Propositionen
I propositionen föreslås bl.a. att statens kärnbränslenämnd (SKN) upphör som egen myndighet och att verksamheten den 1 juli 1992 förs över till statens kärnkraftinspektion (SKI). Det vetenskapliga rådet vid SKN -- KASAM -- föreslås knytas till miljö- och naturresursdepartementet. KASAMs uppgift skall därvid vara att en gång vart tredje år till regeringen lämna yttrande över SKBs forsknings- och utvecklingsprogram.
Statens kärnbränslenämnd
SKNs nuvarande arbetsuppgifter är:att löpande granska SKBs forsknings- och utvecklingsverksamhet och att vart tredje år yttra sig över SKBs FoU-program,att handha det statliga finansieringssystemet för hantering av kärnavfall,att informera allmänheten om bl.a. utvecklingen av planerna på avfallshantering.
Det är SKNs uppgift att allsidigt granska SKBs forsknings- och utvecklingsprogram och att ifrågasätta strategiska bedömningar i SKBs arbete. SKN har uttryckt det så att nämndens uppgift är att vara en ''public watch- dog'', dvs. allmänhetens oberoende vakthund.
SKN har i sitt granskningsarbete strävat efter allsidighet bl.a. genom att på eget initiativ introducera ett brett samhällsvetenskapligt perspektiv på den kärnavfallsrelaterade forskningen. SKN har även på andra sätt medverkat till att höja nivån på den pågående forskningen.
Det är naturligt att kärnkraftindustrin, åtminstone kortsiktigt, kan uppfatta SKNs agerande som ett besvärande störningsmoment. Å andra sidan har SKN vunnit allt större respekt bland oberoende expertis och kärnkraftkritiker -- t.ex. Folkkampanjen mot kärnkraft-- kärnvapen -- som en fristående och kritisk granskningsinstans som så länge har efterfrågats.
Kritik av propositionen
Om förslaget i propositionen genomförs måste det uppfattas som en signal om minskat intresse för kärnavfallsfrågorna. Risken ökar också för att kärnavfallet i praktiken kommer att hanteras som ett renodlat tekniskt/vetenskapligt säkerhetsproblem och att man inte tillräckligt kommer att kunna förstå och beakta de etiska och politiska aspekter, som är intimt förknippade med frågan.
Förslaget innebär en avsevärd sänkning av ambitionsnivån för den statliga insynen i SKBs arbete med kärnavfallsfrågorna och för myndigheternas informationsinsatser. Resultatet blir därmed sämre förutsättningar för allmänhetens insyn i arbetet.
Det är särskilt märkligt att regeringen föreslår en sänkning av nivån på granskningsarbetet samtidigt som vårt sätt att hantera kärnavfallsfrågorna inspirerar till initiativ i andra länder som USA och Kanada för att skapa fristående statliga myndigheter av SKNs typ och med liknande arbetsuppgifter.
Vänsterpartiets bedömning
Mot bakgrund av den förestående kärnkraftavvecklingen, som skall vara avslutad senast 2010, är det ytterst angeläget att den allsidiga och kritiskt granskande verksamheten som SKN bedriver får fortsätta och utvecklas inom en självständig myndighet. SKNs kompetens kan också vara värdefull i samband med det stöd och de hjälpinsatser som Sverige måste ge för att avveckla kärnkraften i östra Europa för att därigenom öka säkerheten.
Det är också angeläget att ökade resurser ställs till SKNs förfogande för samhällsinformation för att skapa bättre balans i förhållande till de resurser som står till kärnkraftindustrins förfogande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1991/92:99 i sin helhet.
Stockholm den 16 mars 1992 Rolf L Nilson (v)