Vänsterpartiet anser att vi i Sverige i förhållande till vår
levnadsstandard, vår inkomst per capita, våra demokratiska
traditioner och arbetarrörelsens grundläggande värderingar
om internationell solidaritet bör ha en generösare
flyktingpolitik. Vänsterpartiet anser att detta nu är
viktigare än någonsin.
I samband med förverkligandet av en generös och
human flyktingpolitik prövas en rad grundläggande
värderingar som utgör grundstenar i ett solidariskt
samhälle. Det gäller värderingar som humanism,
medmänsklighet, alla människors lika värde osv. Vi har inte
råd att kompromissa bort de värderingarna för att en human
och generös flyktingpolitik innebär vissa administrativa
kostnader i initialskedet.
Särskilt i dag, när flyktingproblemen i världen är mycket
stora och växande, bör Sverige framstå som ett positivt
exempel. I dag är det de fattiga och underutvecklade
länderna i tredje världen som tar emot den dominerande
delen av flyktingströmmarna medan Europa bygger allt
högre murar omkring sig för att hindra den rännil av
flyktingar som söker sig till den industrialiserade världen.
Flyktingpolitiken i de flesta västeuropeiska länder
präglas f. n. av allt större restriktivitet. Solidaritet och
humanitet får ett allt mindre utrymme. Inom EG planeras
och genomförs åtgärder som riskerar att stänga ute
skyddsbehövande människor, t.ex. gemensam
viseringspolitik och åtgärder mot transportföretag som
transporterar asylsökande utan erforderliga resehandlingar
och viseringar.
All harmonisering med de nordiska ländernas och EG:s
medlemsstaters flyktingpolitik måste ske i enlighet med de
normer som ger de asylsökande det bästa skyddet.
I detta läge bör regeringen på statsministernivå ta
kontakt med regeringarna i de nordiska länderna syftande
till ett gemensamt nordiskt initiativ till en alleuropeisk
konferens med uppgift att åstadkomma ett
konventionsskydd för de factoflyktingar och krigsvägrare.
Insatser för att förebygga uppkomsten av
flyktingströmmar
I regeringens skrivelse om flykting- och
invandrarpolitiken understryks behovet av att angripa
grundorsakerna till flykt. Det påpekas riktigt att det finns
en nära koppling till demokrati, respekt för mänskliga
rättigheter, fredliga lösningar av konflikter och den
ekonomiska och sociala utvecklingen i de berörda länderna.
Det är bra att biståndet i ökande grad getts en särskild
inriktning och utformning i syfte att främja demokrati och
mänskliga rättigheter.
Krig och väpnade konflikter är en huvudorsak till flykt.
Ett stort ansvar vilar på det internationella samfundet att
begränsa vapenhandeln. Här finns dock fog för svensk
självkritik.
Svenska sektionen av Amnesty International har
påpekat att den svenska exporten av vapen och ammunition
för militärt bruk nära nog femdubblats under åren 1983--
1989. De länder Sverige exporterade mest vapen till 1987--
1989 var kända av Amnesty International för övergrepp mot
grundläggande mänskliga rättigheter.
Diskrimineringsombudsmannen har i ett remissyttrande
över betänkandet Flykting- och immigrationspolitiken bl a
anfört:
Utredningens största förbiseende är att man inte går in
på den direkta orsaken till att nio av tio fördrivna människor
brutit upp, vilket är väpnade konflikter och det faktum att
dessa strider utkämpats med vapen som till mer än nio
tiondelar tillverkats i utvecklade, rika industriländer. Det
mest slående sambandet vid betraktandet av världens
flyktingsituation är den mellan vapenexport och flyktingar.
Vänsterpartiet anser att den enda linje som är försvarlig
när det gäller svensk vapenexport är en successiv
avveckling.
Brister i den ekonomiska och sociala utvecklingen är
också en viktig orsak bakom migrationsströmmen.
Orsakerna till denna utveckling är komplicerade och
mångfasetterade. Utan tvekan spelar det ojämlika
handelsutbytet och u-ländernas skuldkris en viktig roll. Bl.
a. för att förebygga nya flyktingströmmar bör Sverige verka
för ett omedelbart skuldbetalningsmoratorium följt av en
allmän avskrivning av u-ländernas skulder.
