Inordnande av psykoterapin i sjukförsäkringssystemet
I denna motion föreslår vi att psykoterapin skall
inordnas i sjukförsäkringssystemet. För att belysa behovet
av detta vill vi redogöra för S:t Lukasstiftelsens arbete med
psykoterapi.
1. S:t Lukasstiftelsen
S:t Lukasstiftelsen är en allmännyttig ideell organisation
som består av 34 lokala avdelningar sammanslutna till en
riksorganisation.
Verksamhetsidé
S:t Lukasstiftelsen arbetar med psykoterapi,
psykosociala frågor och själavård utifrån kristen och
psykodynamisk grundsyn. S:t Lukasstiftelsen är till för
människor som vill ha hjälp att arbeta med sina livsfrågor
och psykiska problem,människovårdare som vill ha
utbildning och handledning för sitt arbete inom hälso- och
sjukvård, socialtjänst, näringsliv, skola och kyrka,
människor som vill föra samtal i frågor som rör
livsåskådning, personlig utveckling och relationer mellan
människor.
Verksamhet
S:t Lukasstiftelen har en lång och välrenommerad
erfarenhet av psykoterapi och utbildning i psykoterapi.
För närvarande drivs i S:t Lukasstiftelsens regi 32
mottagningar för psykoterapi över hela landet.
S:t Lukasstiftelsens mottagningar är psykoterapeutiska
institutioner, där samarbetet i team ger möjlighet till
gemensamma bedömningar och kontinuerlig
kompetensutveckling. Handledning enskilt och i grupp sker
regelmässigt.
Vid S:t Lukasstiftelsens mottagning i Stockholm togs
under första veckan i november 1991 122 personer emot för
sammanlagt 147 terapeutiska samtal. Dessutom gick 21
personer i gruppterapi fördelat på fyra grupper. Det stora
flertalet som går i psykoterapi är kvinnor, 105 kvinnor mot
17 män. Åldersgruppen 30--39 år dominerar starkt. Utöver
dessa regelbundna terapier togs under veckan sju personer
emot för orienterande samtal och elva personer ringde på
mottagningens telefontider för att få gå i terapi på
mottagningen.
Den faktiska kostnaden vid mottagningarna i landsorten
var 1990 i genomsnitt ca 500 kronor.
S:t Lukasstiftelsens utbildningsinstitut bedriver i
Stockholm, Göteborg och Malmö utbildning i psykoterapi
på två nivåer med för närvarande sammanlagt 98 deltagare
och i samarbete med Psykoterapicentrum en
handledarutbildning med 12 deltagare. Statliga bidrag till
dessa utbildningar har hittills utgått med totalt 600 000 kr.
Dessutom arrangerar institutet motsvarande utbildning
i psykosocialt arbetssätt för socionomer, sjukvårdspersonal
och lärare samt själavårdsutbildning för präster, pastorer
och diakoner inom svenska kyrkan och frikyrkorna.
Sammanlagt deltar i dessa utbildningar ytterligare 400
personer.
2. Psykoterapi
Psykoterapi kan sammanfatningsvis sägas vara en form
av behandling för att med psykologiska metoder påverka
sjukdomar, avlägsna eller lindra symtom, bearbeta inre
konflikter och befrämja personlighetens utveckling och
mognad. Inriktningen är att lösa upp problem som hindrar
klienten från att aktivt ta ansvar och del i samhällslivet, i
familjeliv, arbetsliv och socialt engagemang.
Psykoterapi bedrivs i en personlig kontakt mellan
terapeut och klient i en atmosfär som karaktäriseras av
trygghet, tillit och sökande efter personlig insikt. Ofta är det
därför fråga om en lång process, ett år eller mer, med
regelbundet återkommande samtal en eller flera gånger per
vecka.
Psykoterapi har kraftfulla rehabiliterande och
förebyggande effekter.
Psykoterapi bedrivs i regel polikliniskt. Den som går i
psykoterapi behöver därför inte vara sjukskriven eller
läggas in på sjukhus med de stora kostnader det innebär.
