Motion till riksdagen
1991/92:Sf235
av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s)

Sjukvårdande behandling och högkostnadsskyddet


Det nuvarande högkostnadsskyddet gäller för all
sjukvård, inkl. sjukvårdande behandling som tillhandahålls
av staten, landstingskommuner och kommuner som ej
tillhör landstingskommun samt av läkare och sjukgymnaster
som finns uppförda på särskilda förteckningar hos
försäkringskassan.
I dag är flera behandlingsformer som tidigare utförts i
sjukvårdshuvudmännens regi, och därmed ingått i
högkostnadsskyddet, utlagda på entreprenad hos
yrkesgrupper som tidigare funnits hos
sjukvårdshuvudmännen t.ex. medicinsk fotvård. Det finns
också andra behandlingsformer, som om de ges av
sjukvårdshuvudmannen ingår i högkostnadsskyddet, men
om de utförs i annan regi ej räknas som sådan behandling
enligt lagen om allmän försäkring och därmed ej ingår i
högkostnadsskyddet. Vi anser det därför som mycket
angeläget att rätten att ge sjukvårdande behandling utanför
sjukvårdshuvudmännens regi utvidgas till att omfatta fler
yrkesgrupper än de två -- läkare och sjukgymnaster -- som i
dag har denna rätt.
I årets budgetproposition föreslås försämringar av
läkemedelssystemet. Det betyder att den som ordineras fler
läkemedel mot sin sjukdom får bära en tyngre ekonomisk
börda än den som bara behöver ett läkemedel. Det känns
mycket svårt att förstå varför den enskilde personen skall
drabbas på detta sätt.
En förändring av högkostnadsskyddet är mycket
angelägen. Människor med vissa sjukdomar kan redan
under den första månaden under en tolvmånadersperiod
komma upp i högkostnadstaket. För en enskild person kan
det vara mycket svårt att betala upp till 1 600 kr. under en
mycket kort tid. Ibland handlar det också om människor
som i andra avseenden också måste stå för ökade avgifter
inom andra sektorer. En förändring av
högkostnadsskyddets konstruktion måste därför ske. Det
måste bli en periodisering av skyddet, t.ex. att ett tak sätts
för högsta månadskostnad eller kvartalskostnad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högkostnadsskydd och
läkemedelsrecept.

Stockholm den 22 januari 1992

Ingvar Björk (s)

Bo Nilsson (s)