Regeringsbeslutet 13 december 1989
Vänsterpartiet har hela tiden varit kritiskt mot
regeringens beslut den 13 december
1989 om inskränkningar i asylrätten med
hänvisning till 3 kap.
4
§ andra stycket 2
utlänningslagen. Genom att på detta sätt lägre prioritet
gavs åt skyddsbehövande asylsökande människors
mänskliga rättigheter, försvagades hela försvaret av de
mänskliga rättigheterna.
Problemen med organiserandet av flyktingmottagandet
var inte av den arten att de utgjorde tillräcklig grund för
tillämpning av de ''särskilda skälen'' när regeringen fattade
beslutet. Med den markanta nedgång av antalet
asylsökande som ägt rum under hela 1990 fanns inte längre
någon som helst grund för fortsatta inskränkningar i
asylrätten.
Vänsterpartiet hälsar med tillfredsställelse regeringens
beslut den 19 december
1991 att upphäva inskränkningarna i
asylrätten.
Tyvärr kommer den skada som inskränkningarna i
asylrätten åstadkommit på allmänhetens inställning till
asylsökande och invandrare att bestå under lång tid. Det är
nu mycket viktigt att på bred front informera om vilka skäl
som kan ligga till grund för asyl. På så sätt kan felaktiga
föreställningar om att många som får stanna i Sverige
egentligen är s.k. ekonomiska flyktingar motverkas.
Vänsterpartiet anser att bestämmelserna i 3
Kap. 4
§ andra stycket 2
utlänningslagen bör upphävas och att 3
Kap 4
§ andra stycket 1
om synnerliga skäl skall gälla även för dem som
omfattas av 3
Kap. 1
§ 2 och 3.
Återsändande av barnfamiljer till områden där krig
pågår eller där krigsliknande förhållanden råder
Vänsterpartiet anser att det är en humanitär plikt för
Sverige att inte avvisa barnfamiljer till krigsdrabbade
områden. Sverige har genom att ansluta sig till FN:s
barnkonvention åtagit sig att till det yttersta av sin förmåga
säkerställa barns överlevnad och utveckling.
Rättssäkerheten i asylproceduren
Asylutredningarna
Vänsterpartiet hälsar med tillfredsställelse att
regeringen avser att från den 1 juli
1992 och tills vidare flytta över ansvaret för
asylutredningarna från polisväsendet till Statens
invandrarverk. Det är ett krav som vänsterpartiet framfört
i många år som härigenom tillgodoses.
Fördelarna med den nya ordningen är uppenbara:
Många asylsökande har mot bakgrund av sina erfarenheter
från hemlandet svårt att våga visa fullkomlig öppenhet när
polisen sköter utredningarna. Därtill kommer att det måste
vara mer rationellt att samla all relevant kunskap på
området hos invandrarverket och att muntlig handläggning
blir enklare att genomföra.
I prop. 1991/92:100 bilaga 12 sidan 166 sägs att
föredraganden vid anslagsberäkningen för
invandrarverkets utredningskostnader utgått från att 5--10 procent
av asylansökningarna avser s. k.
tredjelandsärenden som kan avgöras på grundval av
grundutredningen.
Det förekommer i praxis att invandrarverket beslutar
om avvisning med omedelbar verkställighet till första
asylländer i tredje världen där den asylsökande inte har
trygghet mot vidaresändning till hemlandet. Genom att
fullständig utredning inte görs i dessa ärenden inträffar att
alla skäl t. ex. av humanitär art som gör att
asylprövningen -- i enlighet med riksdagens uttalanden i
samband med att nya utlänningslagen antogs -- skall ske i
Sverige, inte uppmärksammas.
Bl.a. förekommer att barnens humanitära skäl inte
uppmärksammas när invandrarverket nöjer sig med en s. k.
grundutredning. Ingen avvisning till första asylland bör ske
om inte en grundlig utredning visar att det i det enskilda
fallet inte föreligger någon risk för vidaresändning till
hemlandet från tredjelandet eller humanitära skäl som gör
att ansökan bör prövas i Sverige.
En väsentlig orsak till dokumentationslöshet hos
asylsökande är de intensiva ansträngningarna från de flesta
västeuropeiska stater att stänga ute asylsökande. Det
faktum att enskilda asylsökande tvingas följa anvisningar
från människosmugglare att göra sig av med handlingar får
inte som nu sker användas som skäl att avvisa människor
med verkliga skyddsbehov.
