Småföretagandet och nyföretagandet är svenskt näringslivs framtid. Över en tredjedel av de anställda i Sverige arbetar i företag med färre än 20 anställda. Dessa företag utgör drygt 90% av alla företag i landet och finns inom alla branscher och i alla regioner och landsdelar. Det är dessa företag som nu måste få sin rättmätiga möjlighet att utvecklas för att skapa de jobb som så väl behövs nu och i framtiden.
För att utveckla det svenska näringslivet och ta tillvara människors idéer och kreativitet är det viktigt att samhället aktivt stödjer nyföretagandet. Det är i detta sammanhang också viktigt att komma ihåg att en stor del av verksamheten i de små företagen och det nyföretagande som sker, sker på orter där andra alternativ eller möjligheter till arbete och utkomstmöjligheter oftast saknas.
Men att starta upp ett nytt företag är ofta kostsamt. Många av dessa nyföretagare arbetar också på så sätt att de jämsides med sitt nyföretagande också har en löneanställning. Detta för att ge det nya, egna, företaget möjlighet att växa till i en rimlig takt men också därför att det ofta är så att lönsamheten i dessa nya företag är av ringa omfattning eller saknas helt under uppbyggnadsskedet.
Det är viktigt att dessa nyföretagare/småföretagare ges rimliga förutsättningar att bygga upp sina företag. Som det nu är tar de ofta pengar från sina löneinkomster och investerar eller skjuter till dessa i de nya företagen för att överhuvudtaget få möjlighet att driva dem vidare. Tidigare kunde kvittning medges mellan löneinkomst och underskott i som det kallas förvärvskälla (företaget). Detta gjorde det möjligt att med begränsade medel och egna inkomster bygga upp och driva företagen under ett första skede trots förluster. Efter någon tid blev det ofta sedan möjligt att driva företagen med en tillfredsställande lönsamhet och de utvecklades ofta så att de kunde ge försörjning både till den enskilde företagaren och dessutom också till någon eller några anställda. När nu denna kvittningsmöjlighet har tagits bort så har möjligheterna för nyföretagandet drastiskt försämrats. Detta är inte bra och hämmar möjligheterna till en rimlig förnyelse av det svenska näringslivet.
I synnerhet under tider av hög arbetslöshet när många människor i olika bygder och på olika orter förlorar eller riskerar att förlora sina utkomstmöjligheter är det angeläget att samhället på ett konstruktivt sätt bidrar till att underlätta möjligheterna för nyföretagandet. Det är därför lämpligt att rätten till kvittning mellan inkomst av tjänst och annan förvärvskälla, i form av eget företagande, återinförs. Detta skulle utan tvekan också vara en från samhällets sida sett såväl billig som effektiv arbetsmarknadspolitisk och regionalpolitisk investering. Till en rimlig kostnad skulle nya arbeten kunna skapas för att trygga utkomstmöjligheterna för många människor på många orter.
Det är således angeläget att denna kvittningsmöjlighet återinförs. Den bör utformas på ett sådant sätt att det är en rimlig del av inkomsten som kan kvittas, förslagsvis 50 000 kronor per år. Denna summa borde ge en rimlig möjlighet till att skapa ett sunt och livskraftigt nyföretagande till nytta för landets ekonomi och regionala utveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av en begränsad kvittningsrätt.
Stockholm den 15 januari 1992 Sven-Olof Petersson (c)