Kravet på återbäring av medel från vattenkraften för regional utveckling har vuxit sig allt starkare bland befolkningen i de vattenkraftsproducerande kommunerna.
Dessa kommuner har genom vattenkraftens utbyggnad fått släppa ifrån sig betydande naturvärden som skulle ha varit av stor vikt för t.ex. den turistiska utvecklingen i Norrlands inland.
Vattenkraften har haft en stor betydelse för utvecklingen av industrin och sysselsättningen i landet i stort, men detta har inte de områden av landet där vattenkraften exploaterats haft del av. Tvärtom har inlandskommunerna under lång tid kännetecknats av en konstant hög arbetslöshet och av en svag arbetsmarknad i jämförelse med riket i övrigt.
Befolkningen i de här regionerna ser därför kravet på återbäring av medel som en rättvisefråga och som en åtgärd för att utveckla även dessa delar av landet.
Genom de utredningar som frågan varit föremål för på sistone i den regionalpolitiska utredningen och av en särskild utredningsman har förhoppningarna vuxit om en förståelse för kravet och om ett tillmötesgående från riksdag och regering.
Ett beslut om att avsätta särskilda medel från vattenkraften för regionalpolitiska insatser skulle således få stor betydelse för utvecklingen i Norrlands inland.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel från vattenkraften för regional utveckling av Norrlands inland.
Stockholm den 23 januari 1992 Sven Lundberg (s) Bo Forslund (s) Britta Sundin (s) Bo Holmberg (s) Hans Stenberg (s) Elvy Söderström (s)