Flyktingar och flyktingpolitik angår oss alla. Det är
alldeles självklart att vi som har förmånen att leva i fred och
säkerhet i ett demokratiskt land måste stödja de människor
som på grund av förföljelse och bristande respekt för
mänskliga rättigheter tvingas fly från sitt hemland.
I världen finns i dag ca 17 miljoner flyktingar, därtill 15--
20 miljoner människor som är på flykt inom sitt eget land.
Antalet har ökat kraftigt under den senaste 10-
årsperioden. Flyktingarna till västvärlden är förhållandevis
få. Antalet asylsökande i västeuropeiska länder och
Nordamerika ligger mellan 500 000
och 600 000
för 1991. Den tyngsta bördan har fallit på u-länder i
Västafrika och Afrikas Horn, men också på Pakistan,
Mellersta Östern och Centralamerika. Flera av dessa länder
tillhör de allra fattigaste. Sverige ger ekonomiskt bistånd
genom FNs flyktingkommissarie UNHCR och FNs organ
för Palestinaflyktingar UNWRA till dessa flyktingar.
Svensk flyktingpolitik går främst ut på att i
internationella fora försöka bidra till att främja respekten
för mänskliga rättigheter och förhindra att sådana
situationer uppstår så att människor tvingas fly från sina
hem. Detta kompletteras med att vi i enlighet med vår
asyllagstiftning som bygger på 1951 års flyktingkonvention
också tar emot flyktingar i Sverige. Genom kommunala och
andra insatser försöker vi sedan hjäpa flyktingarna att finna
sig tillrätta.
20 800 människor sökte under 1991 asyl i Sverige. Av
dessa fick ca 60% stanna. Detta jämförelsevis låga antal
flyktingar som vi tar emot har ändå prövat toleransnivån
bland svenskarna. Det är ledsamt att konstatera att
främlingsfientlighet och rasism är ett tilltagande bekymmer,
men det är samtidigt viktigt att möta en sådan utveckling
med öppen debatt och upplysning.
Det råder en rad fördomar om flyktingar och flyktingars
villkor i Sverige. Ofta kan man höra att ''Flyktingarna
kommer hit för att sko sig på oss'', ''Flyktingarna tar våra
jobb'', ''Den inhemska befolkningen hotas genom
invandringen'', ''Flyktingarna har det så bra, dom kan gå till
socialen och få nästan vad dom vill'', osv, osv. Alla dessa
påståenden bygger på okunnighet.
Ett annat slående exempel på att flyktingfientlighet har
sin upprinnelse i okunnighet är det faktum att samma
människor som demonstrerar mot flyktingmottagande kan
skriva på protestlistor mot att deras granne som är flykting
skall utvisas. När flyktingen får ett namn och ansikte, blir
en person som man kan identifiera sig med, då reagerar
människor oftast med den solidaritet som vore naturlig även
i andra sammanhang.
Vi välkomnar att regeringen har anslagit 10 miljoner för
åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism och föreslår att
ett lämpligt belopp härav anslås för en riksomfattande
kampanj om svensk flyktingpolitik och flyktingarnas villkor
i Sverige.
I kampanjen skulle media med stor genomslagskraft
t.ex. TV, annonspelare, Arlas mjölkförpackningar och
dagspress användas. Information skulle på ett lättillgängligt
sätt förmedla vilka olika insatser Sverige gör för
flyktingarna i världen, fakta om bakgrunden till
flyktinginvandringen, vilka som får stanna, vad som gäller
för arbete, ekonomiskt bistånd, boende och språkstudier.
Och sist men inte minst beskriva den kulturrikedom som
flyktingarna för med sig från sina respektive hemländer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en riksomfattande
informationskampanj om svensk flyktingpolitik och
flyktingars villkor i Sverige.
Stockholm den 24 januari 1992
Viola Furubjelke (s)
Berit Löfstedt (s)
Sonia Karlsson (s)
Lars Stjernkvist (s)
Ingvar Björk (s)
Maj-Inger Klingvall (s)