Riksdagsbeslutet om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning som antogs av riksdagen i fjol
markerade att ett aktivt arbete skulle starta för att förhindra
utslagningen från arbetslivet och för att hejda ökningen av
antalet nybeviljade förtidspensioner.
Åtgärderna inriktas nu på att tidigt gå in med
rehabiliteringsåtgärder så att en anställd skall kunna behålla
det tidigare arbetet eller, där så inte är möjligt, åtminstone
bli kvar på den gamla arbetsplatsen.
Genom rehabiliteringsersättningen vid
arbetslivsinriktad rehabilitering samt genom det
förebyggande arbetsmiljöarbetet ökar nu möjligheterna att
bryta utslagningen från arbetslivet.
De personer som har hel förtidspension har möjlighet att
arbeta i någon liten utsträckning. Arbetsinsatsen/lönen får
dock inte överskrida 1/6 jämfört med tidigare arbete/lön.
Syftet med detta var att förtidspensionärer inte måste bli
helt passiva utan att möjligheten till ''lite'' arbete skulle
bidra till ''rikare liv''. Den utgående lönen tillkommer
utöver pensionen.
Den person som har en godkänd arbetsskada och
därmed erhåller livränta och som dessutom arbetar 1/6 får
däremot ett avdrag på sin livränta. Vid sjukdom drabbas
denne därmed av en inkomstförlust genom att ersättning
inte utgår från försäkringskassan.
Med de önskemål som finns, att uppnå en aktiv
rehabilitering och motverka passivitet samt att ha kvar en
öppning mot arbetslivet, bör en ändring ske i lagen om
allmän försäkring, så att den enskilde inte gör en ekonomisk
förlust vid sjukdom.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i lagen om allmän
försäkring.