Privatisering av statligt ägda företag
Riksdagen gav i december regeringen bemyndigande att sälja statens aktier i 35 aktiebolag eller delar av dessa eller att på annat sätt än genom försäljning minska statens ägarandel i de aktuella företagen. Vidare beslutades att förvaltningsbolaget Fortia avvecklas. För omstruktureringskostnader m.m. föreslås ett särskilt anslag som redovisas i budgetpropositionen. Syftet med utförsäljningen sägs vara att öka effektiviteten i företagen och att främja ett brett enskilt ägande av aktier. Försäljningen påstås nämligen komma att ske till anställda, allmänhet eller andra intressenter.
Staten äger en relativt omfattande och diversifierad industrisektor. Inslaget av basindustri är förhållandevis stort, men det finns också företag inom t.ex. elektronik, bioteknik och livsmedel.
Det statliga företagsägandet har tillkommit dels för att skydda viktiga naturtillgångar såsom skogen och malmen bl.a. i Norrland, dels av sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska skäl.
Det är många människor i vårt land som är beroende av de statliga företagen. Medelantalet anställda var år 1990 ca 307 000 och år 1989 ca 292 000, en ökning med drygt 15 000 personer.
Under den socialdemokratiska regeringen utvecklade och stärkte den statliga företagsgruppen både sin finansiella styrka och sin konkurrenskraft och står nu relativt stark. För att tillväxten i svensk industri skall stimuleras under 1990-talet är det angeläget att de statliga företagen i huvudsak bibehålls och utvecklas på bästa möjliga sätt. Staten bör alltså även fortsättningsvis ha en viktig roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra branscher. Den statliga ägarutredningen konstaterade att ägarkoncentrationen i Sverige är hög vid en internationell jämförelse och förordade därför en större variation och mångfald i företagsägandet. Statligt ägda företag liksom kooperativa utgör därvid en motvikt till en alltför ensidig privat ägarkoncentration.
Ett mödosamt strukturarbete har bedrivits där omsorgen om en företagsmässigt sund utveckling stått i förgrunden. I detta arbete har ingått att från fall till fall bredda ägandet genom att låta privata intressen få ett inflytande i de statliga företagen, liksom att sälja statliga företag när så ansetts motiverat. Den omsorgen bör gälla också i fortsättningen. Då säkerställs ett ägande som upprätthåller konkurrensen och motverkar maktkoncentrationen.
De statliga företagen gav år 1990 ett resultat efter finansiella poster på 20,7 miljarder kronor. Denna vinst tas vid en privatisering omhand av privata aktieägare i stället för att komma staten till godo. Därigenom bidrar privatiseringen till att öka klyftorna i samhället.
I enlighet med vad som ovan redovisats anser vi att staten även fortsättningsvis skall kunna äga och driva företag. Det hindrar inte att vi kan tänka oss fortlöpande förändringar i det statliga ägandet såsom försäljning av företag helt eller delvis till privata intressen då så anses motiverat.
Ett förvaltningsbolag bör återigen bildas för att få en effektiv drift av de statliga företagen.
Vi föreslog, när frågan behandlades av riksdagen, att regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om de statliga företagens framtid, som bygger på ''normalt'' ansvarstagande för företagen och de anställda och industriellt riktiga lösningar i de fall som förändringar skall ske. Vi avvisar bestämt en ''realisation'' på ideologiska grunder.
Näringsministerns privatiseringstakt anges till 10 miljarder kr. per år. Detta uppges nu kosta staten 300 milj.kr. i konsultarvoden att förverkliga. Enligt vår mening kan dessa pengar användas på ett bättre sätt.
Regeringen återkommer nu till riksdagen i proposition 1991/92:125 och begär ytterligare 1,6 milj.kr. för att finansiera utförsäljning av de statliga företagen.
Man motiverar kostnadsökningen med att man har tillsatt en privatiseringskommission och med särskilda utredningar m.m. Dessa kostnader och tidigare beviljade medel för privatiseringen skulle inte ha uppstått om man följt förslagen i den socialdemokratiska motionen.
Vi yrkar därför avslag på de 1,6 milj.kr. som föreslås för detta ändamål.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå förslaget om 1,6 milj.kr. till ändamålet att privatisera statliga företag.
Stockholm den 9 april 1992 Anita Gradin (s) Axel Andersson (s) Birgitta Johansson (s) Bo Finnkvist (s) Reynoldh Furustrand (s) Leif Marklund (s) Mats Lindberg (s) Bo Bernhardsson (s) Anita Modin (s)