År 1983 presenterade den s.k. Anhörigvårdskommittén förslag som skulle underlätta för anhöriga till svårt sjuka personer att vårda dessa. Efter åtskilliga års beredning av kommitténs förslag av dåvarande regering lades så småningom en proposition som antogs av riksdagen.
Riksdagsbeslutet innebär i korthet att en svårt sjuk person skall kunna vårdas i totalt 30 dagar av en anhörig som då erhåller ersättning från försäkringskassan. De 30 dagarna är alltså knutna till den vårdade.
Även om reformen var ett steg i rätt riktning, fanns det i samband med beslutet åtskilliga betänkligheter huruvida reglerna skulle komma att stå i överensstämmelse med de behov som gett upphov till reformen.
Anhörigvården innebär att sjukvården avlastas. För den svårt sjuka är vårdformen unik och har ett socialt och känslomässigt högt värde.
De tillämpningsföreskrifter som utformades av riksförsäkringsverket innebär att förmånen gjorts synnerligen svår att utnyttja. Under budgetåret 1990/91 utnyttjades endast ca 30 % = 9,9 milj kr av anslaget.
När en svårt sjuk person läggs in på sjukhus måste närheten mellan den sjuke och dennes anhöriga ofta brytas. Då upphör nämligen försäkringskassan att ersätta den anhörige. Inte minst från sjukvårdens sida har det påtalats att denna regel måste ändras. Från riksförsäkringsverket har det uppgetts att man på den här punkten är beredd till omprövning.
Begreppet ''svårt sjuk'' har kommit att tolkas som att den vårdbehövande måste ligga inför döden. Enligt vår mening finns det skäl för en mindre hård tolkning. Inte minst för äldre människor kan svåra sjukdomstillstånd, även om de inte är akut livshotande, väl motivera några dagars vård av en anhörig. Det kan exempelvis vara aktuellt efter större operationer.
Vi har också erfarit att det finns fall där en mycket svårt sjuk person kunde ha vårdats hemma under sina sista levnadsdagar om någon nära anhörig funnits. Nära vänner som varit beredda att inträda i anhörigs ställe har nekats ersättning av försäkringskassan. Det talar för att ''anhörig'' i det här sammanhanget, liksom i liknande andra, bör kunna utbytas mot ''närstående''.
Av budgetpropositionen framgår ett reglerna för anhörigvård skall ses över. Det är enligt vår uppfattning angeläget att reglerna ändras på de av oss ovan påtalade punkterna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för anhörigvård bör ändras i enlighet med vad som föreslås i motionen.
Stockholm den 21 januari 1992 Rosa Östh (c) Ulla Tillander (c)