I proposition 1991/92:100 föreslår regeringen en
inskränkning av förmånerna vid tandvårdsbehandling.
Inskränkningarna beräknar man skall ge staten minskade
utgifter med 580 milj.kr.
Många människor har i dag ett större behov av tandvård
än genomsnittsbefolkningen. Det finns otaliga exempel på
sjukdomar där medicineringen påverkar tandstatusen
markant. Andra sjukdomar och funktionshinder kan också
påverka tandstatusen -- trots att medicinering inte
förekommer.
Om man urholkar tandvårdsförsäkringen drabbas dels
människor med låga inkomster, dels människor som har ett
extra stort tandvårdsbehov. Att undvika att drabba dessa
grupper blir i det närmaste omöjligt hur man än ändrar
högkostnadsskyddet. Ett sådant skydd kommer att bli
administrativt krångligt och innebära en mycket oönskad
behovsprövning av olika människor.
Spareffekten kommer därför troligen att bli mycket liten
hur man än drar högkostnadsskyddet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad självrisk i
tandvårdsförsäkringen.
Stockholm den 22 januari 1992
Ingvar Björk (s)
Bo Nilsson (s)