efter ensamstående utan avkomlingar.
Stockholm den 22 januari l992 Hugo Hegeland (m)