Propositionen bör avvisas!
I proposition 1991/92:138 om ändringar av utlänningslagen behandlas två saker. Dels ett förbud mot att annat än undantagsvis ta barn i förvar i samband med avvisning ur riket, dels ett förslag om att asylsökande som har inkomst skall erlägga skäligt belopp till invandrarverket för logi och i förekommande fall för mat om man har plats på en förläggning.
Propositionen bör avslås av riksdagen i sin helhet då den är ologisk, skapar misstro bland allmänheten och förslagen kan, om de genomförs, i vissa fall avsevärt försvåra verkställande av lagakraftvunna beslut.
Förslagen har inte remissbehandlats. Starka skäl talar för att Invandrarverket och Rikspolisstyrelsen vid en remissomgång förmodligen skulle ha varit mycket kritiska till propositionens förslag.
Jag förutsätter att handläggande utskott tar initiativ och beslutar om en remissomgång.
I den sedan länge pågående asyl- och flyktingdebatten finns det naturligtvis olika synpunkter på och uppfattningar om Sveriges asylpolitik. Oavsett om reglerna för asyl skall skärpas eller lindras uppstår ändå någon gång den situation då någon barnfamilj skall avvisas efter ett negativt asylbesked. Att då som i propositionen föreslå att barn i huvudsak ej skall kunna tas i förvar i avvaktan på verkställandet av ett avvisningsbeslut är ologiskt.
Förbud mot att ta barn i förvar innebär att en barnfamilj, vilken nekats asyl i Sverige och som inte vill lämna landet, i praktiken inte kan avvisas då polisen i stort kommer att sakna möjlighet till verkställighet. Detta kommer att te sig svårbegripligt för allmänheten och leder endast till att tilltron till myndigheterna och besluten minskar.
En utländsk kvinna begår ett grovt brott i Sverige. Hon grips och döms till fängelse och därefter utvisning. Under fängelsetiden föder kvinnan ett barn. I framtiden är det tveksamt om kvinnan och barnet i detta beskrivna exempel mot sin vilja kommer att kunna utvisas ur riket.
Den del av propositionen som handlar om att utlänningar vilka under utredningstiden om asylrätt har ett arbete och som då skall betala för mat och logi till invandrarverket är egendomlig. Det logiska hade varit att riksdagen först beslutar om en asylsökande får arbeta under utredningstiden. Först efter ett sådant beslut bör riksdagen ta ställning till praktiska detaljer som betalning för erhållen kost och logi.
Enligt uppgift är det sällsynt att asylsökande i andra länder tillåtes arbeta under utredningstiden. I de fall reglerna är sådana att arbete tillåtes är tendensen nu att möjligheterna till arbete begränsas under den tid som utredning pågår. Sverige skall enligt propositionens förslag gå den rakt motsatta vägen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:138.
Stockholm den 9 april 1992 Sten Andersson (m) i Malmö