Stora ekonomiska och sociala skillnader mellan olika
grupper i samhället är en av orsakerna för uppkomsten av
främlingsfientlighet och rasism. Missnöjesgrupper och
invandrarfientliga partier använder sig av människors
missnöje för att skapa motsättningar. Detta kan man se runt
om i Europa, t.ex. fick den franske rasisten Le Pen fyra
miljoner röster i det senaste franska valet. Även i Tyskland
och andra europeiska länder är liknande nationalistiska och
nazistiska partier på frammarsch.
Även i Sverige blir klimatet hårdare efter hand som bl.a.
bostadsbristen och arbetslösheten breder ut sig. Denna
utveckling medför att invandrarna bemöts med allt hårdare
attityder, exempel på detta är de terrordåd som förekommit
och förekommer mot flyktingförläggningar. Skadegörelse,
olaga hot, misshandel med invandrarfientlig bakgrund, ja
även mord har begåtts.
Diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden är
ett sedan länge konstaterat faktum. Strukturomvandlingen
inom den svenska industrin har inneburit en ökad
yrkesmässig segregation för den okvalificerade
arbetskraften, dit större delen av invandrarna hör. På grund
av de nya och annorlunda krav som t.ex. industrin ställer på
arbetskraften i dag och på grund av försummelser i
utbildning, både vad gäller svenskundervisning och
yrkesutbildning, koncentreras invandrarna mer och mer till
lågavlönade serviceyrken. Trots en stark efterfrågan på
arbetskraft under slutet av 1980-talet har många flyktingar
och utomnordiska invandrare haft betydande svårigheter
att hitta lämpliga arbeten. Arbetslösheten bland invandrare
är i dag över 10 procent. Mot bakgrund av att
arbetsmarknadsläget kraftigt har försämrats under hösten
1991, en försämring som fortsätter, är det naturligtvis
synnerligen angeläget med fortsatta insatser, både för de
invandrare som kan komma att slås ut på arbetsmarknaden
och för dem som är nytillträdande.
En annan orsak till invandrarnas dåliga
arbetsmarknadssituation är en allt mer näringsanpassad
arbetsmarknadspolitik som främst syftar till att
tillfredsställa näringslivets behov i stället för att skaffa jobb
åt dem som är arbetslösa eller riskerar att bli det.
En tredje orsak är de nya, mycket avancerade och
annorlunda krav på utbildning, prestation och ålder, som
industrin ställer i dag. Det är krav som flertalet av
invandrarna inte kan motsvara. Detta skapar en tilltagande
yrkesmässig, social och ekonomisk segregation i samhället
där allt fler människor blir kroniskt arbetslösa eller
hänvisade till lågavlönade arbeten. Till den gruppen hör
större delen av invandrarna och bland dem framför allt
kvinnorna och ungdomarna.
Bland flyktingar som har kommit till Sverige under
senare år finns en stor andel som har högre utbildning. Ett
problem för denna grupp är att få sina meriter rättvist
värderade inför fortsatta studier och på arbetsmarknaden.
Det är därför angeläget att UHÄ:s arbete med ekvivalering
av utländska examina påskyndas och att antalet
kompletteringskurser ökar. Det är också av oerhörd vikt att
det svenska samhället tillhandahåller svenskundervisning,
yrkesutbildning och lämplig praktik för invandrare på
sådana ekonomiska villkor att var och en kan delta.
Lag mot etnisk diskriminering
Det är utomordentligt beklagligt att regeringen ännu
inte förmått samla sig till att lägga fram ett förslag om en lag
mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Diskrimineringsutredningen redovisar en undersökning
enligt vilken 70% av de tillfrågade helt och hållet eller med
tvekan instämde i att det borde vara förbjudet för
arbetsgivare att vägra anställa en person bara för att denna
är invandrare.
En lagstiftning mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden skulle väl överensstämma med
målsättningen i FN:s rasdiskrimineringskonvention.
Det är en illusion att tro att kollektivavtalsreglering
skulle kunna utgöra ett alternativ till lagstiftning. Parterna
på arbetsmarknaden har hittills inte visat intresse för detta.
Dessutom täcker kollektivavtal inte hela arbetsmarknaden.
Det är synnerligen angeläget att den pågående
utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering på
arbetsplatser snarast lägger fram sitt lagförslag.
Lagstiftning mot organiserad rasism
Vänsterpartiet anser att det krävs åtgärder som syftar till
att öka informationen till det svenska folket om
invandringens historiska orsaker, klassmässiga aspekter och
inte minst samhällsekonomiska effekter. Det krävs åtgärder
som främjar allsidiga kontakter och ökar förståelse och
tolerans mellan invandrare och svenskar exempelvis i form
av praktiska sociala och kulturella samarrangemang.
Vänsterpartiet anser det nödvändigt att bemöta rasism och
främlingsfientlighet genom en målmedveten undervisning
om mänskliga rättigheter i grund- och gymnasieskolan och i
lärarfortbildningar. Det är vår övertygelse att det inte
räcker med allmänna fördömanden eller avståndstaganden
från invandrarfientliga yttringar. På samma sätt som skolan
slår vakt om frihetens och demokratins grundläggande
värderingar i sin verksamhet, anser vi att skolan bör ta en
mer målmedveten och aktivare del i debatten och kampen
mot rasism och diskriminering av invandrare.
Vänsterpartiet anser att det är helt nödvändigt att vi i
dag lyfter fram och får en nationell uppslutning kring de
gemensamma värden som vi har skapat här i landet såsom
medmänsklighet, solidaritet, omtanke. Men det räcker inte
med information och debatt. Sverige är bundet av FN-
konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering. Sverige har i FN fått besvärande kritik
för att inte ha uppfyllt sina åtaganden enligt konventionen
genom att vi underlåtit att lagstifta mot rasistiska
organisationer. Det är inte längre möjligt -- med tanke på
Sveriges internationella anseende att gentemot
internationella instanser, inhemska kritiker och bättre
vetande -- att fortsätta påstå att Sverige uppfyllt
konventionen i detta avseende.
Det finns ett nätverk av rasistiska organisationer i
Europa (vilket har dokumenterats av forskaren Helene
Lööw i Göteborg). Det behövs därför ett europeiskt och
internationellt samarbete på alla nivåer för att bekämpa
dessa organisationers framfart och skadegörelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förstärkt
skolundervisning om mänskliga rättigheter,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot etnisk
diskriminering på arbetsmarknaden,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot organiserad
rasism,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige tar
internationella initiativ för samarbete mot rasism.
Stockholm den 22 januari 1992
Berith Eriksson (v)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)
Johan Lönnroth (v)
Jan Jennehag (v)
Björn Samuelson (v)
1Yrkande 1 hänvisat till UbU
2Yrkande 2 hänvisat till AU