Miljontals människor har runtom i världen tvingats på
flykt. Det finns i dag 17 miljoner människor som lever som
flyktingar. Lika stort antal människor är på flykt inom sina
egna länders gränser. I genomsnitt går det en flykting på ca
300 invånare i Västeuropa, mot 30 i många u-länder. Det
betyder att u-länderna får ta emot tio gånger så många
flyktingar som vi här i Sverige och övriga Västeuropa.
En förutsättning för att Sverige ska vara framgångsrikt i
solidariteten med världens flyktingar, och kunna ställa stora
krav på andra länder med för lågt flyktingmottagande, är att
vårt land föregår med gott exempel i vår egen
flyktingpolitik.
Asylrätten har tyvärr under de senaste två åren varit
kraftigt inskränkt. Det är med stor tillfredsställelse vi
konstaterar att det s.k. 13-decemberbeslutet nu upphävts.
Särskilt betänkligt har varit att beslutet inte bara fick
generell verkan efter den 13 december 1989 utan även
berörde ett stort antal asylansökningar före detta datum.
Det fick på det sättet en viss retroaktiv verkan, som inte
kunde förutses av de asylsökande.
Vid en debatt i riksdagen bara några veckor före beslutet
fick vi besked om att Sverige hade god förmåga att ge
uppehållstillstånd åt ca 20 000
asylsökande. Det blev 1989 omkring 4 000
därutöver, vilket enligt vår mening hade kunnat
bemästras på annat sätt än genom att utlösa
undantagsbestämmelsen i utlänningslagen.
Lärdomen av det inträffade är att Sverige måste välja
andra utvägar -- bl.a. bättre resursberedskap, snabbare och
effektivare handläggning, ökad information och
avbyråkratisering -- för att bemästra problemen med att
fullfölja vår traditionellt humana och generösa
flyktingpolitik än att göra drastiska inskränkningar i den.
Det skadar flyktingarna, vår internationella
solidaritetskänsla och vårt internationella anseende.
En förbättrad och snabbare handläggning kan bl.a. ske
genom att SIV befrias från alla utlänningsärenden som inte
efter enkel handläggning kan bifallas. I likhet med vad som
skett genom införande av utlänningsnämnden bör även en
särskild första instans upprättas för ärenden av det slag, som
fordrar mer ingående utredning. Regeringen bör utreda
saken och snarast framlägga förslag.
Mest allvarligt har varit att människor med rasfördomar
och en flyktingfientlig inställning betraktade 13 december-
beslutet som en framgång.
Även om avsikten med beslutet alls inte var denna, kan
man inte komma ifrån att den brutala flyktingfientligheten
ökade efter den ödesdigra dagen. I genomsnitt har någon
form av attentat riktats mot en flyktingförläggning var
tredje vecka under de tre senaste åren.
Rasfördomar och flyktingfientlighet sprider sig alltmer i
Sverige och i övriga Europa. Det är nu av yttersta vikt att
slå vakt om vårt öppna och demokratiska samhälle.
Det finns inga enkla lösningar för att minska rasismen
och flyktinghatet. Låt oss peka på ett antal åtgärder som vi
anser måste vidtas för att vända den djupt oroande
utvecklingen.
Förstärk kraftigt undervisningen i alla skolor om rasism
och främlingshat. Vi som lever i ett demokratiskt samhälle
måste självklart hävda informationens och upplysningens
betydelse för ökad tolerans, humanitet och förståelse
mellan människor. Det är välkommet att regeringen
föreslagit ett anslag med 10 milj.kr. för att motverka rasism
och främlingsfientlighet. Mot bakgrunden av den senaste
utvecklingen borde detta anslag höjas till 20 milj.kr. eller
med ytterligare 10 milj.kr. utöver budgetförslaget. Detta
kan ske genom en omfördelning inom budgetramen.
Det är också viktigt att vuxna personer fungerar som
goda exempel för att hävda dessa värden som nyss nämnts.
Vi får inte vara tysta när rasfördomar och rashat,
främlingsfientlighet och invandrarhat sprids.
