med anledning av prop. 1991/92:134 Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform
I propositionen behandlas de riktlinjer som skall gälla
vid överföring av domänverkets mark- och
fastighetsinnehav och de intressen som är kopplade till detta
innehav. En huvudregel sägs vara att den produktiva
marken överförs till bolaget medan den övriga marken
kvarblir i statens ägo.
I Västerbottens och Norrbottens län föreslås att gränsen
mellan den mark som överförs till bolaget och den mark
som skall förbli i statens ägo skall följa odlingsgränsen.
Vidare nämns i propositionen att staten i dag saknar
lagfart på en del av sina fastigheter, bl.a. i Norrlands inland.
När det gäller de s.k. ströängarna i Norrbottens och
Västerbottens läns lappmarker så sägs att de problem som
föreligger kring dessa är komplexa till sin natur och inte kan
få sin lösning i detta sammanhang.
Nu har det sedan tidigare ifrån fjällbefolkningens sida
ifrågasatts om avvittringen inom de två nordligaste länens
lappmarker genomförts på ett korrekt sätt. Motioner om
detta har tidigare behandlats av riksdagen. Vid denna
riksdagsbehandling förutsattes att denna fråga skulle
genomgås och att information därvid skulle ges -- något som
tydligen inte skett på ett riktigt sätt. Den bofasta
befolkningen inom de båda länens lappmarker anser
fortfarande att de har större rätt till vissa marker, bl.a.
kronoöverloppsmarker, än den nuvarande ägaren staten.
Att då i detta sammanhang stödja sig på senare lagstiftning
för att hävda sitt ägande kan inte ur rättssäkerhetssynpunkt
vara tillfredsställande.
En regering som i sin regeringsförklaring underströk
vikten av att stärka äganderätten kan väl rimligen inte
företa en sådan omfattande förändring av domänverkets
marker innan de oklarheter som anses råda inom
lappmarken i de två nordligaste länen har klarats upp.
Detta handlar dels om större rätt till vissa markarealer och
byaskogar, dels om rätten till de s.k. ströängarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:134
i dess helhet.