Regeringen bestämmer vilka utbildningar som skall berättiga till utbildningsarvode. I budgetpropositionen (prop 1991/92:100 bil 9, sid 213) anmäler föredragande statsrådet ''Jag kommer ..... att föreslå regeringen att utbildningsarvode inte skall utges till studerande vid folkhögskollärarlinjen.''
I propositionen anges att ''Syftet med arvodet är att rekrytera personer med bred erfarenhet från ett aktuellt yrkesområde till läraryrket''. Vidare att ''Folkhögskollärarlinjen skiljer sig från övriga linjer bl.a. genom att kravet på tidigare yrkeserfarenhet för antagning är mindre uttalat''.
Under vårterminen 1992 finns ingen studerande utan yrkeserfarenhet. Studerande utan yrkeserfarenhet är sällsynta. De har tidigare år undantagvis förekommit, främst bland naturvetarna. De elever som påbörjade utbildningen i januari 1992 på folkhögskollärarlinjen har i medeltal 14 års yrkeserfarenhet bakom sig.
UHÄ har lagt fast principen att cirka en tredjedel av de sökande som antas till folkhögskollärarlinjen skall tas från en gruppering med minst fem års erfarenhet av yrkesarbete inom studieförbund, folkhögskola eller folkrörelse. Denna grupp har under många år varit större än den av UHÄ angivna nivån. Förhållanden som måste betraktas som positiva.
Kravet att rekrytera personer med bred erfarenhet, som med rätta i propositionen inte ifrågasätts, har således tillgodosetts. Att kravet på erfarenhet från yrkeslivet minskat i betydelse saknar emellertid grund.
Förslaget att slopa utbildningsarvodet motiveras bland annat med att i utbildningen deltar även ''jämförelsevis unga personer utan yrkeserfarenhet''.
Genomsnittsåldern i pågående kurs är 42 år. Det är tveksamt om någon i denna kurs kan hänföras till kategorin ''jämförelsevis unga''. De två yngsta kursdeltagarna är 29 resp. 31 år. Påståendet att jämförelsevis unga deltar är således ytterst tveksamt.
I propositionen anför statsrådet även: ''Till skillnad från vad gäller för skolväsendet i övrigt ställer det allmänna nu inte krav på att folkhögskolan skall ha lärare med någon viss lärarutbildning.''
Uttalandet är visserligen formellt oantastligt, men i den folkbildningsproposition som riksdagen i stor enighet antog i juni 1991 framhölls betydelsen av folkbildningen och kvalitetskraven på denna.
Ett bra sätt att få kvalitet inom utbildningen är att se till att de som skall ha hand om undervisningen har relevant utbildning och erfarenhet. Staten måste givetvis ta ett ansvar för kvaliteten i folkbildningen på samma sätt som den har ansvar för en god utbildning inom övriga områden. Ingen annan utbildning av lärare för folkbildningssektorn finns än just folkhögskollärarlinjen.
Det finns goda skäl att anta att om utbildningsarvodet tas bort kommer det att bli mycket svårt att rekrytera vuxna som varit yrkesverksamma under många år till folkhögskollärarlinjen. Staten kan, om detta genomföres, inte anses ta ansvar för kvaliteten på folkbildningsarbetet på ett önskvärt och förutsett sätt. Samtidigt sker, just för att säkerställa kvaliteten, en utveckling av den högre utbildningen på praktiskt taget alla andra områden.
De skäl, som framförts i propositionen, för att föreslå regeringen att utbildningsarvode inte skall utges till studerande vid folkhögskollärarlinjen, saknar tyngd. Ett slopande av utbildningsarvodet skulle däremot leda till negativa effekter vad gäller bredd på rekryteringen, ålderssammansättning m.m. Det är en risk att den enda lärarutbildningen med specialriktning på folkbildning försvinner och att därmed kvaliteten inom folkbildningen hotas. Utbildningsarvodet bör således inte slopas.
Folkbildningen är en uppskattad och framgångsrik verksamhet med bred folklig förankring. Riksdagens beslut förra året gav uttryck för samhällets tilltro till folkbildningen. En betydelsefull målgrupp för folkhögskollärarutbildningen är också studieförbunden.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att genom andra och lämpliga åtgärder säkerställa, stärka och utveckla verksamheten vid folkhögskollärarlinjen. I detta ligger bland annat att bibehålla utbildningsarvoden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsarvoden m.m. till studerande vid vissa lärarutbildningar, regler m.m. för folkhögskollärarlinjen.
Stockholm den 24 januari 1992 Berit Oscarsson (s) Berit Löfstedt (s) Ingvar Björk (s) Viola Furubjelke (s) Anita Persson (s)