Beskattningen av butiksägare, som blivit utsatta för rån

Rån mot butiker, framför allt småbutiker ökar. Många
gånger är det chansartade brott av någon, t.ex. en
narkotikamissbrukare, som är i akut behov av pengar.

Butiksrånen är många gånger svåra och besvärliga för
polisen att utreda. Rånarna är inte sällan maskerade.
Resultatet blir, att rånen tyvärr alltför ofta blir
ouppklarade. Detta leder i sin tur till att butiksägaren inte
kan få ersättning för ev. förluster såsom bl.a. självrisken på
försäkringen av rånaren.

Blir butiksägaren rånad på pengar, måste ägaren enligt
nuvarande regler betala skatt på den summa han/hon blivit
bestulen på. Det gäller såväl egenavgift som moms på de
stulna pengarna.

Vi finner nuvarande system om beskattning av bestulna
pengar felaktigt och menar, att brottsoffret -- i detta fall den
rånade butiksägaren -- måste värnas mera av samhället. Det
synes oss orimligt, att tvingas betala skatt på belopp, man
bestulits på. Reglerna måste ändras så, att butiksägare
slipper skatta för bestulna belopp, som denne inte ersätts
för.

Med anledning av en motion (1990/91:Sk305) av
undertecknad och Per-Ola Eriksson (c) uttalade
skatteutskottet förra riksmötet (bet. 1990/91:SkU30) att
tillämpningen av reglerna måste anses som oklar och att de
problem som uppstår enligt utskottets uppfattning
aktualiserar frågan om att en lagändring bör komma till
stånd. Utskottet anförde att man utgick från att regeringen
uppmärksammar de uppkommande skatteproblemen och,
om det behövs, i lämpligt sammanhang återkommer till
riksdagen i frågan. Den socialdemokratiska regeringen
återkom dock inte till riksdagen. Regeringen bör återigen
uppmärksammas på frågan i syfte att lösa frågan. Detta bör
ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av skatteuttaget i
samband med butiksrån.

Stockholm den 22 januari 1992

Ingbritt Irhammar (c)

Stina Gustavsson (c)