Muntlig handläggning
Bestämmelsen i 11 kap 1 § ger den asylsökande rätt till
muntlig handläggning om en sådan inte skulle sakna
betydelse för ärendet. Trots denna bestämmelse avslår
invandrarverket nästan alltid yrkanden om muntlig
handläggning. Ibland sker detta genom ett formellt beslut
men kanske lika ofta genom att inget svar alls ges på ett
yrkande om muntlig handläggning.
När yrkande framförs till arbetsmarknadsdepartementet
i samband med överklagande av avvisningsbeslut om att
ärendet skall återremitteras till invandrarverket för muntlig
handläggning brukar yrkandet avslås samtidigt som beslut
fattas i ärendet.
Dessa förhållanden är givetvis helt oacceptabla ur
rättssäkerhetssynvinkel. Det är nödvändigt att göra rätten
till muntlig handläggning hos invandrarverket ovillkorlig.
Samma rätt till muntlig handläggning måste införas hos
utlänningsnämnden.
Dokumentation om praxis i asylärenden
I regeringens flykting- och invandrarpolitiska skrivelse
sägs att invandrarverkets praxissammanställning i första
hand är avsedd för det dagliga arbetet inom verket.
Detta står inte i god överensstämmelse med vad
riksdagen beslutade med anledning av prop. 1983/84:144
om att syftet med praxissamlingen bl. a. var att ge ledning
och information om lagstiftningens tillämpning till de
asylsökande, deras ombud och till massmedia och
allmänheten. Den nuvarande ytterst knapphändiga
redovisningen är helt otillräcklig för att tillgodose dessa
syften. Det är nödvändigt att en praxisredovisning i egentlig
mening görs och publiceras.
Beslutsmotiveringar
De nya regler i sekretesslagen som antogs samtidigt med
den nya utlänningslagen har som ändamål att möjliggöra
verkliga beslutsmotiveringar i avlägsnandeärenden.
Beslutsmotiveringarna hos invandrarverket är
fortfarande trots denna lagändring knapphändiga. Detta är
en avgörande brist ur rättssäkerhetssynvinkel. För den
asylsökande är det omöjligt att bedöma grunderna för ett
avvisningsbeslut om ingen redovisning sker genom en
ordentlig beslutsmotivering. Den asylsökandes juridiska
ombud kan inte heller utnyttja besvärsrätten på ett effektivt
sätt om skälen för ett avslag inte tydligt redovisas.
Vänsterpartiet anser det nödvändigt att regeringen
uppdrar åt invandrarverket att tydligt motivera besluten i
asylärenden.
Advokatjour
Inrättandet av en advokatjour för asylärenden där
avvisning med omedelbar verkställighet är aktuell vore av
stor betydelse för att höja rättssäkerheten. Den
uppfattningen delas av bl a.
Sveriges advokatsamfund, UNHCR och
frivilligorganisationer som arbetar med flyktingfrågor.
Diskussioner om inrättandet av en sådan
jourverksamhet har redan relativt lång tid förts mellan
invandrarverket och Sveriges advokatsamfund. Man har
bl.a. diskuterat försök med en sådan jourverksamhet vid
utredningsslussen i Carlslund. Regeringen bör ge
invandrarverket i uppdrag att snarast inleda en sådan
försöksverksamhet.
Tidpunkten för rättshjälpens beviljande
I prop. 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag anges
att rätt till offentligt biträde i princip bör föreligga redan
under polisutredningen. Invandrarverket har utbildat en
praxis stick i stäv med detta uttalande i lagens förarbeten.
Offentligt biträde förordnas normalt inte under
polisutredningen, ej heller omedelbart sedan ärendet
kommit in till invandrarverket. Oftast blir ärendet liggande
hos invandrarverket ett antal månader innan biträde
förordnas.
Gjorda undersökningar tyder dessutom klart på att vissa
jurister ensidigt gynnas av invandrarverket med många
förordnanden som offentligt biträde medan erfarna
flyktingjurister mycket sällan kommer i fråga.
Dessa omständigheter visar att de principiella
betänkligheter föredragande statsrådet hyste mot att
överflytta beslutanderätten beträffande rättshjälp i dessa
ärenden till invandrarverket var synnerligen befogade. Inte
heller har denna reform på något märkbart sätt bidragit till
att förkorta handläggningstiderna.