Trots den senaste tidens många upprörande händelser
får vi inte tappa bort det faktum att en generös och human
svensk invandrar- och flyktingpolitik är fast förankrad hos
en bred majoritet av det svenska folket. Omfattande
tidigare undersökningar visar att det är så, men också att
undervisning och massmedias behandling av dessa frågor
har mycket stor betydelse för förändringar i attityderna.
Massmedia har därför ett stort ansvar när det gäller att
hävda toleransen och främja alla människors lika rätt och
värde. Det är viktigt att detta sker genom en självkritisk
granskning men det finns också möjligheter att stimulera
denna självsanering inom massmedia. Organisationer inom
branschen borde närmare överväga frågan.
Med hänsyn till att det under senare tid offentliggjorts
olika opinionsundersökningar om attityder till invandrare
bör en ny representativ, omfattande och kvalificerad
undersökning göras.
Det gäller vidare att genomföra sådana politiska, sociala
och ekonomiska förändringar i samhället att man kommer
åt själva grogrunden för rasism och rasfördomar. Några
exempel:
Ungdomsarbetslösheten måste bekämpas mer intensivt.
Arbetslösa invandrarungdomar måste ges extra stöd
eftersom de drabbas av flerfaldigt större arbetslöshet än
andra ungdomar.
Ge ungdomar i storstäderna ökade möjligheter att få en
bostad. Att tvingas föra en närmast hopplös kamp för att
få en dräglig bostad med rimlig hyra bidrar inte till att öka
toleransen mot andra grupper i samhället. Det bör närmare
övervägas vad som är av särskild betydelse då det gäller
orsakerna till rasfördomar och främlingsfientlighet i den
aktuella situationen. En fördjupad debatt och analys av
dessa frågor är mycket viktig för att åstadkomma
nödvändiga förändringar.
Det räcker tyvärr inte att dessa åtgärder vidtas. De
måste kombineras med en skärpt lagstiftning. Det är
allmänt accepterat att vi sedan lång tid bestraffar hets mot
folkgrupp och att vi därigenom även inskränker yttrande-
och tryckfrihet. Det borde därför inte vara så märkligt att
göra en begränsad inskränkning i organisationsfriheten.
Skyddet mot rasistiska organisationer måste stärkas. Den
organiserade rasismen, som nu kan arbeta både ovan och
under jord, är vida farligare än den enskilda.
I regeringsformen sägs att föreningsfriheten får
begränsas om det gäller en organisation vars verksamhet
innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, hudfärg eller
etniskt ursprung.
Det är just ett sådant lagförslag som en statlig utredning
med JK Hans Stark i spetsen nyligen lagt fram. Det föreslås
inte ett organisationsförbud men att den som bildar, deltar
i eller lämnar stöd till en sammanslutning som ägnar sig åt
rasistisk förföljelse genom att ligga bakom eller uppmana
till allvarliga typer av brott med inslag av våld, hot och tvång
skall straffas. Det blir också enligt förslaget kriminaliserat
att organisera demonstrationer med detta syfte.
VAM -- vitt ariskt motstånd -- och liknande ytterst farliga
terrororganisationer måste i laga ordning bekämpas med
rättsväsendets fulla styrka. Det är i sådana fall helt
otillräckligt att lita till attitydförändringar på sikt genom
upplysning och debatt. Diskrimineringsutredningen under
ordförandeskap av Leif Blomberg framlade ett förslag till
kriminalisering som var mer strängt. Detta förslag bör inte
avvisas, men i första hand bör JKs förslag genomföras.
Skulle det visa sig vara otillräckligt bör det blombergska
förslaget övervägas.
Ingen får enligt grundlagen missgynnas därför att han
eller hon i fråga om ras, hudfärg eller etniskt ursprung
tillhör en minoritet.
Brottsbalksbestämmelsen om olaga diskriminering
gäller näringsidkare och på bostadsmarknaden. Men
märkligt nog saknas det rättsregler för skydd mot etnisk
diskriminering inom delar av arbetslivet. Så är fallet särskilt
vid anställningar på den privata arbetsmarknaden.
