När patientavgifterna för den öppna hälso- och sjukvården avreglerades fr.o.m. den 1 januari 1991, ändrades utformningen på högkostnadsskyddet. När patienten erlagt 1 500 kr., eller av det aktuella landstinget beslutade lägre belopp under en 12-månadersperiod, erhåller patienten frikort.
Alla patienter som har en kroppslig åkomma har möjlighet att få den behandlad inom ramen för högkostnadsskydd.
Vid psykisk ohälsa fungerar emellertid inte högkostnadsskyddet för alla patienterna. Patientens avgift vid psykisk sjukdom beror på om vården ges av vårdgivare som har avtal med landstinget eller ej. Får de vård av vårdgivare som landstinget har avtal med får de betala normal patientavgift. I annat fall får de betala hela kostnaden. För hur många patienter som högkostnadsskyddet gäller beror helt och hållet på i vilken omfattning ett landsting har satsat medel på den psykiatriska vården. I exempelvis Stockholms läns lndsting har landstinget tillsammans med försäkringskassan beslutat avsätta vissa medel för psykoterapibehandling. Det innebär att en psykiatrisk sektor kan teckna avtal med psykoterpeut, och patienten kan efter remiss från läkare erhålla psykoterapibehandling till låg eller ingen kostnad alls. Avtal tecknas efter överenskommelse med Svenska psykologförbundet med s.k. steg II-utbildade psykoterapeuter.
Som exempel kan nämnas att 6 milj.kr. räcker till ungefär 100--150 patienters behandling under ett år. Systemet för närvarande innebär att psykisk sjukdom behandlas olika i de olika landstingen, beroende på hur stora resurser som beslutats satsas på olika vårdformer. Det innebär också att många patienter som är i behov av behandling inte får möjlighet till detta om man inte betalar med egna medel.
Det finns heller inga definitionsfrågor som behöver lösas, eftersom det redan i dag i vissa landsting finns klara regler för vilken utbildning som erfordras av vårdgivaren.
I detta sammanhang kan det också nämnas att kostnaden för sjukförsäkringen har ökat drastiskt under de senaste åren. Detta beror bl.a. på att många människor varje år förtidspensioneras på grund av att de inte fått den rehabilitering som de behövt för att komma tillbaka till arbetslivet. En stor grupp av dessa blir förtidspensionerade på grund av mentala störningar. Till detta kommer en stor grupp sjukskrivna. Många av dessa människor skulle kunna komma tillbaka till arbetslivet om de fick den hjälp de behöver.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslag bör framläggas om att även psykoterapibehandling vid psykisk sjukdom skall ingå i högkostnadsskyddet.
Stockholm den 24 januari 1992 Hans Göran Franck (s) Anita Modin (s) Oskar Lindkvist (s) Anita Johansson (s) Barbro Evermo Palmerlund (s)