Inom nuvarande ersättningssystem avgör landstingen vilka yrkesutövare som har rätt att ansluta sig till försäkringskassan. Därmed också vilka patienter som skall betala helt ur egen ficka och vilka som försäkringskassan ersätter.
Summan av privata vårdgivares insatser dras av ersättningen från försäkringskassan till landstingen. Landstingen kan använda Dagmarpengar på olika professionella privatpraktiserande yrkesutövare enligt lagen om allmän försäkring (AFL). Lagen tar endast upp läkare och sjukgymnaster enligt en förteckning. Yrkesgrupper som inte finns med i förteckningen kan i princip starta eget men deras patienter får i så fall ingen ekonomisk ersättning av försäkringskassan.
Andra yrkesgrupper än läkare inom hälso- och sjukvården som arbetar under eget yrkesansvar kan ha intresse av att starta privat verksamhet. Barnmorskor i Stockholm har startat förebyggande mödravård som komplement till landstingens. Det finns sjuksköterskor som planerar att starta hemsjukvård tillsammans med undersköterskor. Arbetsterapeuter kan erbjuda sina tjänster på sätt som inte ryms inom den traditionella vården etc. Vi har också mött socialarbetare som har erfarenhet av att deras kunskaper om behandling av missbrukare kan användas i privat verksamhet. Behoven av behandling av psykoterapeuter ökar och landstingens mottagningar har långa köer. Privatpraktiserande psykoterapeuter anser att deras patienter borde kunna få ersättning inom försäkringssystemet eftersom behandlingen är långvarig och därmed extra kostsam.
Gemensamt för alla innovatörer inom hälso- och sjukvården är att ersättningssystemet hämmar eftersom endast de som har råd att betala den fulla kostnaden kan nyttja deras tjänster.
Med de bestämmelser som finns kan inte försäkringskassan föra upp nya grupper av yrkesutövare på förteckningen över privata vårdgivare.
Därför undanhålls hälso- och sjukvården duktigt yrkesfolk som både kan och vill använda sina kunskaper som alternativ och komplement till den vård som drivs i samhällets regi. Vi anser att detta är slöseri med resurser eftersom landet behöver alla tillgängliga krafter för att uppfylla de vårdbehov som finns, inte minst inom äldrevården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undanröja hinder för att kunna ta till vara privata initiativ inom hälso- och sjukvården.
Stockholm den 20 januari 1992 Margitta Edgren (fp) Olle Schmidt (fp)