Försäkringskassan i Stockholms län har undersökt effekten av amalgamavlägsnande på en grupp patienter där de själva eller behandlande tandläkare misstänkt en reaktion mot kvicksilver i amalgam.
Syftet med studien har varit att ge kunskap om patientgruppens sammansättning med avseende på kön och ålder, orsaken till begäran om byte av amalgamfyllningar, hur patienten upplevt sin hälsosituation efter utbyte av amalgamfyllningar till annat material, i vilken omfattning utbyte av fyllningar ägt rum och till vilken kostnad samt uppgift om sjukskrivningsdagar året före utbytet av fyllningarna, året efter och följande år. Målet för studien har varit att utvärdera om man genom ett utbyte av amalgamfyllningarna åstadkommer en rehabilitering av patienterna med minskad sjukskrivning som följd och om den insatta behandlingen leder till minskade totala kostnader ur samhällsekonomisk synpunkt.
Studien har omfattat 383 patienter som under tiden februari 1987 till december 1989 ansökt om tandvårdsersättning för utbyte av sina amalgamfyllningar. Till dessa har sänts en enkät. Svar har erhållits från 308 patienter. Dessa har i redovisningen delats upp i tre grupper: misstänkt Hg-förgiftning, Hg-allergi samt lichenförändringar.
74 % var kvinnor och bland dessa var två tredjedelar i åldern 40 till 59 år.
Flertalet patienter uppvisade en polysymtomatisk sjukdomsbild. I genomsnitt uppgav man 8,6 symtom. I hela undersökningsgruppen hade nära en fjärdedel angivit alla de 16 symtom som fanns uppräknade i enkäten medan en tredjedel uppgav 0--4 symtom. Mer än två tredjedelar av samtliga uppgav ''blåsor och utslag i munnen'', ''obehagskänsla i munnen, typ sveda, metallsmak'' samt ''trötthet'' som symtom.
Nära tre fjärdedelar (73 %) uppgav att de bytt samtliga amalgamfyllningar. De patienter som bytt samtliga amalgamfyllningar uppgav förbättringar för samtliga symtom. För de lokala symtomen som ''blåsor i munnen'' och ''obehagskänsla i munnen, typ sveda och metallsmak'' var förbättringen störst. Över 80 procent uppgav att de blivit helt bra eller bättre. Men även de med generella symtom som ''trötthet'', ''huvudvärk'' och ''muskelvärk'' uppgav stora förbättringar efter bytet. De patienter som endast genomfört partiellt eller inget utbyte av amalgam uppgav genomgående förbättringar av symtomen i betydligt mindre omfattning. Vid jämförelse mellan de båda grupperna kunde signifikativa skillnader konstateras avseende samtliga symtom på minst 95-procentsnivån.
Nära tre fjärdedelar skrev egna kommentarer i enkätsvaren. Bland de som bytt amalgamet gav det stora flertalet uttryck för en stor tacksamhet och glädje över att äntligen ha blivit kvitt sina besvär.
Omkring en fjärdedel av hela gruppen och mer än hälften av de med misstänkt Hg-förgiftning uppgav att de varit sjukskrivna till följd av besvär som de ansåg ha samband med amalgamet. I genomsnitt var man sjuk i 65 dagar året innan amalagambytet skedde. Det genomsnittliga antalet sjukdagar ökade till 85 samma år som utbytet skedde för att sedan successivt minska till 44 sjukdagar i snitt två år efter det utbytet skedde.
Totalkostnaderna för tandbehandlingen varierade från 704 kronor till 48 336 kronor med ett genomsnitt på 17 938 kronor per patient.
Resultatet av denna studie visar att utbyte av amalgamfyllningar hos de flesta patienter som misstänker sig påverkade av kvicksilver i amalgam medför en klar förbättring av det subjektiva hälsoläget.
Undersökningsresultaten visar också att antalet sjukdagar minskade andra året efter utbytet, vilka kan leda till minskade totala samhällskostnader för dessa patienter.
LEK-utredningen uttalade att amalgam är ett ur toxikologisk synvinkel olämpligt tandfyllnadsmaterial och att användandet av amalgam på sikt bör avvecklas. Riksdagen ställde sig i november 1990 bakom åsikten att den som vill byta ut sina amalgamfyllningar ska kunna göra det på ett enkelt sätt och till rimlig kostnad. Riksförsäkringsverkets ändringar i allmänna råd, Tandvårdsförsäkring 1991-07-01, har endast i viss mån medfört förenklingar.
Mot bakgrund av detta och oavsett orsaken till de uppgivna förbättringarna och den minskade sjukskrivningen som studien visar finns det skäl att vidga möjligheterna för dem som anser sig skadade av amalgam att få behandling inom tandvårdsförsäkringens ram. Detta kan ske genom en förenkling av reglerna för tandvårdsersättning vid utbyte av amalgamfyllningar.
Härigenom skulle ett förbättrat hälsoläge med minskad sjukskrivning hos patienterna och minskade administrationskostnader på försäkringskassorna kunna medföra minskade totala kostnader ur samhällsekonomisk synvinkel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenkling av tandvårdsförsäkringens regler.
Stockholm den 27 januari 1992 Siw Persson (fp)