I den socialdemokratiska regeringens proposition
1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och nytt
system för ersättning till kommunerna m.m. framfördes
tankar på en enhetlig introduktionsersättning för flyktingar.
En sådan samlad ersättning skulle utgå under
introduktionsperioden och minska behovet av andra bidrag
till försörjning (socialbidrag, utbildningsbidrag etc.).
Genom det nya statliga systemet för statlig ersättning till
kommunerna för flyktingmottagande, som trädde i kraft
den 1 januari 1991, skall kommunerna stimuleras till mera
aktiva åtgärder så att de nyanlända flyktingarna snabbare
kan komma in i det svenska samhället och bli
självförsörjande.
När en flykting tas emot i en kommun skall en individuell
plan, en så kallad introduktionsplan, upprättas. Planen
skall göras i samråd med den enskilde flyktingen,
kommunen och arbetsförmedlingen. Introduktionsplanen
syftar till att ge flyktingarna goda förutsättningar för att
leva, bo och arbeta i det svenska samhället.
De ekonomiska försörjningsstöd som i dag kan beviljas
flyktingen under introduktionstiden är socialbidrag,
studiestöd samt olika former av arbetsmarknadsstöd.
Enligt 6:e paragrafen i Socialtjänstlagen har den
enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning och livsföring i övrigt om hans behov inte kan
tillgodoses på annat sätt. Biståndet skall tillförsäkra den
enskilde en skälig levnadsnivå. Den enskildes behov av
socialbidrag bestäms efter en individuell prövning.
Under den första tiden i en kommun är i regel flyktingen
beroende av socialbidrag för att klara sin försörjning.
Senare under introduktionstiden utgår ofta socialbidrag
som ett komplement till andra stöd upp till skälig
levnadsnivå.
Den som är flykting eller jämställd med flykting får i dag
studiestöd enligt samma regler som gäller för svenska
studerande. De studiestöd som kan bli aktuella under
introduktionstiden är studiehjälp och timersättning.
Aktuella åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken under
introduktionsperioden är knutna till platsförmedlande
insatser, vägledning, utbildning och insatser för
handikappade. De ersättningar som kan beviljas är bl.a.
utbildningsbidrag till den enskilde flyktingen och
statsbidrag för lönekostnader och lönebikostnader till
arbetsgivaren.
En förutsättning för att få introduktionsersättning bör
vara att flyktingen följer den introduktionsplan som gjorts
upp av kommun och arbetsförmedling i samråd med
flyktingen. Planen kan t.ex omfatta svenska för invandrare,
samhälls-, studie- och arbetslivsorientering, arbete,
rehabilitering o.s.v.
De uppgifter som den enskilde kan behöva lämna för att
få introduktionsersättning kan vara av lika ömtålig art och
förtjänta av samma sekretess som lämnas i ärenden om
socialbidrag. Det kan t.ex. vara uppgifter som rör den
enskildes sociala förhållanden.
Ett sekretesskydd för uppgifter om den enskildes
personliga förhållanden i ärenden om
introduktionsersättning bör därför införas i sekretesslagen.
Skyddet bör vara detsamma som gäller inom socialtjänsten.
Bestämmelsen i 7 kapitlet 4:e paragrafen sekretesslagen bör
utvidgas i enlighet med vad som ovan anförts.
Den som utan anledning avstår från att deltaga i
introduktionsplanen skall inte kunna få
introduktionsersättning.
En fråga som uppkommer i det här sammanhanget är om
flyktingen under sådana förutsättningar skall kunna få
bistånd enligt socialtjänstlagen. Det borde inte bli aktuellt
att utge annat än tillfälligt socialbidrag eftersom det är
rimligt att begära att flyktingen deltar i
introduktionsprogrammet och därmed får
introduktionsersättning.
Vi anser att en samordning av olika försörjningsstöd,
som kan vara aktuella under introduktionsperioden, skulle
kunna förenkla och effektivisera administrationen av olika
bidrag. Detta skulle också minska samhällets administrativa
kostnader. Kommunerna skulle därför ha möjlighet att efter
överenskommelse mellan den enskilde flyktingen,
kommunen och arbetsförmedlingen kunna samordna de
olika ersättningarna som flyktingen får under
introduktionstiden.
Kommunerna bör själva fastställa
introduktionsersättningens nivå. Den enskilde bör
naturligtvis ha en skälig levnadsnivå. Han bör få medel till
bl.a mat, hyra och andra skäliga levnadsomkostnader.
Nivån på introduktionsersättningen bör inte understiga den
av kommunen fastställda socialbidragsnormen. I annat fall
måste den enskilde flyktingen ändå vända sig till
socialtjänsten och då skulle en av fördelarna med reformen
gå förlorad.
För att få en flexibel och effektiv administration bör
kommunerna utifrån de lokala förutsättningarna bestämma
hur utbetalning av introduktionsersättningen skall ske.
Introduktionsersättningen bör inte medföra några ökade
kostnader för stat eller kommun. Den bör bekostas inom
ramen för den schablonersättning som en kommun erhåller
som tagit emot flyktingar och vissa andra utlänningar för
bosättning enligt förordningen om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m.
Introduktionsersättningen bör inte heller räknas som
skattepliktig inkomst. Ersättningen är ett alternativ till
socialbidrag och bör därför i skattehänseende kunna
jämställas med ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om introduktionsersättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ändring i 7 kap. 4
§ sekretesslagen.
Stockholm den 16 januari 1992
Doris Håvik (s)
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Widar Andersson (s)
Monica Widnemark (s)