Organisationslivet i Sverige är unikt vid en internationell
jämförelse. De olika folkrörelserna verkar inom
samhällslivets alla skiftande områden, såsom idrott, barn-
och ungdomsverksamhet, trossamfund, folkbildning, bland
handikappade etc. Listan skulle kunna göras mycket lång.
Tillgång till bra lokaler är en viktig förutsättning för mycket
av arbetet. De allmänna samlingslokalerna spelar här stor
roll.
En i breda grupper fast förankrad uppfattning är att
folkrörelsernas arbete är ett styrkebälte för demokratin i
Sverige. Verksamheterna engagerar i stort sett alla svenskar
som medlemmar eller aktiva ledare.
Staten, landstingen och kommunerna har insett
betydelsen av detta folkliga engagemang. Det manifesteras
genom stöd till verksamheterna på olika nivåer.
Inriktningen på stödet är sådan att man starkt eftersträvar
att undvika styrning och påverkan från bidragsgivaren. En
annan viktig princip bör vara att olika rörelser behandlas på
ett likartat sätt. Därmed inte sagt att reglerna måste vara
identiska, men de bör vara utformade så att man också kan
ta hänsyn till olika rörelsers särart.
Tveklöst är det nu så att antiskattelobbyisterna satt igång
ett omfattande arbete för att kraftigt inskränka stödet till
folkrörelserna. Lobbyorganisationen Den nya välfärden
arbetar aktivt med saken; man försöker ta död på
folkrörelserna genom att påstå att man skall hjälpa dem till
ett bättre liv. Ny demokrati har givetvis hakat på
kampanjen.
Det finns åtminstone en starkt markerad orättvisa
mellan idrottsrörelsen och andra folkrörelser.
Idrottsrörelsens föreningar slipper betala sociala avgifter på
mindre belopp, upp till ett halvt basbelopp. Det gäller bl a
funktionärer som är nödvändiga för tävlandet. Syftet är i
första hand att underlätta föreningarnas administration,
men det innebär i realiteten också en betydande ekonomisk
fördel.
Liksom i idrottsrörelsen behövs i andra folkrörelser
också avsevärda funktionärsinsatser, som delvis betalas.
Det kan gälla såväl direkta verksamhetsledare som
vaktmästare i lokaler. Jämförelsen med idrottsrörelsens
befrielse från socialavgifter på ersättningar upp till ett halvt
basbelopp ligger därför nära till hands. Vi anser att det bör
råda likställighet i detta avseende mellan olika ideella
folkrörelser.
Av ovanstående skäl anser vi att frågan om befrielse från
sociala avgifter upp till ett halvt basbelopp för alla ideella
folkrörelser snarast bör bli föremål för ingående prövning.
Det bör ankomma på regeringen att senare återkomma med
förslag till riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de ideella folkrörelserna och
socialavgifterna.
Stockholm den 24 januari 1992
Göran Magnusson (s)
Berit Oscarsson (s)