Motion till riksdagen
1991/92:Sf209
av Margitta Edgren och Olle Schmidt (fp)

Privata initiativ inom hälso- och sjukvården


Inom nuvarande ersättningssystem avgör landstingen
vilka yrkesutövare som har rätt att ansluta sig till
försäkringskassan. Därmed också vilka patienter som skall
betala helt ur egen ficka och vilka som försäkringskassan
ersätter.
Summan av privata vårdgivares insatser dras av
ersättningen från försäkringskassan till landstingen.
Landstingen kan använda Dagmarpengar på olika
professionella privatpraktiserande yrkesutövare enligt
lagen om allmän försäkring (AFL). Lagen tar endast upp
läkare och sjukgymnaster enligt en förteckning.
Yrkesgrupper som inte finns med i förteckningen kan i
princip starta eget men deras patienter får i så fall ingen
ekonomisk ersättning av försäkringskassan.
Andra yrkesgrupper än läkare inom hälso- och
sjukvården som arbetar under eget yrkesansvar kan ha
intresse av att starta privat verksamhet. Barnmorskor i
Stockholm har startat förebyggande mödravård som
komplement till landstingens. Det finns sjuksköterskor som
planerar att starta hemsjukvård tillsammans med
undersköterskor. Arbetsterapeuter kan erbjuda sina
tjänster på sätt som inte ryms inom den traditionella vården
etc. Vi har också mött socialarbetare som har erfarenhet av
att deras kunskaper om behandling av missbrukare kan
användas i privat verksamhet. Behoven av behandling av
psykoterapeuter ökar och landstingens mottagningar har
långa köer. Privatpraktiserande psykoterapeuter anser att
deras patienter borde kunna få ersättning inom
försäkringssystemet eftersom behandlingen är långvarig
och därmed extra kostsam.
Gemensamt för alla innovatörer inom hälso- och
sjukvården är att ersättningssystemet hämmar eftersom
endast de som har råd att betala den fulla kostnaden kan
nyttja deras tjänster.
Med de bestämmelser som finns kan inte
försäkringskassan föra upp nya grupper av yrkesutövare på
förteckningen över privata vårdgivare.
Därför undanhålls hälso- och sjukvården duktigt
yrkesfolk som både kan och vill använda sina kunskaper
som alternativ och komplement till den vård som drivs i
samhällets regi. Vi anser att detta är slöseri med resurser
eftersom landet behöver alla tillgängliga krafter för att
uppfylla de vårdbehov som finns, inte minst inom
äldrevården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att undanröja hinder för att
kunna ta till vara privata initiativ inom hälso- och
sjukvården.

Stockholm den 20 januari 1992

Margitta Edgren (fp)

Olle Schmidt (fp)