Det är angeläget att snarast återföra beslutanderätten i
dessa ärenden till rättshjälpsmyndigheten.
Förvar av vuxna
Det föreligger inget starkt behov av de utvidgade
möjligheter att ta vuxna i förvar som infördes den 1 juli
1990. De regler som gällde före denna tidpunkt bör
återinföras, eftersom förvar är en allvarlig
integritetskränkning och endast bör användas när det
föreligger mycket starka skäl.
Förvar av barn
De nya reglerna om barnförvar trädde likaledes i kraft
den 1 juli 1990. Dåvarande statsrådet Maj-Lis
Lööw har i den allmänna debatten gjort gällande att de
nya reglerna skulle innebära att färre barn tas i förvar än
tidigare.
Statistik från invandrarverket visar att antalet beslut om
barnförvar ökat dramatiskt sedan de nya bestämmelserna
börjat tillämpas. Den nuvarande situationen betyder att
Sverige bryter mot barnkonventionen.
Mot denna bakgrund och även med hänsyn till våra
åtaganden ser vänsterpartiet ingen annan möjlighet än att
förbud mot förvarstagande av barn införs i utlänningslagen.
Kroppsvisitering av asylsökande
Bestämmelsen om möjlighet till kroppsvisitering av
asylsökande för att ta reda på resväg eller identitet är starkt
integritetskränkande. De praktiska vinster som kan uppnås
är inte tillräckliga för att motivera en så ingripande
integritetskränkning och bestämmelsen bör utmönstras ur
utlänningslagen.
Utredning av barns asylskäl
Barn hörs fortfarande nästan aldrig i asylprocessen trots
uttalanden i förarbetena till den nya utlänningslagen och
bestämmelse i barnkonventionens artikel 12
att inga beslut som gäller barn får fattas utan att
barnet hörs. Barnläkarföreningen, Psykiatriska föreningen
och Rädda Barnen har gjort upprepade påstötningar om
detta utan resultat.
Regeringen bör ge invandrarverket i uppdrag att
åstadkomma sådana handläggningsrutiner att barnens egna
skäl i asylärenden alltid utreds.
Sjukvård på förläggningar
Sjukvården på förläggningar är av ojämn kvalitet. En
reportageserie i DN under hösten 1991 visar att
möjligheterna att få adekvat hjälp för många flyktingbarn
som hamnar i svåra kriser under väntetiden är små eller
obefintliga.
Flyktingar är ofta att jämställa med katastrofoffer. Det
första mottagandet är av avgörande vikt. Det är mycket
svårt att reparera misstag som begås då. Därför bör den
bästa sjukvård, den bästa barnomsorg och den bästa skola
vi kan frambringa komma de nyanlända till del.
Transportörernas kostnadsansvar
Den utökade skyldigheten för transportföretag att stå för
asylsökandes och bevakningspersonals resekostnader vid
avvisning kan i förening med viseringspolitiska åtgärder
hindra flyktingar att nå Sverige. Riksdagen bör besluta att
de regler som i detta avseende gällde före 1 juli 1989 skall
återinföras.
Ny ansökan om uppehållstillstånd
Invandrarverkets praxis när det gäller bedömningen av
humanitära skäl i samband med en ny ansökan om
uppehållstillstånd jämlikt 2 kap
5
§ andra stycket utmärks av utomordentlig hårdhet.
Ordalydelsen i lagtexten bör ändras från ''det annars finns
synnerliga skäl av humanitär art'' till ''det annars finns
starka humanitära skäl''. Regeringen bör också ge
invandrarverket i uppdrag att avveckla det nuvarande
systemet med en särskild förtroendeläkare i ärenden om
uppehållstillstånd.
Anteckning i resedokument och främlingspass om oklar
identitet
Bestämmelsen att anteckning skall ske i resedokument
och främlingspass om oklar identitet bör utmönstras ur
utlänningslagen. Sådana anteckningar strider mot FN:s
flyktingkonvention.
Förhållandet till Västeuropas samarbete i flyktingfrågor
Västeuropeiska länder bedriver ett viktigt samarbete på
flykting- och invandrarpolitikens område. Till största delen
har detta arbete förlagts utanför formella EG-organ för att
undvika insyn från EG-parlamentet. I juni undertecknades
en asylkonvention i Dublin, sedan tidigare finns det viktiga
Schengen-avtalet mellan några EG-stater och vidare finns
ett projekt om en ny yttergränskonvention. Sverige har
uttryckt intresse för att delta i detta samarbete och har
viktiga internationella kontakter i dessa sammanhang.
