med anledning av prop. 1991/92:87 Reserabatter för studerande m.m.
Ett av målen med studiestöden är att undanröja olika
former av hinder för studier. Reserabatten för studerande
är ett mycket bra instrument för att undanröja geografiska
hinder. Det s.k. CSN-kortet infördes 1988 och det gav då ca 475.000
studerande möjlighet till rabatter på SJ. Detta
ledde till en kraftig ökning av studeranderesorna med tåg
och en nettointäkt för SJ på ca 290 milj.kr.
Året därpå utökades kortets giltighet till vissa
busslinjer också.
Med anledning av att SJ fick ett fullständigt ekonomiskt
ansvar för sin verksamhet och skulle verka på affärsmässiga
grunder, föreslog dåvarande regeringen i
budgetpropositionen 1989/90 att det särskilda anslaget till
studeranderabatter kunde upphöra. Det skulle i stället
ankomma på SJ att själv besluta om olika rabattsystem till
sina kunder.
Riksdagen ansåg dock att de reserabatter som var
förknippade med CSN-kortet var utomordentligt värdefulla
för studenterna. De hade också fördelar i andra avseenden.
Det var därför väsentligt att sådana rabatter kunde behållas
och om möjligt utvidgas till andra kommunikationsmedel
om detta var möjligt inom då gällande kostnadsram.
Regeringen borde därför ge CSN i uppdrag att förhandla
fram förmånligast möjliga reserabatter.
Avtalet skulle sedan godkännas av regeringen som fick
återkomma till riksdagen beträffande anslaget. Det avtal,
som så småningom uppnåddes, var mycket innehållsrikt.
Det avsåg -- förutom SJ -- SAS/Linjeflyg, Swebus och vissa
andra trafikföretag. I och med denna utvidgning utökades
resemöjligheterna avsevärt och man fick till exempel flera
tusen nya destinationsorter.
Förra året tvingades man av administrativa skäl till en
viss inskränkning i rabattsystemet. Rätten till CSN-kortet
knöts nämligen till utgående studiestöd. Några grupper som
tidigare varit berättigade till stöd hamnade därmed utanför
detta system. Det gäller t.ex. utländska studerande. Enligt
uppgift skall dessa från och med nästa avtalsperiod kunna
ingå i systemet igen. Detta hälsar vi med tillfredsställelse
eftersom det är viktigt inför den ökande
internationaliseringen. I de flesta länder, som Sverige har
utbyte med, finns till övervägande delen indirekta
studiestöd, som svenska studerande då också får del av. Av
detta skäl är det särskilt viktigt att vi för framtiden
bibehåller den enda indirekta studiestödsform vi har.
De motiv som i övrigt har diskuterats i anslutning till de
studerandes reserabatter är främst hänsynen till miljön samt
trafiksäkerheten, varför vi ville uppmuntra kollektiva resor.
Vinsterna för detta är svåra att mäta. Det system som nu
uppnåtts för reserabatter har dock en hög grad av
måluppfyllelse också i detta avseende. Trafikföretagen har
också insett betydelsen av att tidigt nå en framtida
kundkrets.
Enligt vår uppfattning är det av stor betydelse att
reserabatterna blir ett permanent inslag i vårt
studiestödssystem. Riksdagen bör uttala detta som sin
mening.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reserabatter för studerande.
Stockholm den 11 mars 1992
Doris Håvik (s)
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Widar Andersson (s)
Monica Widnemark (s)