Undertecknad kom 1946 till Sverige som flykting. Jag fick sedan vänta flera år på slutligt besked om permanent uppehålls- och arbetstillstånd. Sedan dess har förhållandena kring behandlingen av flyktingärenden förändrats. De nedbrytande effekterna av långvarig osäkerhet som väntan på besked medför torde dock vara i princip oförändrade. De som har upplevt denna långvariga osäkerhet i en för övrigt trygg omvärld vet att vårt psyke präglas för all framtid.
Enligt preliminär statistik från Statens Invandrarverk, SIV, (sid 8) var i september 1991 den genomsnittliga handläggningstiden för asylprövning i grundärende 191 dagar, dvs ca hälften av asylsökande har fått vänta över 6 månader för slutligt besked. Den 1 november 1991 var 14 200 ärenden öppna, varav ca 12 200 avsåg första instans (SIV:s preliminärstatistik 1991-10-14, SIV:s kvartalsvisa redovisning till regeringen Bå 90/91, regeringens skrivelse 1991/92:80). Enligt uppgift kan den total handläggningstiden i olika instanser från inlämnande av den första ansökan efter ankomsten till Sverige överskrida två år (se bl.a. JO:s skrivelse 1991-12-18, Dnr 1827-1830, 1855- 1861, 1991)
Man kan hävda att de asylsökande har sig själva att skylla när de överklagar Invandrarverkets och andra beslut. Det är dock förståeligt att människor utnyttjar alla lagliga möjligheter som erbjuds i en demokrati när hela deras framtida existens är beroende av utgången.
Det är därför mycket tillfredsställande att riksdagen på regeringens förslag fattade en rad beslut som kommer att leda till snabbare och mer effektiv handläggning. Detta gäller överförande av det samlade ansvaret för tillståndsverksamheten till invandrarverket och inrättande av utlänningsnämnden för att förenkla handläggning av ärenden som tidigare hänsköts till regeringen; vid utgången av juli 1991 väntade över 14 000 personer på regeringsbeslut. Det är också värdefullt att förslag väcktes om att asylsökande skall ges rätt att ta tillfälliga arbeten (regeringens skrivelse 1991/92:80 Om invandrar- och flyktingpolitiken).
Det är angeläget att effekter av dessa reformer följs upp och instrument skaffas för att hålla regeringen och riksdagen informerade på ett överskådligt sätt. Därvid bör beaktas fall där den totala handläggningstiden blivit särskilt lång. Man bör sträva till att leva upp till tidigare uttalad ambition att den totala handläggningstiden inklusive eventuella överklaganden inte skall överstiga sex månader (förarbeten till: Ny utlänningslag:1988/89:86, SIV-89: Ny organisation för Statens Invandrarverk).
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att statens invandrarverk och utlänningsnämnden får i uppdrag att i sin kvartalsvisa rapportering till regeringen och riksdagen särskilt redovisa asylärenden där den sammanlagda handläggningstiden i olika instanser från inlämnande av den första ansökan efter ankomsten till Sverige till den aktuella dagens datum till icke avgjort ärende har överskridit sex månader.
2. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för särskilt skyndsam handläggning av ärenden där den sammanlagda handläggningstiden har överskridit sju månader.
Stockholm den 21 januari 1992
Jerzy Einhorn (kds)