Det är ur demokratisk synvinkel mycket angeläget att
regeringen ger riksdagen en samlad och fyllig redovisning
av Sveriges agerande i denna fråga.
Besöksviseringar gällande medborgare från Iran m.fl.
länder
Riksdagen har beträffande besöksviseringar antagit de
riktlinjer som anges i prop. 1983/84:144. När det gäller nära
anhöriga och ömmande fall bör besöksvisering beviljas om
det inte framstår som uppenbart att avsikten med besöket
är en annan. I övriga fall bör besöksvisering beviljas om det
inte framstår som sannolikt att avsikten med besöket är en
annan än den uppgivna.
I regeringens skrivelse om flyktingpolitiken redovisas att
invandrarverket beträffande bl. a. medborgare i Iran och
Bangladesh beslutat att de sökande själva får göra troligt att
syftet med resan till Sverige är besök och inget annat. Som
skäl för denna diskriminering av medborgare från vissa
länder har åberopats en ''avhoppsfrekvens'' på mellan 20
och 25 procent, vilken andel sedermera uppges ha nedgått
med 10 procent.
Ett
''avhopp'' är emellertid varken något olagligt eller
omoraliskt. Om någon som vistas i Sverige på
besöksvisering under besöket inger en ansökan om
permanent uppehållstillstånd får ärendet avgöras på
normalt sätt med tillämpning av gällande rätt.
Diskrimineringen av medborgare från de angivna
länderna kan inte godtas. Viseringspolitiken påminner
starkt om den som tillämpades gentemot judar från
Tyskland före andra världskriget.
Riksdagen bör uttala att riktlinjerna beträffande
besöksvisering i prop. 1983/84:144 fortfarande är giltiga i
full utsträckning
Visumpolitik som medel att hindra människor från att fly
Vänsterpartiet tar mycket starkt avstånd från
användande av visumpolitiken som ett medel att hindra
människor att fly från förtryck. Sverige har systematiskt
infört visumtvång för länder varifrån det kommit mer
betydande antal asylsökande. Syftet har varit att förhindra
flykt till Sverige.
Flyktingkvoten
Vänsterpartiet anser att flyktingkvoten bör öka från 2 000
till 3 000
personer.
Riksdagen bör därför anslå 4 miljoner kronor för
budgetåret 1992/93 för överföring av flyktingar m.m. utöver
vad regeringen föreslagit.
Försäkringsskyddet på flyktingförläggningar
Genom en för ett år sedan inträffad händelse på en
flyktingförläggning i mellersta Sverige blev frågan om de
asylsökandes försäkringsskydd ställd i blixtbelysning. En
asylsökande som inkvarterats i ett delat rum på en
förläggning fick samtliga sina tillhörigheter förstörda när
hans rumskamrat försökte ta sitt liv genom självbränning.
Statens invandrarverk förklarade att verket i
överensstämmelse med rådande praxis inte skulle betala ut
någon ersättning för den förstörda egendomen.
Det finns givetvis en mängd andra tänkbara fall när en
asylsökandes egendom kan riskera att bli förstörd på
flyktingförläggningar, exempelvis genom rasistiskt
motiverade attacker mot dessa. Det förekommer självfallet
också att asylsökande orsakar skador på förläggning eller
egendom som tillhör personalen.
Den nuvarande situationen där nästan samtliga
asylsökande saknar skydd genom hemförsäkring är inte
godtagbar.
Invandrarverket anser att de asylsökande skall ta eget
ansvar och själva lösa försäkringsfrågan. Denna inställning
är inte rimlig. Asylsökande befinner sig ofta i en mycket
svår situation när de anländer till Sverige.
Undersökningar tyder på att mer än en femtedel av de
asylsökande har utsatts för tortyr. De har tvingats lämna
nästan allt i hemlandet och i Sverige är både språk och
samhällsförhållanden främmande. Den lämpligaste
lösningen för att eliminera rådande missförhållanden vore
att invandrarverket tecknade en kollektiv försäkring för alla
asylsökande.
Socialförsäkringsutskottet har beträffande en motion
med liknande innehåll vid 1990/91 års riksmöte uttalat att
det bör ankomma på den enskilda asylsökande att ta
ställning till behovet av hemförsäkring och riksdagen avslog
motionen.