Den offentliga vårdens insatser i fråga om psykoterapi
räcker inte till och är heller inte alltid lämplig. Det senare
gäller inte minst personer som är verksamma inom
sjukvården. En förhållandevis stor del av klienterna vid S:t
Lukasstiftelsens mottagningar är landstingsanställda. Det
behövs alltså insatser från privata organisationer och
privatpraktiserande psykoterapeuter.
Psykoterapeuten har en speciell och omfattande
utbildning i psykoterapi utöver den grundläggande
utbildningen till läkare, psykolog, socionom eller andra
mäniskovårdande yrken.
Statlig utbildning i psykoterapi infördes 1976. Den hade
sedan länge föregåtts av utbildningar i privat regi, bland
annat inom S:t Lukasstiftelsen som sedan slutet av 1940-
talet utbildat psykoterapeuer. Lukasstiftelsens diplom kom
att fungera som ett slags inofficiell legitimation fram till dess
att socialstyrelsens legitimation infördes 1984.
Den statliga legitimationen innebar ett erkännande av
psykoterapi som ett viktigt inslag i svensk hälso- och
sjukvård.
I dag finns det sammanlagt 1 500 psykoterapeuter med
socialstyrelsens legitimation.
3. Aktuella problem
En serie artiklar i Dagens Nyheter under november 1991
gav en klar belysning av aktuella problem inom
psykoterapiverksamheten.
Utbudet av psykoterapi är svåröverskådligt och
svårtillgängligt.
Det är svårt att veta vart man skall vända sig för att söka
psykoterapi av god kvalitet.
''Systemet är mycket krångligt och negativt för dem som
behöver terapi'', säger en forskare, Anna Maria Carlsson,
som utvärderat den privatterapi som finansieras genom
offentliga medel. ''Man måste vara stark för att få hjälp'',
intygar många som hon har talat med.
Krånglet fördröjer ofta nödvändig behandling. Vi har
fått ett lappverk i stället för ett samlat grepp om den
psykiska vården.
Ojämn kvalitet
Dagens Nyheters artiklar berättar om psykoterapier som
misslyckats.
Utövandet av psykoterapi ställer mycket stora krav på
professionalitet. Terapeutens egna behov får inte på ett
otillbörligt sätt blandas in i den psykoterapeutiska
processen. Därför är egen terapi och kontinuerlig
handledning mycket viktiga för den professionella
kompetensen.
Risken är stor att bristen på tillsyn och samordning av
den psykoterapeutiska verksamheten ger utrymme för
psykoterapi som inte håller måttet. Bristen på samordning
gör det också svårt för den som vill gå i psykoterapi att
avgöra var kvalificerad psykoterapi finns tillgänglig.
Den statliga legitimationen innebär möjligheter att
garantera verksamhetens kvalitet såväl för samhället som
för enskilda personer som söker psykoterapeutisk hjälp.
Dessa möjligheer till kvalitetskontroll utnyttjas inte fullt ut.
Dyrt och orättvist
''Man måste vara mycket rik eller mycket fattig för att få
psykoterapeutisk hjälp'', konstateras i en av artiklarna. I
dag finns det för några få personer möjlighet att gå i
psykoanalys eller psykoterapi hos en psykoanalytiker eller
psykoterapeut som också är legitimerad läkare för en total
kostnad av 1 500 kr. per år. Läkarlegitimationen aktiverar
försäkringssystemets högkostnadsskydd.
För de flesta är det dock mycket dyrt att gå i psykoterapi
och de offentliga bidrag som finns för psykoterapi är
otillräckliga och ojämnt fördelade. Den som är rik kan
betala själv. Den av Sveriges psykologförbund
rekommenderade taxan för en terapitimme är i dag 685 kr.
Med en terapitimme per vecka innebär det en total kostnad
på ca 35 000 kronor per år.
Det är många som inte kan klara det. Det är däremot
inte många, och dessutom allt färre, som får hjälp till detta
via socialtjänsten.
