Förtidspensionering och sjukdagar har kostat och kostar
oss flera miljarder årligen. Det är därför lönsamt att satsa
pengar på tidig rehabilitering för att sänka ohälsotalet.
Riksförsäkringsverket (RRV) har därför fått flera hundra
miljoner kronor för att minska antalet sjuka och antalet
förtidspensioneringar. För RRV har lösningen varit att
inrätta tjänster som rehabiliteringskonsulenter vid de olika
försäkringskassorna och dessutom tillhandahålla betydande
summor till rehabiliteringsbehandlingar.
För dessa rehabiliteringskonsulenter ska huvudkravet
vara att det ska vara personer som är ''särskilt kunniga
beträffande rehabiliteringsfrågor''. Den grupp i samhället
som har en speciell utbildning till detta, nämligen
legitimerade sjukgymnaster, har av flera försäkringskassor
blivit helt åsidosatta. Rehabiliteringskonsulenterna har
främst rekryterats från omplacerad personal på
försäkringskassorna. Dessa har snabbutbildats till
rehabiliteringskonsulenter på fyra veckor.
Efter dessa fyra veckors snabbutbildning har dessa
konsulenter ofta ansett sig kunna ifrågasätta en legitimerad
läkares ordination samt en legitimerad sjukgymnasts
behandling. Rehabkkonsulenterna har dessutom fått köpa
rehabiliteringstjänster, dvs. fått en form av remissrätt.
De praktiska konsekvenserna av detta har blivit en strid
ström av klagomål från patienter, läkare och sjukgymnaster.
Många anser sig djupt kränkta av
försäkringstjänstemännens agerande, som de klassar som
övergrepp. Flera anmälningar till JO har också skrivits.
Följande felaktiga åtgärder är vanliga från
rehabkonsulenter:Tvångsförflyttning av patienter till
andra behandlingar än de som påbörjats hos
privatpraktiserande legitimerade sjukgymnaster.Inköp
av behandlingar som är inadekvata för patienten. Nämnas
kan kiropraktiska behandlingar för stresspatienter samt
gruppstyrketräning i regi av gymnastikförening för
fibromyalgipatienter.Hot om indragen sjukpenning för
patienter som inte ställer upp på
rehabiliteringskonsulenternas ofta felaktiga
behandlingskrav.
I Malmöhus län har alla rehabiliteringspengar som
budgeterats helt gått till rehabilitering i offentlig regi.
Jag kan nämna att en patient bekostades en
rehabilitering på 20 000 kronor på en smärtklinik och
därefter ytterligare 20 000 kronor pa AMU utan resultat.
Detta kunde ha undvikits med en enkel telefonförfrågan
hos den sjukgymnast som tidigare behandlat patienten.
Jag kan vidare nämna förbud att behandla en patient
med mer än en behandlingsmetod under samma
behandlingstillfälle. Detta fördröjer naturligtvis
rehabiliteringen. Anmärkas ska att
rehabiliteringskonsulenter samtidigt kan sluta avtal med
offentlig vård om flera behandlingsmetoder.
Det är också förbud för privatpraktiserande
sjukgymnaster att behandla flera patienter samtidigt.
Rehab-konsulenterna kan samtidigt sluta avtal med
offentlig vård att detta ej ska gälla dem.
Privatpraktiserande sjukgymnast får ingen ersättning för
samråd med försäkringskassan beträffande patienter under
behandling. Detta gäller även för samråd med remitterande
läkare.
När nu stora satsningar sker inom rehabilitering ser
rehabiliteringskonsulenterna till att denna satsning till
största delen sker inom den offentliga sektorn. Här finns
ingen reell konkurrens mellan offentliga och privata
alternativ.
Mina förslag till ökad effektivitet är följande:
Se över rehabiliteringskonsulenternas funktion, i
nuvarande form kan de ej vara kvar. Genom detta sparar
man de utbildningskostnader som planerats för detta
ändamål. Resurser få ej slösas bort på felaktiga
rehabiliteringar.
Privatpraktiserande vårdgivare måste ges en realistisk
möjlighet att konkurrera med vårdgivare inom den
offentliga vården.
Patienten måste också få ett större inflytande över var
och hos vem en behandling skall utföras. Ett system med
ökad valfrihet måste utvecklas inom denna verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en effektivare rehabilitering.