I motionen föreslås att ett husläkarsystem introduceras
där medborgarna fritt väljer sin egen doktor, där husläkaren
kan arbeta som egen företagare och där ersättningen följer
patienten och finansieras genom en allmän och obligatorisk
vårdförsäkring. Rollerna som vårdgivare och vårdfinansiär
skiljs åt. Förslaget bygger på den idéskiss som Sveriges
läkarförbund presenterat januari 1991 och november 1991.
Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att deltagandet är
frivilligt för såväl patienten som läkaren. Detta förutsätter
att Dagmarreformen avskaffas och att fri etablering för
läkare tillåtes samt dessutom att landstingens monopol då
det gäller sjukvård avskaffas.
Bakgrund
En av de viktigaste uppgifterna i en ny och effektivare
vårdorganisation är att tillmötesgå patienternas krav på
valfrihet, kontinuitet och kvalitet. Ett nytt sjukvårdssystem
måste bygga på medborgarnas rätt till en verklig valfrihet,
inte enbart i primärvården utan även i övrig öppen och
sluten vård. Administratörer, politiker eller läkare skall inte
göra patientens val. För att göra valfriheten reell och stärka
patientens ställning när det gäller att välja bland
alternativen, måste husläkaren genom stöd och råd kunna
fungera som patientens medicinske konsult. Valfriheten får
inte heller inskränkas av administrativa gränser i
sjukvården. Patientens möjlighet att fritt välja inte enbart
husläkare utan även vårdgivare inom övrig vård skall gälla
hela landet.
Det är en myt att marknadshushållning betyder att det
inte finns några lagar och förordningar som reglerar de olika
intressenternas möjligheter att agera. Väl fungerande
marknader som stöder konsumentens inflytande över
produktionen och skapar förutsättningar för en effektiv
hushållning kan inte existera utan en för ändamålet
avpassad lagstiftning. Marknadsekonomin fungerar inte i
ett vakuum utan bygger på en rad institutionella faktorer
som regleras i lag eller annan ordning. Det gäller att ersätta
ett regelverk som gynnat monopol, uppmuntrat slöseri med
resurserna och givit konsumenten en svag
förhandlingsposition med ett system av lagar och
förordningar som stärker konsumentinflytandet, stöder
konkurrensen och gör strävan efter effektivitet till ett
självklart inslag. Med ökad valfrihet följer ökad kvalitet. I
ett system där vårdgivare fritt konkurrerar om patienterna
tvingas de till att hålla en hög kvalitet, särskilt om priset inte
kan utnyttjas som konkurrensmedel.
Det är i detta sammanhang mycket viktigt att framhålla
att Dagmarreformen måste avvecklas och att fri
etableringsrätt för läkare måste införas innan man
genomför en husläkarreform. Det har förekommit att
privatpraktiserande läkare av Försäkringskassan
informerats om att de inte längre får kvarstå såsom anslutna
till försäkringssystemet trots att alla formella kriterier för
anslutning varit uppfyllda. Dessa läkare har sedan
meddelats att de får stå kvar en tid under förutsättning att
de accepterar att gå med i ett framtida husläkarsystem.
Detta visar tydligt att alla regleringar måste avskaffas innan
ett husläkarsystem införs.
Inom företagshälsovården har läkarna i allmänhet ägnat
halva sin tid åt sjukvård och den andra halvan har ägnats åt
rehabilitering och förebyggande åtgärder. Enligt
översynsutredningen och riksdagsbeslut juni 1991 skall den
sjukvårdande delen successivt avvecklas så att
företagshälsovården i framtiden enbart ägnar sig åt
rehabilitering och förebyggande åtgärder. I detta
sammanhang har man beslutat att dra in statsbidraget på
cirka en miljard som företagshälsovården tidigare erhållit.
Det vore ytterst olyckligt om alla företag skulle tvingas
avstå ifrån den sjukvårdande delen; all erfarenhet visar att
det är mycket lättare att genomföra profylax och
rehabilitering om kunden, det vill säga patienten, också har
tillgång till sjukvård. Detta problem löser man med fri
etableringsrätt för läkare ty då kan de företag som så önskar
fortfarande ha kvar den sjukvårdande delen trots att
statsbidraget försvunnit.
Läkarförbundets förslag till husläkarsystem innebär att
patienten fritt väljer sin husläkare bland de läkare som är
anslutna till den allmänna sjukvårdsförsäkringen.
Ersättningen till läkaren (vårdgivaren) är knuten till
patienten och består av tre delar; en fast årsavgift, en
besöksavgift för varje besök samt en ersättning från
försäkringsgivaren enligt en särskild taxa för kvalificerade
undersökningar och behandlingar som ligger utanför
normal husläkarverksamhet. En viktig fråga här är att
fastställa ett arvode för hembesök hos patienterna. Arvodet
får inte vara så litet att det försvårar rekryteringen av läkare
och inte så stort att det uppmuntrar till onödiga hembesök.
Den del av arvodet som patienten själv ska betala får inte
vara så liten att onödiga hembesök beställs och inte så stort
att patienterna avstår ifrån viktiga sjukbesök.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Dagmarreformen avskaffas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fri etableringsrätt införs för
läkare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att landstingens monopol inom
sjukvården upphävs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa ett husläkarsystem av
den modell som beskrivits av Sveriges läkarförbund i
november 1991,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anslutningen till ett
husläkarsystem skall vara frivillig för såväl patient som
läkare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att patientens valfrihet och
direkta inflytande garanteras av en nationell sjukförsäkring,
där pengarna i princip följer patienten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att finansieringen av den
nationella sjukförsäkringen sker solidariskt, dvs. efter
ekonomisk förmåga hos individerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den nationella
sjukförsäkringen administreras av riksförsäkringsverket
eller av privata försäkringsbolag som verksamhetsmässigt
kontrolleras av en oberoende organisation,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fri konkurrens mellan olika
sjukvårdsproducenter tillåts och stimuleras,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med
uppgift att lägga fram ett förslag som går ut på att
landstingens rätt att beskatta medborgarna för
sjukvårdsuppgifter upphör.
Stockholm den 27 januari 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Johan Brohult (nyd)