Det förhåller sig emellertid på det sättet att normen för
asylbidrag är fastställd utifrån att inga kostnader för
hemförsäkring föreligger.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen hos regeringen
begär att Statens invandrarverk får i uppdrag att teckna en
kollektiv hemförsäkring för asylsökande.
Särskilda åtgärder för tortyrskadade
Genom olika undersökningar har framkommit att en så
hög andel som 20--25 procent av de asylsökande har varit
utsatta för tortyr och att många har grava fysiska och
psykiska skador.
Det görs ingen systematisk uppföljning av dessa skador
mer än på några få platser i landet. Dokumentationen är
sporadisk och bristfällig. Ingen regelbunden rapportering
sker till FN eller frivilligorganisationer som Amnesty
International.
De flesta flyktingar med tortyrskador blir aldrig föremål
för sakkunnig utredning och får aldrig någon behandling.
Många avvisas utan att det skett någon riktig bedömning av
deras skador. Det gäller också barn.
Genom att ta emot krigs- och tortyrskadade, som vi inte
ger tillräcklig hjälp att behandla sina skador, lägger vi grund
för kriminalitet, missbruk och psykisk sjuklighet.
Stockholms läns landsting har ett avtal med stiftelsen
Röda Korsets center för torterade flyktingar. Avtalet
innebär att stiftelsen årligen gör 150 patientbedömningar
och behandlar 50 tortyrskadade flyktingar. Bara till
Stockholms län kommer årligen ett tusental nya
asylsökande som varit utsatta för tortyr.
Det finns också ett stort ackumulerat vårdbehov. Röda
Korsets verksamhet finansieras av landstinget, 1990 anslogs
3,3 miljoner
kronor till verksamheten. Röda Korsets
behandlingsmetoder är mycket kostsamma per patient.
Stockholms läns landsting avser nu att bygga upp
behandlingsmöjligheter för tortyrskadade inom sin egen
organisation.
Det är också mycket väsentligt att resurser byggs upp för
en snabb diagnostik av de asylsökande som själva söker
hjälp för tortyrskador. En grupp läkare under ledning av
docent Sten Jakobsson har på ideell basis startat ett
Centrum för dokumentation av tortyr (CDT) vid
Karolinska sjukhuset.
CDT anser att det är av stor vikt att tortyrskadade inte
skall behöva vänta längre än högst några veckor på
undersökning. Att snabbt bli undersökt på ett adekvat sätt
och bli tagen på allvar kan ha viss rehabiliterande verkan
och skapa större förståelse för patienten inom sjukvården.
Det ekonomiska ansvaret för flyktingmottagandet anses
vara en statlig angelägenhet. Landstingen ersätts av staten
huvudsakligen för hälsoundersökningar av flyktingar och
asylsökande och akut sjukhusvård samt förlossningsvård.
Behandling av tortyrskador betraktas normalt inte som akut
sjukvård.
Det är väsentligt att landstingen erhåller statlig
ersättning för att genomföra olika projekt för behandling av
tortyrskador hos asylsökande och för metodutveckling och
personalutbildning på detta område.
Det är också nödvändigt att medel anslås för ett centrum
på nationell nivå för diagnostisering och dokumentation av
tortyrskador, förslagsvis med anknytning till Karolinska
sjukhuset och invandrarverkets utredningsslussar. För
dessa ändamål bör anslås 25 000 000
kronor.
Riksdagen har i flera år avslagit motioner i denna fråga
med hänvisning till att resultatet av arbetet inom
utredningen om service, stöd och vård till psykiskt störda
borde avvaktas. Utredningens sekretariat har i december
1991 på förfrågan uppgivit att utredningen ej kommer att ta
upp frågan om behandling av tortyrskadade eftersom
regeringens tilläggsdirektiv till utredningen ej omfattar
denna fråga.
Kyrkofrid och riksdagsfrid
En asylsökande som skall utvisas bör ha en fristad där
han inte riskerar att gripas och omhändertas av polis. Det
finns flera exempel på flyktingar som avvisats därför att
invandrarverket och regeringen bedömt att de inte skulle
löpa någon risk för förföljelse i hemlandet. Verkligheten
har sedan visat att dessa bedömningar flera gånger varit
felaktiga och lett till att människor fängslats och torterats.
