Sammanfattning
I motionen föreslås att sjukhusens resurser vad gäller operationssalar, mottagningslokaler för patientbesök, behandlingslokaler med mera utnyttjas mycket mer än vad som idag är fallet. Detta förutsätter att Dagmarreformen avskaffas och att fri etablering för läkare tillåtes. En annan förutsättning är att landstingens monopol då det gäller sjukhusvård avskaffas och att det blir tillåtet för privata företag att mot betalning till sjukhusen få använda sjukhusens resurser.
Bakgrund
Då det gäller sjukvården i Sverige så ligger problemen på produktionssidan. Den offentliga sektorn kan inte sköta detta, det visar all erfarenhet från samhällsplanerade system. De flesta andra länder i väst har förstått detta. Där finns en rad olika sjukvårdsformer, som i konkurrens med varandra tar hand om sjukvårdsproduktionen på sjukhusen. På detta sätt blir sjukhusens resurser effektivt utnyttjade.
På de flesta sjukhus i Sverige utnyttjas operationssalar, läkarmottagningslokaler och behandlingslokaler mindre än hälften av den tid som skulle vara möjlig, ofta ligger utnyttjandegraden endast på omkring en tredjedel. Samtidigt växer köerna till operationer av höftleder, grå starr och kranskärl. På sjukhusen finns många läkare som gärna skulle ställa upp på fritid men detta förhindras av Dagmarreformen och av att landstingen har monopol på sjukhusens vårdproduktion. Privata bolag får inte hyra sjukhuslokaler för att producera sjukvård. Här har alltså planhushållningen med alla regleringar resulterat i att en brist uppkommit trots att det finns gott om resurser.
Då det gäller sjukhusens akutmottagningar är situationen en annan. Dessa mottagningar är ofta underdimensionerade med långa väntetider för patienterna som följd. Dessutom är organisationen ofta byråkratisk och ineffektiv. Samma patient registreras ofta flera gånger och ibland skrivs det flera journaler på samma patient. Gamla klinikjournaler finns ofta inte tillgängliga på kvällar och nätter. Datatekniken används i för liten omfattning. De akutrum som finns håller god standard men är ofta alldeles för få vilket får till följd att patienterna hamnar på bårvagnar i korridorerna där de blockerar verksamheten. En alltför liten mängd undersköterskor, sekreterare och vaktmästare gör att väntetiderna ökar ännu mer. Här finns utrymme för friska och effektiva privata initiativ.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Dagmarreformen skall avskaffas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fri etableringsrätt införs för läkare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landstingens monopol inom sjukvården upphävs,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att privata bolag eller enskilda mot betalning till sjukhusen tillåts använda sjukhusens resurser för produktion av sjukvård,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de sålunda engagerade privata sjukvårdsproducenterna får ersättning i relation till hur många patienter de tar hand om.1
Stockholm den 22 januari 1992 Johan Brohult (nyd) Ian Wachtmeister (nyd)
1 Yrkandena 3--5 hänvisade till SOU