Det energipolitiska beslut riksdagen tog 1991 innebar bl a att landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energihushållning. Riksdagen har tidigare angivit att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. Vidare innebar riksdagens beslut att frågan om när kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att behålla internationellt konkurrenskraftiga priser.
Enligt riksdagsbeslutet förutsätts regeringen årligen redovisa till riksdagen de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet.
I stort följde den trepartiöverenskommelse som låg till grund för energibeslutet 1991 den uppfattning kristdemokraterna redovisade i en energipolitisk rapport hösten 1990. Den årliga kontrollstationen föreslog dock kds skulle ske genom en permanent parlamentarisk avvecklingskommitté. Klara mål för energihushållningen och utbyggnaden/infasningen av förnybara energisystem skulle då årligen kunna jämföras med den faktiska utvecklingen.
Av regeringens första redovisning av resultatet av de energipolitiska programmen framgår att elproduktionskapaciteten i industriella mottrycksanläggningar beräknas bli oförändrad fram till år 2000. Tillskottet av kraftvärme beräknas till 1,5 TWh i form av stora kraftvärmeanläggningar till år 1995. Till år 2000 antas ytterligare en viss kraftvärmeutbyggnad ske i främst små anläggningar. Tillskottet till kraftbalansen beräknas bli litet. Det antas att vindkraften inte kommer att ge annat än marginella bidrag till kraftsystemet under 1990-talet. Elanvändningen beräknas öka med knappt 1% per år fram till år 2000. Trots dessa alarmerande uppgifter om att någon större förändring ej skett inom energipolitiken och trots riksdagens tydliga uttalande att så skall ske, konstaterar föredragande statsrådet att det är för tidigt att dra några slutsatser om resultaten av insatserna för energihushållning och ny kraftproduktion.
Tidsmarginalen till dess att de svenska kärnkraftsreaktorerna skall vara avvecklade krymper ständigt. Därför måste de energipolitiska program som riksdagen beslutat om ges verklig styrfart. Utveckling av småskaliga förbränningsanläggningar för biogas är ett exempel på ett centralt element i arbetet på byte av energisystem. Det är dessvärre också ett exempel på ett område där det händer alldeles för lite.
För att riksdagen kontinuerligt skall kunna följa utvecklingen av genomförandet av de energipolitiska programmen behöver de årliga energipolitiska kontrollstationerna få ökad tyngd. Regeringen bör därför tillsätta en särskild parlamentarisk avvecklingskommitté som utförligt kan granska regeringens årliga redovisning av arbetet med energiprogrammen och vid behov föreslå åtgärder för att dessa program skall bli verklighet. Detta arbete är ju helt avgörande för när avvecklingen av kärnkraften kan påbörjas och därmed också ytterst avgörande för förverkligandet av riksdagsbeslutet om kärnkraftens avveckling till år 2010.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk avvecklingskommitté.
Stockholm den 24 januari 1992 Dan Ericsson (kds) i Kolmården