När patientavgifterna för den öppna hälso- och
sjukvården avreglerades fr.o.m. den 1 januari 1991,
ändrades utformningen på högkostnadsskyddet. När
patienten erlagt 1 500
kr., eller av det aktuella landstinget beslutade lägre
belopp under en 12-månadersperiod, erhåller patienten
frikort.
Alla patienter som har en kroppslig åkomma har
möjlighet att få den behandlad inom ramen för
högkostnadsskydd.
Vid psykisk ohälsa fungerar emellertid inte
högkostnadsskyddet för alla patienterna. Patientens avgift
vid psykisk sjukdom beror på om vården ges av vårdgivare
som har avtal med landstinget eller ej. Får de vård av
vårdgivare som landstinget har avtal med får de betala
normal patientavgift. I annat fall får de betala hela
kostnaden. För hur många patienter som
högkostnadsskyddet gäller beror helt och hållet på i vilken
omfattning ett landsting har satsat medel på den
psykiatriska vården. I exempelvis Stockholms läns lndsting
har landstinget tillsammans med försäkringskassan beslutat
avsätta vissa medel för psykoterapibehandling. Det innebär
att en psykiatrisk sektor kan teckna avtal med
psykoterpeut, och patienten kan efter remiss från läkare
erhålla psykoterapibehandling till låg eller ingen kostnad
alls. Avtal tecknas efter överenskommelse med Svenska
psykologförbundet med s.k. steg II-utbildade
psykoterapeuter.
Som exempel kan nämnas att 6 milj.kr. räcker till
ungefär 100--150 patienters behandling under ett år.
Systemet för närvarande innebär att psykisk sjukdom
behandlas olika i de olika landstingen, beroende på hur
stora resurser som beslutats satsas på olika vårdformer. Det
innebär också att många patienter som är i behov av
behandling inte får möjlighet till detta om man inte betalar
med egna medel.
Det finns heller inga definitionsfrågor som behöver
lösas, eftersom det redan i dag i vissa landsting finns klara
regler för vilken utbildning som erfordras av vårdgivaren.
I detta sammanhang kan det också nämnas att kostnaden
för sjukförsäkringen har ökat drastiskt under de senaste
åren. Detta beror bl.a. på att många människor varje år
förtidspensioneras på grund av att de inte fått den
rehabilitering som de behövt för att komma tillbaka till
arbetslivet. En stor grupp av dessa blir förtidspensionerade
på grund av mentala störningar. Till detta kommer en stor
grupp sjukskrivna. Många av dessa människor skulle kunna
komma tillbaka till arbetslivet om de fick den hjälp de
behöver.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förslag bör framläggas om att
även psykoterapibehandling vid psykisk sjukdom skall ingå
i högkostnadsskyddet.
Stockholm den 24 januari 1992
Hans Göran Franck (s)
Anita Modin (s)
Oskar Lindkvist (s)
Anita Johansson (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)