Av Sveriges BNP går ca 9,5 % till sjukvården. Det är näst USA den högsta andel av BNP som går till sjukvård i världen. Huvuddelen av medlen kanaliseras via politiska beslut.
Behov och efterfrågan när det gäller sjukvård är två skilda ting. Efterfrågan styrs utöver av behoven av pris, utbud, avstånd och förväntan. Efterfrågan är om inte omättlig, så åtminstone omätlig. Svensken går 2,7 gånger om året till läkare, tysken 11,5, tjecken 14 gånger. När en service är närmast kostnadsfri blir utnyttjandet högt. I Sverige har vi valt att begränsa konsumtionen via utbudet -- dvs. med köerna. Det är inte bra.
Sjukvårdens finansiering är ett stort problem i alla utvecklade länder. De flesta nationer har valt obligatoriska sjukförsäkringssystem och strävat efter att undvika kösamhället som konsumtionsregulator. Man har istället sökt få ett marknadsekonomiskt system som gynnar effektivitet i stället för produktivitet.
HMO (Health Maintenance Organisations) och PPO (Preferred Provider Organisations) liknar mycket det kapiteringssystem som Danmark tillämpar. Patienten har en egen husläkarmottagning. Denna ersättes från försäkringen per år -- inte per besök. Härvid blir det lönsamt med få sjukbesök och kraftfulla satsningar på förebyggande insatser. Läkare och patient bör träffas på golfbanan snarare än på mottagningen.
DRG (Diagnose Related Groups) prövas för ersättningen till slutenvården på många håll. Sjukhusen får betalt per behandlad diagnos. Metoden prövas nu också försiktigt och i liten skala i vårt land. Det är viktigt att DRG inte innebär en fastpristaxa, utan att sjukhusen kan konkurrera med priserna. Det är också viktigt att sjukhusvården upphandlas professionellt, och inte som i Dalarna av politiker. Grupper av husläkare borde kunna ansvara för slutenvårdsupphandling åt sina patienter och få erforderliga medel härför. Den erforderliga riskspridningen gör dock att sådana grupper måste vara ganska stora -- kanske 40 läkare.
Det är ytterligt angeläget att snarast avpolitisera sjukvården och att med marknadsekonomiska metoder öka dess effektivitet, snarare än produktivitet. Därför är en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring utomordentligt angelägen. Denna kräver i sin tur effektivitetshöjande och kostnadsbegränsande mekanismer där de i motionen skisserade HMO, PPO och DRG kan vara väsentliga inslag. Det är angeläget att sjukvårdens framtida finansiering snarast utredes.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad effektivitet i sjukvårdens ekonomistyrning.
Stockholm den 21 januari 1992 Bertil Persson (m)