Om en privat arbetsgivare uttryckligen vägrar att
anställa någon med hänvisning till hans eller hennes hudfärg
finns det ingen möjlighet till rättsliga åtgärder. Den
drabbade kan inte heller begära skadestånd. Den lag som
gäller är arbetsgivarens fria anställningsrätt. Här måste
lagstiftningen som nu utreds av JK skärpas så att
diskriminering blir förbjuden på hela arbetsmarknaden.
Det är angeläget att regeringen snarast möjligt
framlägger förslag i denna fråga.
Prioritera kampen mot brott med rasistisk och
främlingsfientlig bakgrund. Det bör bli det fjärde
prioriterade området vid sidan av våldsbrott,
narkotikabrott och ekonomisk brottslighet.
Det behövs en intensifierad spaning efter personer som
bedriver rasistisk brottslighet. En eftergiven och släpphänt
inställning kommer att få ödesdigra följder. Det visar de
historiska erfarenheterna.
Regeringen bör snarast vidta åtgärder för att tillgodose
dessa önskemål.
Det behövs internationellt samarbete för att bekämpa
rasismen.
Det är hög tid att Europas statsministrar tar sitt ansvar
inför den mycket farliga utvecklingen i vår världsdel. I Carl
Bildts vision om Europa saknas det starka engagemanget i
denna fråga. Det är angeläget att också den får en
framskjuten plats i hans utrikespolitiska förkunnelse.
Europa måste samarbeta och finna en gemensam
hållning till dem som söker asyl här i vår världsdel. Det finns
risker för att en gemensam flyktingpolitik inom EG kan bli
alltför restriktiv. Man talar om ''Fortress Europa'' -- den
europeiska fästningen. Vi vill betona vikten av att
upprätthålla en generös och solidarisk flyktingpolitik, både
beträffande enskilda asylsökandes ärenden och vad gäller
överföring av flyktingar genom flyktingkvot. Vi anser att en
förbättrad samordning och ett ökat samarbete kan medföra
att de flesta länder i Europa kan göra minimiåtaganden som
gradvis utökas. Det skulle kunna garantera en förstärkt
gemensam, generös och human flyktingpolitik.
I hela Europa måste vi aktivt bekämpa
främlingsfientlighet och invandrarhat, rasfördomar och
rasism som nu sprider sig och riskerar att underminera våra
egna samhällens demokratiska struktur och värderingar. En
gemensam kamp mot rasismen måste ha sitt stöd i en
gemensam generös hållning i invandrar- och
flyktingpolitiken.
Sverige måste ha en egen strategi för att driva på
samarbetet i en generös och solidarisk anda. Ett svenskt
regeringsinitiativ bör snarast tas för att på hög, politisk nivå
vidta behövliga och verksamma åtgärder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snara åtgärder för att förbättra
och förstärka beredskapen för handläggning av
utlänningsärenden och för flyktingmottagning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny första instans för
handläggning av utlänningsärenden som inte kan avgöras
efter enkel handläggning av SIV,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upplysning och undervisning
mot främlings- och invandrarfientlighet, rasfördomar och
rasism förstärks genom ett anslag med ytterligare 10 milj.kr.
utöver det som föreslagits i budgetpropositionen, vilket
sker genom omfördelning inom budgetramen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om massmedias roll samt om att en
attitydundersökning snarast genomförs om orsaker till
främlingsfientlighet och ovilja mot invandrare samt om
rasfördomar och rasism i vårt land,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att framlägga förslag som
undanröjer orsaker till främlingsfientlighet och
rasfördomar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagstiftningen skärps mot
rasism och invandrarhat,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kampen mot brottslighet med
rasistisk bakgrund ges högsta prioritet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör ta internationellt
initiativ för att bekämpa främlingsfientlighet, rasfördomar
och rasism.
Stockholm den 24 januari 1992
Hans Göran Franck (s)
Anita Johansson (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Magnus Persson (s)
Lena Klevenås (s)
Håkan Strömberg (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Gunnar Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)