Den socialdemokratiska regeringen föreslog i sin prop. 1990/91:87 att verksamheten vid staten vattenfallsverk med undantag för storkraftnät och samkörningsförbindelser med utlandet skulle överföras till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991/92. Verksamheten vad gäller storkraftnätet och samkörningsförbindelserna skulle drivas vidare i affärsverksform. I näringsutskottets betänkande 1990/91:NU38 tillstyrktes förslaget. Utskottet föreslog också att regeringen senare skulle återkomma till riksdagen under hösten 1991 med förslag till riktlinjer för verksamheten. Riksdagen beslöt senare under våren i enlighet med utskottet.
Genom bolagiseringen skulle möjligheter skapas till effektivisering och rationalisering av Vattenfalls verksamhet. Bolagiseringen skulle vidare innebära en anpassning till den fortgående internationaliseringen av elmarknaden.
Regeringen föreslår nu i sin proposition att riktlinjerna för verksamheten ej behöver underställas riksdagen. I en särskild proposition om utförsäljning av statliga företag (1991/92:69) föreslås att även statens vattenfallsverk -- efter bolagiseringen -- privatiseras. I förslaget ingår att regeringen ej skall behöva gå tillbaka till riksdagen för att få godkännande på beslut som rör statliga företag.
Vattenfall har i statlig regi utvecklats till ett av världens mest framgångsrika energitjänstföretag. Effektiviteten och slagkraften hos Vattenfall har varit förutsättningen för utvecklingen av våra främsta exportnäringar, järn- och stålindustrierna samt skogsindustrin. Detta har också gällt vårt transportsystem samt övrigt näringsliv. Med hjälp av tillgången på billig energi har också vårt välfärdssamhälle utvecklats. Vattenfall förvaltar huvuddelen av våra vattenkrafttillgångar, en stor del av kärnkraftproduktionen och en betydande del av distributionsnäten.
Det är ett nationellt intresse att de naturtillgångar som Vattenfall förvaltar ägs av staten och att verksamheten står under regeringens och riksdagens överinseende. Den kommande omställningen av energisystemen med övergång till förnybara inhemska energislag och avveckling av kärnkraften förutsätter ett starkt samhällsinflytande som bäst tillgodoses med ett statligt ägande. Vattenfall arbetar och verkar på en marknad med omfattande naturliga monopol som endast till mindre delar kan brytas upp och utsättas för konkurrens. Även detta talar för att fortsatt statligt ägande av Vattenfall.
En privatisering av Vattenfall har inget annat syfte och ger inget annat resultat än att ett statligt ägande under demokratisk kontroll ersätts av ett privatägande utan annan insyn än den aktiebolagslagstiftningen ger. Det riskkapital som i hög utsträckning behövs för det övriga näringslivet tas i anspråk för privatisering av statligt ägda företag. Eventuella framtida vinster i Vattenfall kommer privata aktieägare till del istället för staten. Därigenom bidrar privatiseringen till att öka klyftorna i samhället.
Varje förändring av organisation och verksamhet vid det blivande Vattenfall AB skall enligt vår mening underställas riksdagen för godkännande. Produktion och distribution av el är en samhällsnyttig angelägenhet både för industrin och varje enskild konsument, där det måste finnas ett samlat ansvar för säkerhet och långsiktig planering. Priset på el har också stor betydelse för hushållen och för konkurrenskraften inom industrin.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:49 i den del som avser privatisering av Vattenfall,
2. att riksdagen ber regeringen återkomma med ett förslag till riktlinjer för Vattenfalls verksamhet som helägt statligt bolag.
Stockholm den 20 november 1991 Anita Gradin (s) Axel Andersson (s) Birgitta Johansson (s) Bo Finnkvist (s) Reynoldh Furustrand (s) Leif Marklund (s) Mats Lindberg (s) Bo Bernhardsson (s) Anita Modin (s) Inge Carlsson (s) Bengt Kronblad (s) Bruno Poromaa (s)