Under 90-talet kommer 800 000 ungdomar ut i ett samhälle där de skall förtjäna plats, försörja sin familj, fullgöra sina skyldigheter (ex.vis värnplikten) och medelst skatteinbetalningar avlöna den politiska och byråkratiska överheten m.m.
Det är allom bekant att ungdomsarbetslöshet är bland det värsta som kan drabba ett land. De sociala effekterna blir ofta katastrofala. Ungdomarna tappar sitt fäste i tillvaron och försvinner in i brottslighet och droger.
På annat sätt har vi betonat hur viktigt det är att se till att ungdomar kan få bostäder och arbete. Vi har också strukit under ungdoms- och idrottsföreningarnas betydelse liksom -- självklart -- familjernas.
Ungdomslöner, förlängd provanställningstid, särskilda ungdomsbostäder osv. Förslagen är många och viktiga.
Finns det då ett mål, en norm, en rimlig jämförelse?
Ja vi anser att ungdomar skall ha samma möjligheter som invandrare att komma in i det vuxna samhället. De skall alltså icke kunna diskrimineras när det gäller att få arbete, utbildning och icke minst bostad.
Eftersom oss veterligen inget politiskt parti hävdar att ungdomarna skall sättas i andra hand vid en sådan jämförelse och eftersom det är sannolikt att den negativa attityden mot främlingar skulle mildras, föreslår vi att ungdomens rätt relativt invandrares stadgas i lag.
Med ungdom avses i detta sammanhang personer som är minst 18 år gamla, vilket som bekant är myndighetsåldern i Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomars möjlighet att erövra en plats i samhället varvid speciellt bör betonas att ungdomar icke skall diskrimineras i jämförelse med flyktingar och andra invandrare.
Stockholm den januari 1992 Ian Wachtmeister (nyd) Johan Brohult (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Arne Jansson (nyd) Lars Andersson (nyd) Leif Bergdahl (nyd) Kenneth Attefors (nyd) Sten Söderberg (nyd) Bo G Jenevall (nyd) Dan Eriksson (nyd) Karl Gustaf Sjödin (nyd) i Stockholm