Dental kvicksilverförgiftning är kvicksilverförgiftning som främst orsakas av kvicksilver som frigjorts ur dentalt amalgam. Kvicksilver kan i olika kemiska former komma in olika vägar i kroppen. Det kan inandas, sväljas och tränga in genom slemhinnor och hud. Man kan utsättas både för akut förgiftning, dvs större mängder under en kort tid samt kronisk förgiftning, dvs under längre tid små mängder, vilka ackumuleras i kroppen.
I kemiska risker på gränsvärdeslistan AFS 1981:8 beskrivs kvicksilver som ett gift och hur det ska behandlas. I ett särtryck beskrivs att amalgam ska behandlas med samma riskbedömning som kvicksilver.
Den arbetsmiljöpåverkan som arbete med amalgam kan innebära för tandvårdspersonal har hittills inte beaktats. Att personalen noggrant bör skydda sig med bl.a. handskar, effektiv utsugning och andningsskydd har först på senare år uppmärksammats. Tandvårdspersonal har alltså under ett stort antal år dagligen arbetat med amalgam, som innehåller 50 % kvicksilver utan tillräckligt skydd mot giftpåverkan.
Det finns idag ett stort antal tandsköterskor, som fått sådana hälsoproblem av sina arbeten att de inte kan fortsätta. De allra flesta av dessa tandsköterskor har förgäves försökt få sina skador klassade som arbetsskador. Trots intyg från läkare, som är tungmetallexpert, har sjukkassan underkänt detta intyg. Dessa tandsköterskor får alltså trots ytterst kvalificerade läkarintyg inte sina skador klassade som arbetsskador. Detta innebär att yrkesgruppen tandsköterskor utsätts för en helt annan kontroll och bedömning än andra yrkesgrupper och att de i helt annan grad än övriga ställs utanför arbetsskadeersättning.
Med anledning av ovanstående anser jag att det omgående måste utredas varför tandsköterskor särbehandlas i sina sjukdomsfall och åtgärdas på ett sådant sätt att tandsköterskor inte diskrimineras framför andra yrkesgrupper.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särbehandling av tandsköterskor vid sjukdomsfall samt åtgärder för att hindra särbehandling av denna yrkesgrupp.
Stockholm den 24 januari 1992 Siw Persson (fp)