Motion till riksdagen
1991/92:Sf283
av Siw Persson (fp)

Tandvårdsförsäkringen


Försäkringskassan i Stockholms län har undersökt
effekten av amalgamavlägsnande på en grupp patienter där
de själva eller behandlande tandläkare misstänkt en
reaktion mot kvicksilver i amalgam.
Syftet med studien har varit att ge kunskap om
patientgruppens sammansättning med avseende på kön och
ålder, orsaken till begäran om byte av amalgamfyllningar,
hur patienten upplevt sin hälsosituation efter utbyte av
amalgamfyllningar till annat material, i vilken omfattning
utbyte av fyllningar ägt rum och till vilken kostnad samt
uppgift om sjukskrivningsdagar året före utbytet av
fyllningarna, året efter och följande år. Målet för studien
har varit att utvärdera om man genom ett utbyte av
amalgamfyllningarna åstadkommer en rehabilitering av
patienterna med minskad sjukskrivning som följd och om
den insatta behandlingen leder till minskade totala
kostnader ur samhällsekonomisk synpunkt.
Studien har omfattat 383 patienter som under tiden
februari 1987 till december 1989 ansökt om
tandvårdsersättning för utbyte av sina amalgamfyllningar.
Till dessa har sänts en enkät. Svar har erhållits från 308
patienter. Dessa har i redovisningen delats upp i tre
grupper: misstänkt Hg-förgiftning, Hg-allergi samt
lichenförändringar.
74 % var kvinnor och bland dessa var två tredjedelar i
åldern 40 till 59 år.
Flertalet patienter uppvisade en polysymtomatisk
sjukdomsbild. I genomsnitt uppgav man 8,6 symtom. I hela
undersökningsgruppen hade nära en fjärdedel angivit alla
de 16 symtom som fanns uppräknade i enkäten medan en
tredjedel uppgav 0--4 symtom. Mer än två tredjedelar av
samtliga uppgav ''blåsor och utslag i munnen'',
''obehagskänsla i munnen, typ sveda, metallsmak'' samt
''trötthet'' som symtom.
Nära tre fjärdedelar (73 %) uppgav att de bytt samtliga
amalgamfyllningar. De patienter som bytt samtliga
amalgamfyllningar uppgav förbättringar för samtliga
symtom. För de lokala symtomen som ''blåsor i munnen''
och ''obehagskänsla i munnen, typ sveda och metallsmak''
var förbättringen störst. Över 80 procent uppgav att de
blivit helt bra eller bättre. Men även de med generella
symtom som ''trötthet'', ''huvudvärk'' och ''muskelvärk''
uppgav stora förbättringar efter bytet. De patienter som
endast genomfört partiellt eller inget utbyte av amalgam
uppgav genomgående förbättringar av symtomen i betydligt
mindre omfattning. Vid jämförelse mellan de båda
grupperna kunde signifikativa skillnader konstateras
avseende samtliga symtom på minst 95-procentsnivån.
Nära tre fjärdedelar skrev egna kommentarer i
enkätsvaren. Bland de som bytt amalgamet gav det stora
flertalet uttryck för en stor tacksamhet och glädje över att
äntligen ha blivit kvitt sina besvär.
Omkring en fjärdedel av hela gruppen och mer än
hälften av de med misstänkt Hg-förgiftning uppgav att de
varit sjukskrivna till följd av besvär som de ansåg ha
samband med amalgamet. I genomsnitt var man sjuk i 65
dagar året innan amalagambytet skedde. Det
genomsnittliga antalet sjukdagar ökade till 85 samma år
som utbytet skedde för att sedan successivt minska till 44
sjukdagar i snitt två år efter det utbytet skedde.
Totalkostnaderna för tandbehandlingen varierade från
704 kronor till 48 336 kronor med ett genomsnitt på 17 938
kronor per patient.
Resultatet av denna studie visar att utbyte av
amalgamfyllningar hos de flesta patienter som misstänker
sig påverkade av kvicksilver i amalgam medför en klar
förbättring av det subjektiva hälsoläget.
Undersökningsresultaten visar också att antalet
sjukdagar minskade andra året efter utbytet, vilka kan leda
till minskade totala samhällskostnader för dessa patienter.
LEK-utredningen uttalade att amalgam är ett ur
toxikologisk synvinkel olämpligt tandfyllnadsmaterial och
att användandet av amalgam på sikt bör avvecklas.
Riksdagen ställde sig i november 1990 bakom åsikten att
den som vill byta ut sina amalgamfyllningar ska kunna göra
det på ett enkelt sätt och till rimlig kostnad.
Riksförsäkringsverkets ändringar i allmänna råd,
Tandvårdsförsäkring 1991-07-01, har endast i viss mån
medfört förenklingar.
Mot bakgrund av detta och oavsett orsaken till de
uppgivna förbättringarna och den minskade
sjukskrivningen som studien visar finns det skäl att vidga
möjligheterna för dem som anser sig skadade av amalgam
att få behandling inom tandvårdsförsäkringens ram. Detta
kan ske genom en förenkling av reglerna för
tandvårdsersättning vid utbyte av amalgamfyllningar.
Härigenom skulle ett förbättrat hälsoläge med minskad
sjukskrivning hos patienterna och minskade
administrationskostnader på försäkringskassorna kunna
medföra minskade totala kostnader ur samhällsekonomisk
synvinkel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förenkling av
tandvårdsförsäkringens regler.

Stockholm den 27 januari 1992

Siw Persson (fp)