Detta leder til personligt lidande och kraftigt negativa
sociala effekter. Det skulle kunna undvikas med hjälp av ett
effektivt ekonomiskt stöd för den som tar ett personligt
ansvar för sin psykiska hälsa och sin livssituation.
''Anna Maria Carlsson anser att det är ett
samhällsekonomiskt slöseri att dela upp pengarna på så
många huvudmän och potter. Stora pengar betalas ut där
kompetensen inte är tillräckligt hög.''
Bristen på samordning och reglering skapar ekonomiska
problem inte bara för den som skall gå i psykoterapi utan
också för en organisaiton som bedriver sådan verksamhet.
4. Psykoterapi i Dagmaröverenskommelsen
Den lösning som söktes genom att i
Dagmaröverenskommelsen ge utrymme för psykoterapi har
inte väsentligt bidragit till att förbättra förhållandena.
De avsatta medlen är mycket begränsade, ca 20 miljoner
kr. för hela landet. Systemet är svårtillgängligt och instabilt
för såväl klienter som psykoterapeuter och
psykoterapeutiska institutioner.
Ibland kan det på vissa håll vara svårt att veta om
pengarna räcker över ett årsskifte så att terapin inte
behöver avbrytas. Lösningen av det problemet har medfört
att tillgängliga medel redan varit ''intecknade'' så att det inte
varit möjligt för nya personer att få del av resurserna.
Det finns också exempel på att de statliga medlen via
Dagmaröverenskommelsen kommit att användas i stället
för pengar som sjukvårdshuvudmannen av egna resurser
tidigare satsat på psykoterapi.
5. Psykoterapi inom ramen för försäkringssystemet
S:t Lukasstiftelsen har under många år, bl.a. i samarbete
med Psykoterapicentrum, arbetat för att åstadkomma
rimliga förutsättningar för en verksamhet som det i vårt
samhälle finns stort behov av, om den bedrivs seriöst och
med god kvalitet.
Socialstyrelsen tog redan 1987-09-21 i en skrivelse till
regeringen ställning i denna fråga:
En adekvat tillgång på kvalificerad psykoterapeutisk
behandling måste enligt styrelsens mening vara en
grundläggande förutsättning för att bättre komma till rätta
med de folkhälsoproblem som de psykiska störningarna
utgör. -- -- -- Socialstyrelsen hemställer att
socialdepartementet måtte vidtaga åtgärder för att göra
behandling hos legitimerad psykoterapeut
ersättningsberättigad via det allmänna
försäkringssystemet -- -- --
En förändring som bör prövas för att anpassa
försäkringssystemet till psykoterapeutisk praxis är att
omforma högkostnadsskyddet. Det finns ingen anledning
att begränsa kostnaderna för den som går i psykoterapi till
1 500 kr. per år. En avgift på 150 kr per samtal skulle
innebära en kostnad på 7 500 kr. per år och göra det möjligt,
för den som behöver det, att gå i psykoterapi.
Om den psykoterapeutiska verksamheten samordnas via
sjukförsäkringssystemet och ersättning för psykoterapi
ersätts av sjukförsäkringen utan högkostnadsskydd skulle
det leda till följande för individer och samhälle önskade
effekter:psykoterapi av god kvalitet blir tillgänglig för
den som behöver och vill gå i psykoterapi,det blir
ekonomiskt möjligt att gå i terapi för den som behöver och
vill det,enskilda människors personliga ansvarstagande
för sin psykiska hälsa och sociala funktion tillvaratas,
offentliga medel som satsas på psykoterapi kan fördelas mer
effektivt och rättvist,de resurser för folkhälsan som
utgörs av legitimerade psykoterapeuter och organisationer
som är verksamma på området kan tillvaratas på ett för
individer och samhälle effektivt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inordnande av psykoterapi i
sjukförsäkringssystemet.
Stockholm den 21 januari 1992
Jan-Erik Wikström (fp)
Barbro Westerholm (fp)