Propositionen föreslår ändring i kommunalskattelagens regler för värdering av lager i punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 24 §. Förslaget innebär att den värdering av lagret som gjorts i räkenskaperna skall godtas skattemässigt om värderingen inte understiger det lägsta av anskaffningsvärdet eller verkliga värdet.
Reglerna om lagervärdering fick i samband med skatteomläggningen en sådan utformning att de knappast kunde tillämpas. Därför är den nu gjorda justeringen värdefull.
Det finns emellertid i punkt 3 av anvisningarna till 24 § KL ytterligare en svårighet som propositionen dessvärre inte avser att justera. Inte heller i detta fall har riksskatteverket kunna utforma anvisningar till hur lagen skall tillämpas.
I de tidigare anvisningarna stadgades att värdet av pågående arbeten till fast pris fick, såvitt gällde byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse, baseras på de vid beskattningsårets utgång nedlagda direkta kostnaderna avseende de arbeten för vilka slutlig resultatredovisning inte skett.
Enligt de nya anvisningarna skall både de direkta och indirekta kostnaderna för entreprenaden tas upp vid värdering av pågående arbeten till fast pris.
Genom övergångsreglerna har genomförandet av de nya reglerna uppskjutits till 1993 års taxering. Men fortfarande -- ett gott stycke in på det verksamhetsår då de nya reglerna gäller -- har inte riksskatteverket kunnat utforma anvisningar för hur lagen skall kunna tillämpas.
I praktiken är det mycket svårt -- för att inte säga omöjligt -- för de mindre entreprenadföretagen, exempelvis måleriföretag, el- och VVS-installatörer, att värdera vilka indirekta kostnader, såsom administrativa kostnader, som skall hänföras till olika entreprenader.
Dessa företag har sällan mer än ett fåtal anställda i administrationen, och möjligheterna är små att skilja de centrala administrativa kostnaderna från de administrativa indirekta kostnaderna för ett pågående arbete till fast pris.
De nya värderingsreglerna leder alltså till stora redovisningstekniska problem i företagen, och skattemyndigheterna kommer att få mycket stora problem vid granskningen av entreprenadföretag.
En återgång till de hittills gällande reglerna skulle innebära att god redovisningssed får gälla även inom entreprenadbranscherna och att ett stort administrativt krångel och många onödiga skattetvister undviks mellan företag och skattemyndigheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till de t.o.m. 1992 års taxering gällande reglerna om underlag för värdering av pågående arbeten till fast pris.
Stockholm den 21 april 1992 Hugo Hegeland (m)