Ute i samhället gör människor jämförelser med varandra
och mellan samhällets olika grupper och företeelser. Detta
formar deras uppfattning om de lever i ett rättvist samhälle.
Har det lönat sig att arbeta? Har det lönat sig att vara
ärlig? Eller är det brott som lönar sig?!
Jämförelserna är många. Kommentarerna likaså. De
konservativa som inget vill förändra kan givetvis alltid påstå
att jämförelserna är olämpliga, missvisande eller utan
betydelse. Eftersom det politiska etablissemanget självt har
skapat de sociala rättvisorna och orättvisorna anser
etablissemanget att den sociala strukturen på det hela taget
är rättvis.
Om så vore fallet skulle då en hårt arbetande
person efter uppnådd pensionsålder ha mindre att leva på
än en återfallsförbrytare?
Vi är övertygade om att en kompakt majoritet av det
svenska folket anser att pensionärerna skall ha minst lika
mycket efter kost och logi som brottslingar som sitter i våra
fångvårdsanstalter.
Dessa senare har ca 1 300 kronor i månaden efter kost,
logi, terapi, utbildning, teater, fullständigt TV-utbud och fri
juridisk rådgivning.
Brott lönar sig inte, påstås det. Vad ska man då säga om
pensionsgrundande arbete?
Det torde krävas avsevärda inkomstförstärkningar för
hela pensionärsgruppen för att komma upp i förbrytarnas
levnadsnivå. Målet måste därför sättas på längre sikt än vad
logik och rättvisa egentligen kräver.
Under tiden hoppas vi att pensionärerna icke själva
höjer sin levnadsstandard genom drastiska åtgärder...
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pensionärernas levnadsstandard
i jämförelse med standarden för internerna på våra
fångvårdsanstalter.
Stockholm den 27 januari 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Johan Brohult (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Lars Andersson (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)
Kenneth Attefors (nyd)
Sten Söderberg (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
i Stockholm