Motion till riksdagen
1991/92:Sk313
av Inger Koch (m)

Värderingen av kostförmån för hotell- och restauranganställda


I och med skattereformen tillämpas
schablonvärderingen kronor 44:20 för en måltid av normal
beskaffenhet. Undantag har gjorts för lärare vid vissa
skolmåltider, för mål som inte innehåller lagad mat samt vid
stordriftsfördelar, då maten kan tillhandahållas till ett lägre
pris men på marknadsmässiga villkor.
Inom hotell- och restaurangbranschen föreligger sådana
stordriftsfördelar, som medför lägre kostnader för
produktionen av personalmaten.
Personalmaten skall vara husmanskost och avvika från
restaurangens ordinarie utbud. Personalrum, kök och
kökspersonal finns tillgängliga i och med att den ordinarie
verksamheten bedrivs. Merkostnaden utöver
råvarukostnaden är av marginell karaktär genom att
personalmaten lagas samtidigt med gästmaten och
stordriftsfördelarna utnyttjas.
De anställda inom hotell- och restaurangbranschen är
enligt kollektivavtalet automatiskt inackorderade i kost.
Kosten är sedan många år åsatt ett pris i kollektivavtalet och
räknas upp med konsumentprisindex. Priset är beräknat
efter arbetsgivarens faktiska kostnader för att parallellt med
den ordinarie verksamheten producera personalmat.
Ett generellt undantag från att tillämpa förmånsvärdet
kronor 44:20 borde kunna göras för anställda inom hotell-
och restaurangbranschen på grund av att
stordriftsfördelarna sänker de faktiska kostnaderna. En
jämförelse med övriga länder i Europa visar, att hotell- och
restaurangbranschen i dessa länder vanligtvis har speciella
regler som avviker från näringslivet i övrigt när det gäller att
värdera kostförmåner.
Under 1991 har många företag inom branschen ansökt
om sänkt kostvärde hos de lokala skattemyndigheterna.
Praxis har blivit, att skälen för sänkt kostvärde har
accepterats men att en skiftande flora av värdering av
kostvärdet har skett. Som exempel har nämnts, att ett
exklusivt konferensslott fått tillämpa det lägsta kostvärdet
medan ett stort cateringföretag inom flygbranschen fått ett
minst 12 kronor högre kostvärde. Dessa värderingar har
inte grundats på individuella bedömningar av de olika
hotell- och restaurangföretagens karaktär utan synes ha
skett mera slumpartat. Tillämpningen av olika
förmånsvärden inom olika delar av landet ter sig
svårförståelig inom branschen.
Hotell- och restaurangbranschen omfattar så många
anställda, att det finns skäl att fastställa ett enhetligt
förmånsvärde för kost och att därvid stordriftsfördelarna
beaktas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värdering av kostförmån för
hotell- och restauranganställda.

Stockholm den 21 januari 1992

Inger Koch (m)