Propositionen innehåller förslag om sänkta subventioner vid köp av flera läkemedel enligt ett system om 90 kronor för det första läkemedlet och 30 kronor för varje ytterligare.
Läkemedelssubventionerna ska utgå från det billigaste läkemedlet om det finns flera likvärdiga. Patient som fått en dyrare medicin förskriven ska kunna byta denna mot ett billigare synonymt preparat på apoteket. Den som är berättigad till kostnadsfri medicin måste alltså, om inte synnerliga skäl föreligger, välja den billigaste för att få medicinen kostnadsfritt.
Läkemedel som subventioneras ska vara godkända av läkemedelsverket och registrerade hos riksförsäkringsverket som fastställer priserna, vilket inte är en prissättning utan ett registrerande av priset.
Vänsterpartiet har i samband med årets budgetbehandling avslagit regeringens nya avgiftsmodell för läkemedel eftersom den fördyrar för dem som redan nu har svårt att klara sin ekonomi. Men vi är även angelägna om att införa en medvetenhet om kostnader hos brukare och förskrivare, och kan därför godta systemet med 90 kronor för första läkemedel och 30 kronor för varje ytterligare, under förutsättning att högkostnadsskyddet blir 1 200 kronor/år och indexregleras samt att ett högkostnadsskydd per kvartal införs, vilket då blir 300 kronor/kvartal.
Dispens från särregleringen vad gäller billigare synonyma läkemedel bör kunna ges av medicinska/psykiatriska skäl -- begreppet ''synnerliga skäl'' är alltför starkt. Ett originalläkemedel ska också kunna skrivas ut av praktiska skäl, exempelvis att medicinen är lättare att ta in, utformad så att den är delbar eller har andra styrkor än det billigare synonymläkemedlet.
Vänsterpartiet anser att läkaren ska ha avgörandet om vilken medicin patienten ska ha och att detta tillhör det medicinska ansvaret. Ett utbyte av läkemedel på apoteken ska inte kunna göras. Under den tid en dispensansökan avgörs av läkemedelsverket ska patienten, utan att bli återbetalningsskyldig, kunna använda ett dyrare läkemedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högkostnadsskyddet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkares medicinska ansvar för förskrivning av läkemedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att läkemedel inte skall kunna bytas ut på apoteken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att patienter skall kunna få använda dyrare originalläkemedel under den tid läkemedelsverket behandlar en dispensansökan.
Stockholm den 14 april 1992 Berith Eriksson (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Gudrun Schyman (v) Eva Zetterberg (v)