Rättegångsbalken och polislagen bör ändras så att det
alltid krävs tillstånd från för lokalen ansvarigt organ för att
genomföra husrannsakan och liknande intrång i kyrkolokal
och i riksdagsbyggnaden i syfte att omhänderta en person
som skall avvisas ur riket. Detta skall gälla endast under
förutsättning att fristaden beretts av fri vilja.
Återvandring
Det anses allmänt att frivillig återvandring till hemlandet
ofta är den bästa lösningen på flyktingproblemen.
Mot den bakgrunden är det ekonomiska stödet till
återvandring, ett kontantbelopp på 1 500 kr/person,
helt otillräckligt.
Det är viktigt att svenska frivilligorganisationer ges
ekonomiska förutsättningar att lämna rådgivning och stöd
åt flyktingar som planerar att återvandra. Ytterligare 1
miljon kronor bör anslås för detta ändamål.
Återvandrare i Chile som kommer från Sverige har i
Santiago och Valparaiso organiserat verksamhet för hjälp
till självhjälp för återvandrare. Chilenska myndigheter
stödjer projekten, men söker ekonomiska resurser.
Sverige bör anslå förslagsvis 0,5 miljoner
kronor/år under en treårstid för att stödja
denna verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grunderna för flyktingpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att harmonisera flyktingpolitiken
med de nordiska länderna och EG:s medlemsstater,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en total avveckling av svensk
krigsmaterielexport,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett skuldbetalningsmoratorium
och en allmän avskrivning av u-ländernas skulder,1
5. att riksdagen upphäver bestämmelsen i 3 kap. 4
§ andra stycket 2 utlänningslagen om särskilda skäl att
inte bevilja asyl och att bestämmelsen i 3
kap. 4
§ andra stycket om synnerliga skäl skall gälla även för
den som omfattas av 3 kap. 1
§ 2 och 3,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återsändande av barnfamiljer till
områden där krig pågår eller där krigsliknande förhållanden
råder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avvisning med omedelbar
verkställighet till ett första asylland,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att dokumentlöshet ej får utgöra
anledning att vägra skyddsbehövande asyl,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till muntlig handläggning
hos invandrarverket och utlänningsnämnden,
10. att riksdagen hos regeringen begär att
invandrarverket får i uppdrag att publicera en utförlig
praxisredovisning,
11. att riksdagen hos regeringen begär att
invandrarverket får i uppdrag att göra tydliga
beslutsmotiveringar i asylärenden,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en advokatjour,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av rättshjälpslagen att beslutanderätten i dessa
ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen återförs
till rättshjälpsmyndigheten,2
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
upphävande av de nya grunder i utlänningslagen för
förvarstagande av vuxna som infördes den 1
juli 1990,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
förbud i utlänningslagen mot förvarstagande av barn,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
upphävande av bestämmelserna om kroppsvisitering av
utlänning som infördes den 1
juli 1990,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av barns egna asylskäl,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjukvården på förläggningar,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
utlänningslagens regler om transportörers kostnadsansvar
åter ändras till den lydelse de hade före den 1
juli 1989,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att 2
kap. 5
§ andra stycket utlänningslagen ändras i enlighet med
vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen hos regeringen begär att
invandrarverket får i uppdrag att avveckla det nuvarande
systemet med förtroendeläkare,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anteckningar i resedokument och
främlingspass om oklar identitet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samlad redovisning av
Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet på
flykting- och invandringspolitikens område,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjerna för att bevilja
besöksviseringar gällande medborgare från Iran m.fl.
länder,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att använda visumpolitiken som
ett medel att hindra människor från att fly från sina
hemländer,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
flyktingkvoten för den organiserade överföringen av
flyktingar till Sverige höjs till 3
000 personer per år och att 4
000
000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit anslås för
detta ändamål för budgetåret 1992/93,
27. att riksdagen hos regeringen begär att statens
invandrarverk får i uppdrag att teckna kollektiv
hemförsäkring för asylsökande,
28. att riksdagen till åtgärder för diagnostisering och
behandling av tortyrskadade asylsökande anslår 25
000
000
kr.,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kyrkofrid och riksdagsfrid,2
30. att riksdagen anslår ytterligare 1,5
milj.kr. till stöd för återvandrande flyktingar.
Stockholm den 22 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till UU
2 Yrkandena 13 och 29 hänvisade till JuU