med anledning av prop. 1991/92:19 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Årets dagmarproposition redovisar en
överenskommelse mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen om storleken på den allmänna
sjukvårdsersättningen. Parterna har kommit överens om en
generell höjning för år 1992 med 100 miljoner kronor.
Landstingsförbundet har utan särskild anmärkning skrivit
under avtalet. Vänsterpartiet tolkar detta så att förbundet
är nöjt med överenskommelsen och att det klarar sin
verksamhet med denna uppskrivning. Därtill har parterna
också enats om att 21 procent av hälso- och
sjukvårdsmedlen ska överföras till kommunerna som
ersättning för den s k äldrereformen.
I övrigt redovisas i propositionen en rad
överenskommelser. Sjukvårdshuvudmännen fortsätter det
utvecklings- och förändringsarbete som påbörjades år 1991.
Det gäller utvärdering av vårdens kvalitet, utformning av
väntelistor, gemensam listning av diagnoser som ska
föreligga vid behandling eller operation samt en utvärdering
av primärvårdens resurser, köer och väntetider.
Vänsterpartiet är positivt till ett utvecklingsarbete som
är inriktat på att de som använder sjukvården ska få en
bättre och effektivare vård och behandling.
I vänsterpartiets motion till riksdagsrevisorernas förslag
om inriktningen av den framtida svenska hälso- och
sjukvården (Förslag 1990/91:17) finns därför förslag om en
utökad projektverksamhet. Där föreslår vi också modeller
för kvalitetskontroll och kvalitetssäkring inom sjukvården.
När det gäller patienternas egna avgifter så infördes
förra året ett differentierat avgiftssystem och ett högre
högkostnadsskydd, med ett egenkostnadstak på 1 500
kronor/år. Det ska baseras på kostnaderna för vårdbesök
eller läkemedelsinköp.
Vänsterpartiet vill ha en annan avgiftskonstruktion för
sjukvården. Vi vill att den dels ska vara patientvänlig, dels
ha prispressande effekt på de starkt ökande kostnaderna
inom sjukvårdssektorn. Med det nuvarande systemet drivs
kostnaderna upp och bidrar till inflationen. Vi anser därför
att patientavgifterna ska indexregleras.
Sjukvårdens avgifter har sedan den s.k. sjukronan
infördes år 1970 i det närmaste tredubblats i förhållande till
den allmänna prisnivån. Avgiftsnivån kan bli så hög att
människor av ekonomiska skäl avstår från att söka
sjukvård. I de flesta landsting tar man i dag 100 kronor för
ett läkarbesök och 60 kronor för en sjukvårdande
behandling. Under jourtid och vid hembesök är avgiften
ännu högre, omkring 150 kronor, vilket är ett av resultaten
av differentieringsmöjligheterna. En indexreglering, i linje
med vad vänsterpartiet föreslog i fjolårets motion med
anledning av dagmarpropositionen, hade på sin höjd
inneburit en höjning av avgifterna med tio kronor. I en
sådan höjning skulle då även finnas effekten av
skatteomläggningen.
Avgiftstaket beräknas i år för de flesta landsting ligga vid
1 200 kronor. Några landsting har ett lägre
egenkostnadstak.
Vänsterpartiet anser att taket nu ska sänkas från 1 500
kronor till 1 000 kronor. Vi vill också att hänsyn ska tas till
människor som periodvis får höga månadskostnader på
grund av sjukdom, exempelvis dialyspatienter. Ett högt
egenkostnadstak ger dessa ett otillräckligt skydd, och vi vill
ha en begränsning av de avgifter som kan tas ut under ett
kvartal. Vi har tidigare föreslagit en tak på 300 kronor men
vi vill nu avvakta vad kommittén som utreder denna fråga
kommer fram till.
En annan situation som ger höga kostnader är när en hel
familj drabbas av sjukdom. Vänsterpartiet anser att det bör
finnas tak även när det gäller dessa kostnader, och vi är inte
främmande för att införa någon form av familjekort för att
reglera patientavgifternas storlek.
Vänsterpartiet vill till egenkostnadstaket foga ett
allmänt högkostnadsskydd så att ingen totalt sett ska
behöva betala mer än 1 500 kronor/år för sin sjukvård.
Detta ska då innefatta läkemedel, läkarvårdsavgifter,
sjukgymnastik och endast exkludera sluten sjukvård där det
kan vara motiverat med en högre avgift.
När det gäller Handikappinstitutets organisation har
denna för närvarande två huvudmän; landstingen och
staten. I dess styrelse har landstingen f.n. majoritet.
Vänsterpartiet anser att denna konstruktion är olycklig.
Handikappinstitutet ska ha en central och pådrivande roll i
utvecklingen av den framtida hjälpmedelsverksamheten. Vi
vill att handikapporganisationerna ska få ett ökat inflytande
genom en ökad representation i styrelsen på bekostnad av
landstingens. Vi anser också att det ankommer på staten att
ensam vara huvudman för institutet. Vi tror att en sådan
omorganisation mot ett ökat användarinflytande mer
gagnar utvecklingen av olika hjälpmedel till handikappade.
I fjolårets avtal bestämdes att särskilda pengar till
primärvårdens förebyggande arbete skulle ingå i den
allmänna sjukvårdsersättningen och fördelas av
sjukvårdshuvudmännen. Några garantier för att det ska
finnas ett förebyggande arbete inom primärvården finns
inte längre. De friskvårdssatsningar som görs runt om i
landet kan i ett kärvt ekonomiskt läge bortprioriteras och
pengarna användas till andra verksamheter. Vi tror att så
f.n. sker i en del landsting. Vänsterpartiet vill att 400
miljoner kronor tas från den allmänna
sjukvårdsersättningen och öronmärks för det förebyggande
arbetet inom primärvården.
Vänsterpartiet anser att det behövs en översyn av
smittskyddslagen i syfte att stärka rättssäkerheten för HIV-
smittade, utan att för den skull risken för uppsåtlig
smittspridning nonchaleras.
Slutligen vänder vi oss mot att omläggningen av
administrationen av sjukvårdsavgifterna, enligt
socialförsäkringens bestämmelser för besvärsprövning, inte
kan överklagas. Vänsterpartiet anser att även dessa beslut
ska kunna överklagas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om indexreglering av avgifterna
inom sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd där taket
är satt till 1 000 kr. per år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av familjekort för
sjukvårdsavgifterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat inflytande för
handikapporganisationerna i Handikappinstitutets styrelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att staten ensam skall vara
huvudman för Handikappinstitutet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specialdestinerat bidrag till det
förebyggande arbetet inom primärvården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet att överklaga
sjukvårdshuvudmännens beslut enligt socialförsäkringens
bestämmelser för besvärsprövning.
Stockholm den 15 oktober 1991
Gudrun Schyman (v)
Annika Åhnberg (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)