med anledning av prop. 1991/92:134 Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform
Propositionen syftar till att större delen av
Domänverkets tillgångar och skulder förs över till Domän
AB (nuvarande Domänverket AB). Samtidigt kommer viss
del av Domänverkets tillgångar att privatiseras genom
försäljning. Av propositionen framgår att ''regeringen
finner det angeläget att snarast påbörja processen genom att
överföra huvuddelen av statens markinnehav till bolag.''
Principiellt ställer vi oss bakom inriktingen i
propositionen. Framför allt kan möjligheten för enskilda
skogs- och jordbrukare att få köpa mark få mycket positiva
effekter. Ett ökat privatägt skogsbruk innebär att en viktig
resurs tas till vara för att skapa en levande landsbygd. En
större försäljning till privatpersoner och företag innebär
ökat fastboende i det som nu kallas glesbygd, ökad köpkraft
och ökad skattekraft.
Ett av regeringens näringspolitiska mål är att skapa ett
småföretagarvänligare klimat. En hörnsten i denna nya
politik är omdaningen och förnyelsen av den offentliga
sektorn som bland annat syftar till att överföra betydande
delar av dess verksamhet till privata företag.
Propositionen innehåller riktlinjer i detta avseende.
Men risken finns att när tillgångar och skulder överförts till
Domän AB bolaget motsätter sig försäljning av mark så att
enskildas önskemål om köp av mark inte kan fullföljas.
Domän AB måste ges sådana instruktioner så att
intentionerna att sälja ut bolagets tillgångar till enskilda
skogs- och jordbruksägare fullföljs även om det kommer att
innebära att bolaget tvingas att avstå värdefulla tillgångar.
Det är mycket angeläget att Domän AB inte privatiseras
innan dessa utförsäljningar har avslutats.
Den mark som på detta sätt avsätts för framtida
försäljning till privatpersoner bör sedan delas upp i
brukningsenheter med bra arrondering som kan ge en rimlig
avkastning, nog stor för att försörja en självverksam
skogsägare, minst 1000 m3 sk avverkning per år.
Speciell hänsyn måste givetvis tas till mindre skogsägare och
jordbrukare som är i behov av tillskottsmark för att få
bärkraftiga enheter. En annan viktig köparkategori är
nuvarande Domänverksanställda.
Det är nödvändigt att tillräcklig tid ges för
försäljningsprocessen. Det kan bli fråga om en så lång tid
som fem år. Så många som möjligt måste få möjlighet att
oberoende av konjunkturläge delta i anbudsgivning.
I propositionen framgår vidare att regeringen vill
avvakta med överförandet av egendom som efter en
inventering kan anses nödvändig att överföras till
naturreservat eller på annat sätt måste skyddas.
Skogen är livsmiljö för en oersättlig biologisk mångfald
och en av de viktigaste länkarna i jordens ekologiska
system. Samtidigt är skogen en betydelsefull råvarukälla
med god förmåga till förnyelse när den blir brukad och
förvaltad på ett ansvarsfullt sätt. För att skogens
näringspolitiska och miljöpolitiska aspekter ska vara i
harmoni med varandra krävs att den kristna
förvaltarskapstanken blir vägledande.
Mot denna bakgrund måste bolagiseringen av
Domänverkets skogsmarksarealer genomföras på ett
miljöpolitiskt väl genomtänkt sätt. Erfarenheterna visar
också att mindre enskilda skogsägare i många fall är bättre
vårdare av skogens miljövärden än stora företag och statliga
verk. Förutom att enskilda jordbruk och skogsägare ska
kunna köpa mark från Domänverkets skogsmarksarealer
krävs en betydande avsättning till naturreservat. Marker
som avses är fjällnära skogar och övrig statlig skog som är
och på sikt kan bli värdefull ur naturvårdssynpunkt.
En grupp bör utses som får i uppgift att identifiera de
områden som skall kvarstå i statens ägo. I avvaktan på
resultatet av en sådan inventering bör all den mark som kan
komma ifråga för naturskyddsändamål undantas från
bolagiseringen. Efter inventeringen, som bör ske
skyndsamt, kan den mark som inte anses nödvändig för
miljöskyddsändamål säljas till högstbjudande på öppna
marknaden. Den mark som sedan kommer att kvarstå i
statens ägo bör överföras till naturfonden, som i sin tur
åläggs att svara för förvaltandet på ett rationellt och
kostnadseffektivt sätt. Ett sätt kan vara att naturfonden
erbjuder lokala naturvårdsföreningar möjlighet att
arrendera naturskyddade områden.
Skapandet av naturreservat bör underlättas genom de
möjligheter som bolagiseringen och privatiseringen av
Domänverket ger. Privata markägare bör ges tillfälle att
erhålla rimlig ekonomisk ersättning eller bra bytesmarker
som ersättning för de marker som går till naturreservat.
Hittills har den ekonomiska kompensationen eller
möjligheterna till ersättningsmark vid bildande av
naturreservat på många platser inte skötts på ett
tillfredsställande sätt av staten.
Försäljningen av Domänverkets skogsmarksareal bör
ske med en förmånlig finansieringsplan för de enskilda
köparna. Genom en ganska lång utförsäljningstid och en
genomtänkt finansiering kan en överdrivet snabb
skogsavverkning undvikas för att klara betalningarna. Ett
förslag kan vara en finansieringsplan som innebär 10-20%
kontant, 40--50% inom två år och resten som ett långvarigt
statligt lån.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur domänverkets skogsmark
bör bolagiseras och utförsäljas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de miljöhänsyn som krävs i
samband med en bolagisering och utförsäljning.
Stockholm den 21 april 1992
Carl Olov Persson (kds)
Jan Erik Ågren (kds)