I Sverige har vi haft förmågan att kunna utveckla en
mycket omfattande välfärdspolitik som innebär trygghet
och som omfattar alla. De orättvisor som har funnits har
efterhand avskaffats. Vid exempelvis sjukdom har alla en
ersättning som inte innebär full ersättning för
inkomstbortfall men som ändå är relativt hög. På grund av
obalans i samhällsekonomin gjorde den socialdemokratiska
regeringen (våren 1991) förändringen av ersättningen de tre
första dagarna.
Denna förändring innebär stora inkomstbortfall för vissa
utsatta grupper men är ändå mycket begränsad i förhållande
till det nu framlagda förslaget om två karensdagar.
Förändringen var också motiverad för att en uppgörelse
skulle kunna träffas över partigränserna för att få balans i
ekonomin.
Det nu framlagda förslaget om två karensdagar sker
samtidigt som den borgerliga regeringen genomför stora
skattelättnader på förmögenheter, arv, gåvor m.m. Det är
en djupt orättvis förändring av politiken. De sjuka skall på
detta sätt drabbas för att skattesänkningarna för de rika
skall kunna finansieras. Det innebär en omläggning av
politiken, ett systemskifte som de flesta är motståndare till.
Ett införande av två karensdagar innebär att
lågavlönade, kvinnor, de som har nedsatt arbetsförmåga, de
med tunga jobb och dålig arbetsmiljö och handikappade blir
speciellt hårt drabbade. Även vissa yrkesgrupper där det
krävs att man skall vara helt fri från sjukdom på jobbet
drabbas särskilt hårt.
Förslaget bygger på en felaktig uppfattning om att
korttidsfrånvaron är hög och ökar. Den minskar tvärtom i
dag. Förslaget leder inte till de stora besparingar som man
har räknat med. Det kan tvärtom leda till att den totala
frånvaron ökar. Det blev resultatet i Danmark av en
liknande förändring av sjukförsäkringen.
Om två karensdagar införs i Sverige kommer vi att få en
av Europas sämsta sjukförsäkringar. Förslaget om två
karensdagar bör avvisas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förslaget om två karensdagar
inte skall införas i sjukförsäkringssystemet.
Stockholm den 23 januari 1992
Bo Finnkvist (s)
Anita Johansson (s)
Håkan Strömberg (s)
Anita Modin (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)