med anledning av prop. 1991/92:138 Ändringar i utlänningslagen (1989:529), m.m.
Propositionen innehåller olika delar. Vi lämnar i
motionen synpunkter på den del som avser förvar av barn.
Regeringens proposition behandlar en känslig fråga som
kräver insikter och kunskaper och rör svåra avvägningar.
De nuvarande bestämmelserna om förvar av barn trädde
i kraft 1 juli 1990. Syftet var att minska möjligheterna att ta
barn i förvar. Det är förbjudet att sätta barn i fängelse,
häkte eller polisarrest. Det är också enligt utlänningslagen
förbjudet att ta barn i förvar på grund av okänd identitet.
Förvar av barn kan i dag ske vid två tillfällen, dels vid s.k.
direktavvisning, dels om en utlänning vägrar att lämna
landet efter lagakraftvunna beslut av utlänningsnämnden.
I utlänningslagen anges att barn endast får tas i förvar
om det är oundgängligen nödvändigt och att det först måste
prövas om inte syftet kan uppnås genom att barnet ställs
under uppsikt.
Socialförsäkringsutskottet uttalade i sina betänkanden
1988/89 SfU19 och 22 ''att det fick ske endast i de fall då det
var oundgängligen nödvändigt och sedan det noga
övervägts om inte syftet med åtgärden kunde uppnås genom
att barnet ställdes under uppsikt''.
Förvar av barn har ökat, trots den hittillsvarande lagens
intentioner om motsatsen, konstateras i propositionen.
Rikspolisstyrelsen fick i uppdrag av dåvarande
socialdemokratiska regeringen att undersöka hur
myndigheterna tillämpade utlänningslagens regler om
förvar av barn. Den undersökningen visar, vilket också
framgår av propositionen, att under perioden juli--oktober
1989 togs 59 barn i förvar medan antalet förvarstagna barn
under samma period 1991 var 286. Antalet barn som
ställdes under uppsikt under samma period 1991 var 18.
Regeringen har därför givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att
göra fördjupade analyser av detta missförhållande.
Rikspolisstyrelsen har ännu inte redovisat något resultat av
en fördjupad analys och inte heller givit någon förklaring till
varför så få barn har ställts under uppsikt.
Propositionen föreslår att möjligheten att ta barn i förvar
vid direktavvisning bibehålls men ett förbud i anslutning till
beslut efter utredning. I propositionen anges att förvar av
barn vid direktavvisning svarar för en mycket stor andel, ca
90%, av antalet fall. Däremot så är förvar efter utredning
inte särskilt många. Enligt propositionen så skall alltså
förbudet behållas för de förvar av barn som mest används,
medan förbud skall råda för de fall som sällan behöver
användas.
Propositionens förslag innebär emellertid att det inte går
att avvisa en barnfamilj som motsätter sig detta. Detta
oavsett om skälet t.ex. till utvisningen är att de fått avslag
på en asylansökan, om avvisning sker på grund av att brott
begåtts eller om barnfamiljen vill stanna kvar i landet efter
ett tidsbegränsat upphållstillstånd.
Regeringen anför i propositionen att det är av stor vikt
att lagakraftvunna beslut kan verkställas men avhänder sig
ändå lagliga medel att genomföra dem.
I propositionen framförs att detta är tänkt att lösas
genom att ''utlänning som undanhåller sig verkställighet är
inte heller berättigad till någon form av stöd från
samhället''.
Den bakomliggande tanken är således att om
barnfamiljer inte får något samhälleligt stöd blir deras
situation så outhärdlig att de frivilligt lämnar landet.
Frågan är om inte detta strider både mot
socialtjänstlagen och barnkonventionen? Uppenbart är
dock att det finns en stor risk att vi får en grupp av familjer
med barn som kommer att leva i samhällets utkant, i en
sorts gråzon, utan stöd och hjälp. Barn som inte kommer
att gå i skola, inte kommer att få någon utbildning och inte
omfattas av hälso- och sjukvård. Barnfamiljer som vistas
här utan tillstånd men som samhället inte har legal
möjlighet att göra något åt.
Enligt propositionen sker detta av hänsyn till barnen. Vi
har svårt att inse att propositionens förslag gagnar barnen.
Detta är inte humanitet och inte omtanke om barnens
bästa. Vi anser inte att propositionen belyst
konsekvenserna för barn och barnfamiljer i det förslag som
nu lagts fram. Det som regeringen vill framställa som en
humanitär reform riskerar att bli dess motsats och skapa
stora problem för barnen. Vi anser att propositionens
framställning och analys är föga genomtänkt.
Vi finner det anmärkningsvärt att Rikspolisstyrelsen inte
tillfredsställande belyst skälen till att lagens intentioner inte
efterlevs.
Det mest uppseendeväckande med hittillsvarande praxis
är att uppsikt inte används i större utsträckning, trots att
lagen föreskriver att barn under 16 år inte får tas i förvar om
det är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt. Vi anser att
möjligheten att ställa barn under uppsikt i första hand skall
användas och inte som nu att ta barn i förvar vilket tydligen
utvecklats till praxis.
Vi yrkar avslag på propositionen i de delar som gäller
förvar av barn. Vi föreslår istället att möjligheterna att
utveckla att ställa barn under uppsikt utreds. Utredningen
skall ta stor hänsyn till barnens behov.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med avslag på proposition 1991/92:138 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda möjligheterna att utveckla
formerna för att ställa barn under uppsikt.
Stockholm den 21 april 1992
Doris Håvik (s)
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Widar Andersson (s)