Svensk hälso- och sjukvård ombesörjs väsentligen av landstingen. I de flesta landsting pågår för närvarande ett omfattande utvecklings- och förnyelsearbete. Resultatet av detta arbete kommer att påverka produktionen, kommer att medföra förändringar av arbetsorganisationen och medverka till höjd effektivitet.
I dag sker huvuddelen av produktionen i landstingens regi men viss verksamhet sker privat, främst insatser från läkare och sjukgymnaster. Ersättningen till dessa regleras i lagen om allmän försäkring (AFL), vilken enbart tar upp dessa grupper. I samband med det utvecklingsarbete som nu pågår torde det i framtiden bli intressant att även andra yrkesgrupper i vården ges möjlighet att arbeta privat. Arbetsterapeuterna har sedan länge framfört önskemål om denna möjlighet.
Med nuvarande bestämmelser finns det ingen möjlighet för den allmänna försäkringen att föra upp andra grupper än läkare och sjukgymnaster på förteckningen över privatpraktiserande vårdgivare. Detta innebär ett oöverstigligt hinder för arbetsterapeuter och andra att pröva alternativa produktionsformer i vården. Det utgör också rimligen ett hinder i det utvecklingsarbete som pågår.
Jag föreslår därför att åtgärder vidtas så att arbetsterapeuter och andra yrkesgrupper i vården där det kan bli aktuellt av den allmänna försäkringskassan förs upp på förteckningen över privatpraktiserande vårdgivare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för fler vårdgivare att utöva sitt yrke som privatpraktiserande genom att detta regleras i lagen om allmän försäkring.
Stockholm den 27 januari 1992 Olle Schmidt (fp)